Hemlangtan i Bangkok
Jag maste till att borja med saga att jag har lite svart for Bangkok. For mycket manniskor, bilar, mopeder, avgaser, smuts och hemlosa for min smak.
Precis som med sa mycket annat har, har jag i alla fall forsokt ge staden en arlig chans.
Det finns delar ur den thailandska mentaliteten som verkligen kan driva mig till vansinne. Till att borja med har de ingen koll pa nagonting och planering finns inte i deras varld. Visst kan det vara skont med inpulsiva, spontana manniskor ibland, men gar det till en overdrift kan det faktiskt vara riktigt pafrestande. Velandet forra helgen var ingen engangsforeteelse.
Sedan till nagot vi i Sverige lagger stor vikt vid - att visa respekt. I Sverige hor det till sunt fornuft att exempelvis forsoka "anvanda sma bokstaver" om man vet att nagon i huset gatt och lagt sig. I Thailand kan man utan nagon som helst for- eller eftertanke satta pa TVn pa hogsta volym klockan 2 pa natten om man sjalv har svart att somna. Ringer telefonen vid middagen ar det inga konstigheter att svara och sedan fora en telefonkonversation fram till notan ligger pa bordet.
Det som kanske stor mig allra mest ar oformagan att kunna ta saker och ting pa allvar. Nar min kamera blev vattenskadad och jag fragade hur det skett skrattade de bara. Da lyckades jag dock tygla min irritation. Idag testades mitt talamod an en gang, och denna gangen lyckades jag nog inte riktigt lika bra med detta tyglande.
Viuw fragade om jag kan stanna i Bangkok till pa torsdag. Efter att ha forklarat for henne att jag fakiskt har ett arbete i Pranburi att skota och darfor maste hem senast mandagkvall, trodde jag att den diskussionen var avslutad dar.
En timme senare kom Viuw in till mig nar jag stod i badrummet, med ett leende pa lapparna, och sa "Jag har fixat sa att du kan vara ledig till pa torsdag. Jag har ringt din advisor och sagt att du ska stanna i Bangkok i tre dagar till!".
Sjalvklart vagade inte min advisor saga nej till detta. Man sager inte nej i Thailand. Speciellt inte till larare.
Samtidigt var det sjalvklart inte okej. Jag fick ringa och forklara for Sukien att alltsammans blivit nagon typ av missforstand och att jag sjalvklart kommer hem och tar mina klasser nasta vecka. Vet inte om Viuw tog sig friheten att ringa upp den viktigaste personen jag har har (bakom min rygg) pa grund av valvilja eller pa grund av helt andra motiv.
Har verkligen forsokt anstranga mig for att bli en i ganget bland Viuw och hennes polare. Med tanke pa att jag inte kan thailandska och att Viuw ar den enda bland hennes polare som kan bra engelska, sa ar det inte sa latt.
Dessutom ar det enda de pratar om och de anda de har gemensamt bandet "Nice 2 meet U". Jag ar inget overdrivet fan av dessa killar. Visst ar de trevliga, och de forsoker i alla fall prata engelska med mig (vilket ar mer an vad Viuws kompisar gor). Men att man kan avguda dem sa mycket som dessa tjejer gor tycker jag faktiskt ar lite tragiskt. Speciellt med tanke pa att tjejerna, alla forut Viuw, ar en bra bit over 20 ar. Borde man inte vid den aldern ha nagra andra intressen i livet an ett pojkband?
Jag vill egentligen inte beklaga mig for mycket over thailandarna. De ar varma, oppna och omtanksamma manniskor. Samtidigt kan de, av nagon oforklarlig anledning, latt fa mig att kanna mig som den ensammaste manniskan pa jorden.
Thaimarknad
Forsta tiden har tog jag omvagar for att slippa passera dem. Det stinker fran fisk och kottforsaljningen, det ar smutsigt, det kryllar av manniskor och ljudnivan far det att dunka i huvudet. Hettan som uppstar bland alla trangande manniskor i kombination med matosen gor en lite latt illamaende.
Men som tur ar vanjer man sig vid det mesta, om man bara ger det lite tid och nu tycker jag till och med att det ar riktigt trevligt att ga pa marknad. Man traffar alltid pa elever, grannar eller slaktingar. Jag har dessutom lart mig fynda, bade mat, klader och andra smyprylar och att jag nu aven kan pruta pa thai underlattar mycket.
Glomde mitt myggstift igar pa marknaden. Hela min ben ar rodprickiga idag.
Imorgon aker jag och Viuw till Bangkok for att stanna dar i tre natter. I Bangkok ar det ingen som vet att jag ar larare, sa dar kan jag kla mig hur jag vill. Ska bli jatteskont att antligen kunna fa anvandning for mina linnen, kjolar och shorts.
Klimat och halsa
Redan pa en manad har min teori bevisats stamma, da jag redan kanner stor skillnad pa min kropp.
Nar jag vaknar pa morgonen star solen redan pa himmelen och jag ar pigg, trots att jag inte sovit langre an jag vanligtvis gjort i Sverige.
Pa bloggen har jag beklagat mig lite och skrivit vad jag saknar har nere. Kanske ar det darfor dags att jag skriver lite om vad jag faktiskt inte saknar. Jag saknar inte morkret nar man gar till jobbet och morkret nar man gar darifran. Att ha stovlar som lacker in och klader som kanns for tunna. Jag saknar inte heller tidiga mornar pa kungsbackapendeld da det ar omojligt att gnugga somnen ur ogonen och att fa nasan att sluta rinna. Och jag saknar definitivt inte mitt bleka ansikte eller mina pasar under ogonen.
Solen har en sa oerhort stor paverkan pa oss manniskor. Thailandare ar aldrig trotta eller deprimerade som vi svenskar. De drabbas heller aldrig av den dar trottsamma, langdragna forkyldningen som vagrar ga ur kroppen pa flera veckor. Jag gillar inte den forkylningen, men jag ar duktig pa att dra pa mig den. Minns att jag och Elin satt och pratade om detta vaderfenomen pa Condeco forra aret. Det var varens forsta riktigt soliga dag och manniskor som passerade sag sadar lyckliga ut som kor gor nar de slapps ut pa gronbete. Bara pa grund av lite varme och sol.
Tror aven att det finns andra faktorer som bidrar till manniskors energi har. Stress och press existerar inte pa samma satt. Sedan ar de sa mycket halsosammare har an vi ar i vast. Vi tror att vi maste gymma tre timmar om dagen, rakna de dar extrakalorierna och ta de dar vitamintabletterna till lunch for att vara nyttiga. Samtidigt sitter vi uppe framfor internet till midnatt, vraker i oss godis och chips pa fredagkvallarna och dricker allt for mycket alkoholhaltiga dryck pa helgerna.
Har ater de frukost, lunch och middag vid de fasta tillfallen man ska. Inte for mycket och inte for lite. Precis det som kravs for att kroppsomsattningen och fettforbranningen ska befinna sig i sitt basta skick. Chocklad, smagodis, fett och socker finns inte har. Blir man sugen ater man en frukt eller mojligtvis en thaidessert som ar gjord pa kokosnotsjuice, torkad frukt och olja.
De sitter inte av kvallarna framfor datorn eller TVn, utan gar faktistk och lagger sig vid 9-10 precis som man ska.
Istallet for att kora bil eller moppe (om de nu har en sadan), valjer de i de flesta fall cykeln.
Anledningen till att manga manniskor har dor vid tidig alder ar att de inte har rad med medicin eller vard. Sedan dor aven manga i trafikolyckor. De som har rad och de som haller sig ifran vagarna blir dock generellt satt gamla. Min thaimormors pappa ar nastan 100 ar. Han borjar bli lite virrig i bollen men forutom det ar han riktigt pigg och kry.
Att definiera ordet "halsa" ar valdigt svart och luddigt. Det enda jag vet ar att min hy, mitt psyke och min kropp mar mycket battre pa den har sidan jorden.
Lagkonjunktur och ogonblick
Forsokte forklara for Sukien vad som menas med begreppet "lagkonjunktur" idag. Gick inge vidare.
L: Efterfragan pa varor och tjanster blir mindre. Eftersom foretagen far mindre ordrar tvingas de varsla anstallda. Med andra ord okar arbetslosheten. Det blir ett ekonomiskt kritiskt lage i hela landet.
S: Okej. Och nar manniskor blir varslade sa har de inte langre rad med mat och andra nodvandigheter?
L: Jo, de far fortfarande lon i nagra manader. Sedan far de bidrag.
S: Okej. Men de tvingas anda leva pa gatan?
L: Nej inte riktigt.. Folk kanske tvingas flytta till mindre lagenheter. Men det ar nog inte sa manga som hamnar pa gatan.
S: Da ar det val ingen ekonomisk kris?
Jag ska nog inte beklaga mig over var ekonomiska situation i Sverige igen.
Idag var jag med om ett sadant dar ogonblick som man bara vill frysa. Satt bak pa Sukiens motorcykel pa vag hem fran skolan, med solen i ogonen och vinden i haret. Vi passerade det oppna faltet (dar Sukien och de andra Pranburiborna pastar att det spokar) och jag sag ut over det vackra landskapet med palmer, kor och lekande skorbarn. Nar de fick syn pa oss stannade de, log och vinkade at oss, som alltid. Den starka solen fick mig att blunda och jag slogs av tanken att det faktiskt inte finns nagot annat stalle pa hela jorden jag hellre hade velat befinna mig pa just nu.
Sjalvklart saknar jag mina kara dar hemma, men jag trivs verkligen har. I Sverige har jag pluggat, slitit och gjort allt ratt. Men vem har nagonsin tackat mig for det?
Har ar manniskor sa otroligt tacksamma. Bara med min narvaro har jag formagan att kunna forandra.
Blir jag nagon gang formogen, da ska jag atervanda hit och gora skillnad pa riktigt.
Lotus
I Buddhas lara delar han in manniskor i fyra olika fack. Han jamfor uppdelningen med en lotusblomma. Langst nere vid rotterna i vattnet finns de manniskor som inte har nagonting. Dar nere ar det morkt, lerigt och fullt av skadedjur som biter och sliter i i blommans grund. Dessa manniskor har absolut ingenting. De ar inte vackra, inte inelligenta, inte framgangsrika. De har fotts till detta miserabla liv, dar de knappt overlever vardagen, pa grund av mycket dalig karma.
Over dessa manniskor finns de manniskor som faktiskt klarar sig. De har fortfarande lag intelligens, ser inge vidare ut och kommer aldrig nagonstans med varken livet eller med sig sjalva. Men de kan i alla fall leva.
Langre upp pa lotusen befinner sig de manniskor som klarar av livets upp och nedgangar. De gor vad de ska och behover aldrig oroa sig for att sjunka langre ner mot botten sa lange de bara anstranger sig. De kommer dock alltid att befinna sig under vattnenytan.
Langst upp finns de fa manniskor som genom sin rena karma lyckats klattra sig anda upp over vattnet, till lotusens vackra blomma. De far livets framgangar serverade pa silverfat. Deras karma ar vit och ren, precis som lotusens blad.
Sukien anser att skolans klassuppdelnings-system foljer Buddhas lara. De langst nere pa lotusens botten kommer alltid att befinna sig dar. Oavsett hur mycket man forsoker lara, kommer de alltid ha lagt IQ och de kommer anda aldrig att lyckas med nagonting. De har fotts for att tillhora detta fack av en anledning. Denna anledning ar som sagt dalig karma, det vill saga synd i sitt foregaende liv.
Personligen tycker jag att detta ar ett oerhort destruktivt synesatt. Ar det av denna anledning det inte gors nagonsting at att det strovar runt gatubarn lite overallt i Bangkok? Eller att manniskor sover under pressaningar pa var gata? For att det fortjanar att vara fattiga och utelamnade at gatan?
Jag vill inte tro att manniskor fortjanar att befinna sig langt ifran lotusens rena blad. Jag vill tro att det handlar om en slump. Att jag helt enkelt ar mycket lyckligt lottad som rakade fodas i ratt land, med ratt familj och med ratt formagor.
Tron pa karma far manniskor att leva val. Tyvarr begransar ocksa tron pa karma manniskors empatiska formagor.
Buddhismen ar en bra religion som gor gott, men som med allting annat finns det alltid en baksida.
Sukien
Finns sa manga manniskor jag beundrar har. Sukien ar en av dem. Kanske ar hon till och med den jag beundrar mest.
Hon foddes i en oerhort fattig familj dar hon hela sin uppvaxt fick dra ett tungt lass. Vid sidan av skolan, som hon redan vid tidig alder gick in for, tvingades hon arbeta flera timmar om dagen.
Vid 20 ars alder insjuknade hennes syster i cancer. Systern hade da inte langre mojlighet att arbeta, och flyttade hem till Sukien for att fa husrum samt hjalp med vardagliga sysslor. Hon lyckades dar overleva i 15 ar. Under dessa 15 ar hade Sukien ingen mojlighet att ha ett socialt umgange utanfor hemmet. All tid gick at till studier, arbete och vard av systern.
Nar hon vid 35 ars alder for forsta gangen levde ensam, blev hennes syster och bror skjutna (vilket jag tidigare skrivit om). Efter denna tragedi fick hon an en gang lagga sin egen tid pa hyllan for att ta hand om anhoriga och framforallt om brodern som under lang tid var skadad bade psykiskt och fysiskt.
An idag ar hon sysselsatt 24 timmar om dygnet for att fa det att ga runt. Lararlonen kommer man inte langt pa och de flesta larare gor darfor aven nagonting annat vid sidan om. Sukien har egna privatkurser i engelska pa helgerna och daremellan saljer hon hygienartiklar.
Forutom arbete, privatlektioner och forsaljning har hon dessutom tid over for mig! Vi bollar mycket ideer i skolan och hjalps at med undervisningen. Flera ganger i veckan ater vi dessutom middag tillsammans da vi pratar om livet, tankar och kanslor. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne har!
"Nice 2 meet U", sol, bad och hav
Pa fredag blir det annu ett uppehall fran verkligheten da jag och Viuw ska till Bangkok i tre natter. Ska mota upp tjejerna fran igar samt bandet vid kvallstid och darefter ska vi pa nattklubb allihop. Jag brukar saga att jag inte har nagonting att ta pa mig nar jag ska ut, men den har gangen har jag verkligen inget att ta pa mig. Hade inte raknat med utgang under min tid har och har darfor heller inte packat darefter. Men det ar val sadant som loser sig.
Jag ar inte direkt kort i detta land
Jag och syster
Syster och hennes alskling "Chain"
Integritet
I mitt fall, som ensam nykomling ar mottot "allt som ar mitt ar ditt" valdigt bra. Jag kan kanna mig hemma hos familjens alla vanner, bekanta och slaktingar. Jag behover aldrig fraga om lov da jag behover lana nagonting. Det ar bara att ta. Ar jag hungrig och det inte finns nagot mat i kylen, ar det bara att ga over till grannarnas kyl och skulle jag behova pengar ar det till och med okej att ta ur kon pas planbok.
Pa samma satt som det ar okej for mig att ta och lana vad jag vill av andra, sa ar det ocksa helt okej for andra att ta och lana vad de vill av mig. Dock tar den biten emot lite mer. For Viuw och Wun ar det inga konstigheter att ga in i mitt rum och lana t-shirts om de inte har nagra rena och hittar inte Wiuw sin mascara nar hon ska aka till Bangkok over dagen, da tar hon min med sig istallet.
Samma sak galler dorrar. I Sverige ar dorrar en symbol for avskarmning. Dorrar delar upp mitt fran ditt och skiljer inne fran ute, onskat fran o-onskat. I Thailand fyller dorrar endast en funktionen och det ar att halla mygg borta. En stangd dorr i Thailand betyder inte "stor ej" vilket det i manga fall gor i Sverige. Det spelar med andra ord ingen roll om jag har min dorr oppen eller stangd om kvallarna. Folk kommer anda och gar som de vill, sjalvklart utan att knacka.
Kon ma och kon pa kom visst hem fran Bangkok tidigt i lordags. Viuw och hennes fem tjejkompisar slangde darfor in madrasser, filtar och kuddar pa golvet i mitt rum for att sova dar istallet for i foraldrarnas sovrum. Forst blev jag lite trott. Var inte overdrivet sugen pa att ligga och lyssna pa thailandska och fnitter hela natten. Men faktum ar att det blev riktigt trevligt!
7 osminkade tjejer i pyamas, med godis, kuddar, saft och pojkbandsmusik i bakgrunden fick mig osokt att tanka tillbaka pa hogstadietiden.
Eftersom tjejerna hade helt olika aldrar (allt fran 18 till 27) var jag tvungen att fraga hur de lart kanna varann. Fick da veta att de traffats genom en internetsida som heter nat i stil med "Nice 2 meet U - fanclub". De har alltsa endast en sak gemensamt och det ar bandet Nice 2 meet U.
De ville inte missa en sekund av inspelningarna. Eftersom bandet skulle borja spela in vid 7 tiden, var vi tvugna att ga upp vid 4 for att alla skulle hinna gora sig i ordning pa morgonen. Trots de fa timmarna i sangen var jag ovanligt pigg igar.
Groupie
Ibland blir det inte riktigt som man tankt sig. Dagen borjade med att Viuw flog in i mitt rum och skrek: "har du inte gatt upp an? Vi ska aka till Hua Hin om en kvart!" Lite komiskt med tanke pa att vi inte ens bestamt nagon tid.
Fick allta hoppa over frukosten, skynda mig in i duschen och sedan springa till bussen. Viuws kusin ar ocksa ett stort fan av bandet "Nice 2 meet U" , sa hon foljde ocksa med. Planen var att se nar bandet spelar in en ny video pa Hua Hins strand.
Jag har absolut ingenting emot Viuws kusin egentligen, men hade hoppats pa att bara jag och Viuw skulle aka. Nar det ar fler med pratas det bara thailandska och da hanger jag inte med alls.
Val framme i Hua Hin visade det sig att bandet inte alls skulle komma vid 11, vilket Viuw forst trott. De skulle komma vid 3. I vantan pa att klockan skulle ticka fram nagra timmar, gick vi i affarer, at lunch och motte upp Viuws van som tydligen ocksa skulle med och kolla pa inspelningen. Forsta timmarna forsokte jag verkligen anstranga mig for att vara trevlig och hanga med nagorlunda i samtalsamnena. Men med tre kacklande thailandare pa 17-18 ar tappar man tyvarr latt sin energi efter ett tag. Vid halv 3 ringde ringde Viuw till en av killarna i bandet, som hon kanner lite halvt, for att fraga vart pa Hua Hins strand inspelingen skulle aga rum. Dagens andra overraskning blev da svaret att inspelingen inte alls skulle ske i Hua Hin, utan i var stad Pranburi! Efter timmar av vantan fick vi alltsa an en gang slanga oss pa bussen och aka hem igen.
Val framme i Pranburi var det faktiskt riktigt trevligt. Komiskt nog skulle videon inte spelas in idag, utan imorn. Men vi fick i alla fall en harlig eftermiddag med bandet dar vi badade, hade vattenkrig och lekte jage. Kandes som taget ur ett OC avsnitt - solnedgang, vacker strand och en massor med glada ungdomar.
Viuw hade glomt sin kamera hemma och fragade om hon kunde fa lana min, vilket hon sjalvklart fick med tanke pa hur mkt hon ger mig (bade matriellt och mentalt). Nar hon skulle bada gav hon kameran till sin kompis som hangde den runt sin hals. Kompisen maste lyckats tappa kameran i vattnet, for nar jag kom upp till stranden igen och fick tillbaka den var den genomblot och sjalvklart ocksa vattenskadad. Knapparna fungerar inte och skarmen ar inte i det skick den borde. An en gang kande jag humoret sjunka, men forsokte att inte visa det allt for mycket. Som tur ar gar det fortfarande att ta kort och att lagga in dem i datorn. Men det ar ocksa det enda som gar.
Far forsoka lamna in den nagonstans i borjan av nasta vecka for att se om det gar att atgarda.
Inatt ar kon ma och kon pa i Bangkok, sa Viuws fem tjejkompisar ska sova hos oss.
Vi ska upp tidigt imorn och aka till stranden for att se nar de spelar in videon. Blir med andra ord en riktig groupie-helg.
Viuws vanner
Bra dag
Hade bara en lektion idag. Hade forberett mycket infor denna och efter lite extra pushning fick faktiskt eleverna mycket gjort. Darefter fortsatte jag mitt arbete med mina egna engelskabocker. De bockerna de flesta klasser anvander sig av har ar pa tok for svara for dem. Nar de inte forstar ger de garna upp.
Forutom att ha kommit en bra bit med engelskabockerna, lyckades jag aven paborja arbetet med "final exams". Det ar meningen att jag, som haft mina klasser i tre veckor ska skriva prov som de ska gora om tva veckor. Efter detta prov ska jag alltsa ratta alltsammans och darefter betygsatta dem. Har en hyffsad uppfattning om de flesta, men inte tillrackligt for att ge dem betyg kanns det som. Far val se hur det gar.
Efter skolan tranade jag, Sukien och adjan O pa skolgarden. Far forsoka ta vara pa tillfallena da jag kan rora lite pa mig. Adjan Big spelade musik medan vi sprang runt i cirklar. Han ska ga nattvakt inatt, sa han uppskattade nog en timmes ytterliggare sallskap. Varje natt gar en av de manliga lararna vakt pa skolan for att forhindra inbrott. De kvinnliga lararna gar vakt pa dagarna nar skolan ar stangd. Vanliga veckor ar det bara lordag, sondag men pa lov blir det destu mer. Pa tal om dagar sa borjar man rakna sondagen som veckans forsta dag har och lordagen som veckans sista.
Efter vi tranat klart akte vi hem till adjan O och hade frukt- och te middag.
Imorn ska jag och Viuw till Hua Hin. Hennes favoritartist ska dit da for att spela in en musikvideo.
Det slog mig att jag glomt skriva mitt thailandska nummer har pa bloggen. Skulle ni fa for er att skicka ett dyrt sms, eller tva, sa ar mitt nummer iaf: +66801127050
Educational fair
Gardagen var en lang och handelserik dag. Vi hade "educational fair" pa skolan, vilket innebar att alla redovisar vad de jobbat med det senaste aret. Dessutom bjods det pa levande musik, dans, olika typer av upptradanden, mat, dryck och en massa annat. Jag maste saga att prioriteringarna pa skolan ar lite roliga. Manga klassrum saknar stolar och bord, manga elever har inte ens bocker och materialet vi arbetar utifran kanns som skrivet pa Jesus tid. Sadant laggs det inte mycket pengar pa. Daremot har skolan rad att anordna en dag som denna, da det ska hyras talt, scenklader, rekvisita, poliser, rymdbussar, liveband och kopas mat, godis, flaggor och en massa annat.
Min uppgift var i alla fall att i borjan av dagen redovisa en typiskt svensk matratt. Den behovde inte vara svensk egentligen, utan tanken var mer att visa vad vi ater pa andra sidan jorden.
Bara forberedelserna var kravande nog. Akte till Tesco Lotus, som ar den storsta affaren i Pranburi, for att se om de hade nagot "typiskt svenskt". Efter att gatt igenom hela affaren lyckades jag till slut fa med mig kottfars, makaroner, ost, mjolk, ketchup och bacon. Blev faktiskt lite overraskad over att detta gick att kopa har.
Vid 8-tiden igarmorse provlagade jag det jag senare skulle laga infor skola - makaroner med ostsas och bacon samt makaroner med kottbullar och ketchup. Jag lyckades da spilla ut 1/3 av mjolken och branna tva stekpannor. Dessutom smakade det jag forsokt mig pa att laga allt annat an gott. Jag och matlagning har aldrig riktigt gatt ihop.
Nar jag kande hur paniken smatt borjade sprida sig i kroppen, dok till min stora forvaning Viuw upp pa skolgarden. Sukien hade tydligen brerattat for henne att jag skulle laga mat, och eftersom hon har sett mig i koket forstod hon genast att jag skulle behova hjalp.
Nar tiden for redovisningen val var inne gick det faktiskt riktigt bra. Inte for att manga svenskar skulle pasta att det ar overdrivet svart att laga makaroner och kottbullar. Men for min del ar det faktsikt ingen lek. Speciellt inte med hundratals askadare!
Nar jag var klar fick de som ville provsmaka och de gillade det, trots att de tyckte att det sag ackligt ut.
Resten av dagen var ratt slapp. Jag och Viuw salde drickor och at glass i vart "english department" - talt i nagra timmar. Sedan gick vi runt och tittade pa allt spektakel. Jag fick till och med tid over att mala! Har inte anvant en malarpensel pa sakert tio ar. Var kul att alla verkligen gatt in sa for denna dag!
Nar vi var klara akte vi, som vanligt, till Hua Hins night market. Jag gillar verkligen Hua Hin, men stor mig lite grann pa alla vasterlanningar som ar overallt. Lite roligt med tanke pa att jag sjalv ar en av dem!
Rektorerna provsmakar.
Min syrra
Ambulanser demostrerade hur en raddningsauktion ser ut.
Adjan Som. En helt underbar manniska och van!
Skolans orkester.
Inuti rymdbussen.
Pa lunchrasten larde kines-lararen mig lite kinesiska. Han visade mig hur man skriver storebror. I brist pa annat malade jag en liten tavla till Tobbe.
Hua Hins night market saljer sa underbast sota valpar. Vill bara ta med dem hem allihop!
Adjan Linda, klyftor och forberedelser
Som larare i Thailand blir man inte behandlad som alla andra. Man ar en "adjan" och ska darfor tilltalas som "adjan" foljt av fornamnet. Jag ar alltsa "adjan Linda", vilket faktiskt later ratt fint.
Som larare maste man ocksa alltid forega med gott exempel har. Man ska vara en forebild. Jag maste darfor tacka mina knan och axlar. Jag far inte lov att roka eller dricka alkohol. Jag far inte lov att anvanda fula ord och jag maste alltid bete mig val. Skulle en larare bryta av nagon av de oskrivna larar-lagarna kan detta resultera i att han/hon forlorar sitt arbete. Var en manlig larare pa min skola som fick sluta pa grund av att han ertappats med att vara otrogen mot sin fru.
De hyser stor respekt for mig och de andra lararna har. Vi ar larda och vi sprider kunskap, vilket anses vara dyrbarare an guld. Lite roligt att man efter sina ar i grundskolan och pa gymnasiet lyckas sprida nagot som ar sa dyrbart.
Har blir jag inte placerad i facket som "dum blondin" bara for att jag ar en ung, blond och tillhor det kvinnliga konet. Tvartom.
Har tidigare namnt lite om klasskillnaderna har. Idag pa lunchrasten akte jag och Sukien till ett omrade som nastan gjorde mig lite illamaende. Sa fina omraden har vi knappt ens i rika Sverige. For att komma in i kvarteret var man tvungen att lamna sin legitimation hos nagon typ att tullvakt. Obehoriga aga ej tilltrade. Dock kande Sukien en i detta kvarter, sa hon drog till med att vi var pa vag till honom.
I Pranburi finns det alltsa tydligen manniskor som har pool, garage fyllda av lyxbilar, egna anstallda kockar och tradgardsarbetare, egna gym och egna tennisbanor. Det finns ocksa manniskor som sover under pressanningar, magra som skelett. De flesta saljare pa var gata tjanar runt 150-200 bath per dag, vilket ar ungefar 40 svenska kr.
Imorgon ar det en stor dag pa skolan. Vi har "educational fair" vilket innebar att alla redovisar vad de arbetat med det senaste aret. Denna dag ar ocksa en mojlighet for andra skolor att komma och se hur vi har det.
Jag kommer ha en riktigt lang dag framfor mig nar jag kliver upp imorgon bitti. Ar dessutom lite nervos for hur det kommer ga. Skriver mer om detta imorn.
Varldens finaste sport-shop! Antligen ar vi klara och nu ar det bara att salja, salja, salja!
Thailove
Manniskorna ar oppna och glada och man ar alltid valkommen overallt. Har tar alla dagen som den kommer och ingen lever for framtiden, utan for idag.
Pa vagen hem fran skolan tog jag och Sukien vagen om nagra av Sukiens vanner som bor och arbetar i en marmelad/frukt/kex-fabrik. Kan inte pasta att det var nagon rask takt folk arbetade i har. Det arbete en person i Sverige gor pa en dag, gor fem personer i Thailand. Sen finns inte heller fenomenet utbrandhet har och stressrelaterade sjukdomar har de aldrig hort talas om.
Kopte i alla fall med mig en massa gott hem. Alltsammans tog dock slut sa fort det sattes pa bordet. Har ar ingen blyg. Ar man sugen, da ater man tills det ar slut.
Att aga
Satt med Lalin och en annan larare och pluggade thailandska nar nagra killar tjivades utanfor. Lalin tog da fram en pinne, (som finns i varje klassrum och som jag tidigare inte vetat vad den ar till for) gick fram till en av pojkarna och bad honom stalla sig bredbent. Sedan drammde hon till med pinnen over rumpan pa honom sa hart hon kunde.
Nar hon kom in i till oss igen sa skrattade hon.
Nar jag senare pratade med Sukien om det har forklarade hon sin syn pa det hela. Hon har sjalv manga ganger slagit barn i skolan som inte betett sig val. "Det finns barn som ar hopplosa fall dar det inte finns nagra andra metoder an vald. Det ar for deras basta. For att de ska forsta allvaret i att skolka, anvanda fula ord eller inte bry sig om undervisningen. Man slar dem inte av ondska, utan av karlek. Det ar for deras framtids basta. " Hon berattade ocksa att det finns ett gammalt talesatt i Thailand som sager nat i stil med: "Att du blir agad kan gora dig till president". Men det menas val att det kravs harda metoder for att komma langt.
Sedan avslutade hon diskussionen med att fraga "vet du inte vad som hander i diciplinrummet?".
Jag vill nog inte veta, svarade jag - och det ar faktsikt sant.
Sen nagra ar tillbaka ar det olaligt i Thailand att sla barn i skolorna. Thailandarna ar dock inte mycket for lagar och regler. Precis pa samma satt som alla struntar i att ha hjalm nar de aker moppe, struntar de i att sluta sla barn i skolan bara for att det plotsligt blivit olagligt.
Jag kan absolut halla med om att det finns hopplosa barn, men det finns ocksa hopplosa metoder. Vald ar en av de metoderna.
Hakkors
Att killen (som jag pinsamt nog fortfarande inte kan namnet pa) har en svart bakgrund, det har jag ingenting emot. Men att han tycker att Hitler ar en "funny, good guy" det ar faktiskt inte helt okej.
Hade denna situation utspelat sig i Sverige skulle jag blivit vansinnig. Men det gar inte att bli vansinnig har. Manniskor har har ingen utbildning. De har ingen aning om att Hitler satte helvetet pa jorden och de har heller ingen aning om att Hitler (om han levt) formodligen inte tyckt att det var sa roligt att en opalast, thailandare gick omkring med hakkors pa benet. Hitlers raslara gick ju dessutom till stor del ut pa att morkhyade ar lagre i rang. Som fore detta kriminell thailandare tror jag nog inte att Hitler skulle tycka att man ar direkt representativ for denna lara.
Men killen som bor hos oss har aldrig gatt iskolan och aldrig last historia. Han kommer fran ett omrade dar man lar sig att hakkorset ar en maktig symbol som manniskor blir radda for. Hakkorset ger respekt.
Det ar ingen ide att forsoka forklara for honom vad som faktiskt hande under andra varldskriget och vad nazism faktiskt ar. Han kommer anda leva resten av sitt liv med ett stort hakkors pa laret, och da ar det val kanske lika bra att lata honom tro/tycka att det star for nagot "funny and good".
Att sakna
Det ar skrammande hur manga man hor talas om som blirivit skjutna har i Pranburi. Senast igar nar jag fragade om inte Viuwvs morfar fanns vid livet, fick jag hora hur han for nagra arsedan fick en ovan som sedan skot honom. An en gang med den dar lattsamma tonen i rosten som jag inte riktigt begriper mig pa. Aven var grannes far blev skjuten for ett antal arsedan. Forstar inte riktigt vad allt vald och all kriminalitet har beror pa, men en vag gissning ar de stora klyftorna i samhallet. De fattiga har verkligen ingenting och kriminaliteten ar val kanske deras sista utvag.
Redan efter 3 veckor saknar jag: kaffe, att prata svenska, att duscha, brod, att kunna smalta in och vara en av alla andra, smagodis, att inte vara konstant klibbig, att kunna sova ut pa lediga mornar, min bekvama sang, rent kranvatten, fasta klockslag, att ga ut och dricka vin, tuggummi, riktiga toaletter, stolar sa att man slipper sitta pa golvet, yougurt, att fika, bra musik, familjen, slakten, vannerna och saklart Fredric. Idag har vi varit tillsammans i exakt ett ar! Ar ledsen over att jag inte kan fira denna dag med dig alskling.
Trots att jag redan saknar en massa sa trivs jag faktiskt overraskande bra. Det blir bara battre och battre och jag far uppleva sa mycket varje dag. Manniskorna jag umgas med har ar underbara, jag gillar mitt jobb och naturen ar fantastisk. Jag ska forsoka njuta av tiden har nere sa gott det gar, for jag vet att nar jag ar hemma i Sverige igen och kollar pa mina thaibilder sa kommer jag langta tillbaka jattemycket.
Invigning av var nya shop!
Invigningen borjade med en cermoni dar de 9 munkar som vi bjudit in holl nagon typ av andakt. De sjong buddhistiska sanger och bad. Darefter gav vi munkarna mat. Munkarna var tvugna att avsluta sina maltider innan vi andra kunda borja ata. Nar den overste munken skvatt heligt vatten over oss, malat "jaim" - heliga symboler pa vara fonstren (for att ge shopen tur) och invigt vart nya "spirit house" gav de sig ivag. Da blev det fest och alla grannar, slaktingar och vanner kom for att ata och dricka med oss.
Efter tillstallningen var slut akte jag och Viuw till Hua Hin och shoppade lite billiga klader pa Hua Hins "night market".
Fran 12-5 var det standigt manniskor som kom och gick for att ata och halsa familjen lycka.
Likgiltighet
Pa de tva (eller ar det tre?) veckor jag varit har har jag redan hort talas om tva dodsfall i Pranburi som skett inom denna tid. Forst var den en soldat som blev mordad av sin fru dagen innan jag anlande till scout campet. Folk ryckte lite pa axlarna och tyckte det var trakigt. Men nagon storre reaktion uppfattade jag aldrig.
Igar krashade en man in i en lastbil med sin motorcykel pa var gata. Han dog. An en gang rycker folk pa axlarna och tycker att det ar lite trakigt. Det ar ingen big deal. Nar de pratar om doden har de nagon slags likgiltighet i rosten som jag inte riktigt forstar mig pa, och som jag inte riktigt vill forsta mig pa heller for den delen.
Andra exempel pa denna likgiltighet ar nar Sukien berattade om hur hennes syster blev mordad. En valdigt tragisk historia. Hennes syster och bror extraknackade som taxichafforer i Bangkok. En dag hoppade det in tva man i taxin. I samband med att de forsokte beslagta taxin skot de Sukiens syster i brostet och i huvudet och Sukiens bror i ogat. Hon dog och han overlevde, med ett oga. Nar Sukien berattade denna histora blev jag helt bestort. Hur kan man prata om en sadan sak utan att lata berord? Utan att svaja pa rosten, flacka med blicken eller atminstone uttrycka en gnutta sorg?
Likasa nar hon berattade om en flicka i omradet fran England som blivit overfallen. Det fruktansvarda handelseforloppet utspelade sig nar hon var pa vag hem och pratade med sin mamma i mobiltelefonen. Hennes mamma fick da alltsa hora hur dottern blev valdtagen och mordad pa andra sidan jorden.
Skulle nagot sa fruktansvart handa i Sverige skulle det bli ramaskri. I Thailand rycker folk pa axlarna och tycker att det ar lite trakigt. Jag undrar vad det beror pa. Ar det religionen som bidrar till denna likgiltighet? Tron pa att nar en manniska dor, sa dor den inte pa riktigt - sjalen lever vidare i nasta liv. Eller ar de kanske bara samre pa att visa kanslor har? Oavsett vad det beror pa sa ar det skrammande.
Alla hjartans dag
Idag uppgraderades tva munkar i "fisk-templet". Det hade darfor anordnats en tillstallning med meditation, musik och gratis mat. Nar jag gick in i templet fick jag till min forvaning syn pa en vit vastelandsk man. Ar valdigt sallan man ser vita har, och aven om det later lojligt sa blir jag faktiskt valdigt glad nar det hander. En som jag!
Det drojde inte lange forran hans fru, som var thailandska, kom fram till mig och borjade prata. Hon berattade att hon, hennes man och deras 9 barn bor i Florida men att de ar har i Pranburi nu for att halsa pa gamla slaktingar.
Familjen skankte tydligen aven mycket pengar till detta tempel, och de var darfor dar for att tacka munkarna for att pengarna anvandes till ratt andamal. Hon bjod hem mig och Sukien pa middag nasta vecka sa att vi skulle kunna traffa hela hennes familj. Hon var speciellt angelagen om att jag skulle traffa hennes son. Far se hur det blir med den saken. Gar jag dit tanker jag bara prata om Fredric hela tiden, for att de ska forsta vinkeln.
Imorn ar det en stor dag for min familj. Det ar invigning av den nya shopen och vi ska anordna en riktig cermoni med 9 munkar pa besok. Nar dessa munkar anda ar pa plats ska vi passa pa att inviga vart nya "spok hus" eller "spirit house" som det ocksa kallas.
Den vasterlandska mannen och hans van. Hans van ar tydligen en av Thailands mest kanda sangare! Nar Sukien sag att det var han viskade hon " du maste ta ett kort pa honom, det har ar stort!"
Munken delar ut bocker och lycko-amuletter. Fick for ovrigt lara mig idag att munkar och nunnor inte far lov att ens rora vid det motsatta konet.
Nunnor
Templet kallas "fiske-templet" pa grund av en stor damm som stracker sig runt hela byggnaden. I denna damm simmar tusentals fiskar. Det kryllar verkligen av dem vilket gor det hela pa gransen till ackligt.
For 10 batch kan man kopa en pase fiskmat for att mata fiskarna.
Pa vagen hem tog vi vagen om marknaden for att kopa frukt och kott. Men hur sugen blir man pa att ata kott nar man ser det har?
Hoppas ni alla har en jatte fin alla hjartans dag! Saknar er dar hemma lite extra denna dag. Speciellt Fredric saklart.
Arbete
Nar jag gick igenom gammalt arbete som eleverna gjort, hittade jag uppsatser som de skrivit for ca 1,5 arsedan. De handlade om en larare som da var ny pa skolan. De hade intervjuat henne och skrev sedan utifran sina fragar en text om hur hon ar som person, vad hon har for intressen osv. Jag kom da pa att jag faktiskt ocksa kan gora nagot liknande med klasserna 2/1 och 5/1 for att jamfora med deras gamla arbeten och se hur de utvecklats sedan dess.
Jag gav dem en halv lektion for att forbereda fragor om mig och om Sverige. Pa sa vis lar de dels kanna mig battre och far ocksa reda pa hur det ar pa andra sidan jorden. De ar valdigt daliga pa att prata engelska och deras uttalt ar vardelost. Darfor tror jag att ovningar dar de tvingas racka upp handen och stalla fragor ar bra for dem. Jag sa att jag skulle ge dem extrapoang om de stallde manga fragor, vilket saklart motiverade dem lite extra.
Nu har de iaf skrivit dessa uppsattser och jag har 80(!) texter att ratta och betygsatta. Jag ska dessutom forsoka jamfora dem med vad de skrev for 1,5 arsedan for att fa en bild av deras utveckling. Ska jobba pa sa mycket jag kan idag sa att jag slipper sitta med det har i helgen. Det ska helst vara klart till pa mandag.
Tydligen har jag en hemlig beundrare pa skolan.
Turism, svensk avundsjuka och thailandska barn
Efter en hel dag av hart slit i skolan bestamde jag, Sukien och Lalin oss for att aka till havet. Fran mitt hem och skolan tar det ca 20 min med bil dit. Det finns valdigt fa hotell i Pranburi, men de som finns ar extremt exklusiva.
Jag och Sukien hade en lang diskussion angaende turismen i Thailand. Utlanningar, framst fran vast, koper stora landomraden langst kusterna och bygger dar hotell och restauranger. De har ingen som helst respekt for thailandarnas kultur och levnadssatt utan ar endast ute efter att tjana pengar. Det finns en lag i Thailand som sager att endast thailandare far aga mark. Darfor "koper" dessa vasterlanningar sig i manga fall fruar som kontrakten sedan kan sta pa.
Nar tillrackligt manga hotell byggts i ett omrade och fler turister borjar stromma in ar en naturlig foljd att priserna stiger. Detta i sin tur gor att lokalbefolkningen i omradet inte har rad att leva kvar utan tvingas att antingen flytta eller ocksa borja livnara sig pa turismen genom ex forsaljning.
En ratt tragisk utveckling om du fragar mig. Sukien och resten av thailandarna har faktiskt en valdigt negativ installning till turismen. De anser inte bara att de forlorar land, utan ocksa att deras kultur och religion till viss del forstors. I turistomraden tvingas thailandarna anpassa sig till utlanningarna. Det borde vara tvart om.
Vi diskuterade ocksa den svenska avundsjukan och den thailandska lyckan. Jag forklarade att jag ar faschinerad over hur manniskor har kan ma sa bra och noja sig med (vad som i mina ogon som vasterlanning tycker ar) valdigt lite.
Bade Sukien och Lalin bor ensamma i pyttesma ruckel. Hade de bott sa i Sverige skulle folk verkligen tyckt synd om dem. Men de ar anda lyckliga har. De har sina jobb som de brinner for och de har sina vanner. Det racker. De behover inte jamfora sig med grannen mitt emot som bor i en tvavaningsvilla med tva nya bilar parkerade utanfor.
Bade kungen och buddhismens lara gar ut pa att aldrig jamfora sig med de som har det battre och att framforallt att alltid uppskatta det man har. Kungen och buddhismen har lyckats, for om det finns nagonting thailandare ar bra pa sa ar det att uppskatta det de har.
Nere vid vattnet pa en av stranderna spelade ett filmteam in nagon film. En av skadespelarna var varldens sotaste lilla flicka. Nar hon fick syn pa mig sprang hon fram och borjade prata en massa thailandska. Till slut forstod jag att hon ville att vi skulle ta bilder ihop. Jag alskar verkligen thai-barn!
On till hoger heter Kognumsao och betyder "brost-on". Finns en gammal saga om Pranburi som handlar om en thailandsk kvinna som inte kunde bestamma sig for vilken man hon skulle valja. Fadern blev sa arg att han slet henne i stycken. Kroppsdelarna bildade sedan land och oar. Har har vi alltsa brosten.
Myten sager att om man vill ha nagot valdig mkt ska man aka till denna o och be till kvinnan. Far man sedan det man bad om maste man atervanda till on och skanka henne en bh. On ar alltsa fylld av bh'ar. Lite lustigt.
Lang dag
Har varit i skolan fran 7.45 till 18.30 idag. Efter alla mina lektioner (som faktiskt gick riktigt bra idag!) var det lararmote pa skolan. Nar man suttit i det kokheta rummet i nastan 2 timmar och lyssnat pa en massa kackel pa thailandska, ar det faktiskt ratt skont att fa lamna skolan. Att jag gar pa skolans moten ar egentligen ratt meningslost. Forstar knappt nagonting av det folk sager. Det enda jag idag lyckades begripa var att vi tydligen ska pa skolresa till nagon o i mars.
Imorgon har jag bara fyra lektioner och efter det ska jag pa thaikurs. Nu maste jag snart knyta mig. Blir hamtad 07.15(!) imorn och ska vid den tiden garna vara pigg och frasch.
Just nu flyter verkligen allting pa precis som det ska. Jag trivs battre och battre har och kommer in mer och mer i kulturen for varje dag som gar. Jag har till och med borjat vanja mig nagot vid maten! Ni behover alltsa inte oroa er det minsta for mig dar hemma.
Lararmotet. Sjalvklart var aven kungen pa plats (fotografiet langst fram till vanster). Jag har inte varit i manga rum i Thailand dar kungen inte finns. Till och med i templena finns det kungastatyer och kungamalningar.
Pa vagen hem mottes vi av denna skara mitt pa vagen.
Inte mycket fett pa dessa stackars varelser. Jag mar alltid lika daligt nar jag ser alla undernarda djur har. Pa skolan har vi en hel del hundar som inte ar i basta skick. Men de har inte samma syn pa djur har som vi har hemma. De ar antingen foda eller skadedjur. Nar jag visade en bild pa mig nar jag ligger med min vovve Sara i famnen, kollade de lite konstigt pa mig. Har skulle man aldrig ta upp en hund i knat.
Onsdag formiddag
Bilder pa Wayn kommer senare.
Min forsta lektion idag var med 5/1. Jag forstar tyvarr att de andra lararna satsar mer pa de duktigare klasserna. Det ar sa mkt roligare att undervisa elever som verkligen vill lara sig. Dessa elever ar oftast ocksa trevligare och mer uppfostrade.
Nu ska jag undervisa Wayns klass, 2/1. Han ar en av de "coolaste" killarna pa skolan. Trots att han ar busig och har ratt stokiga kompisar, sa ar han duktig i skolan. Vet dock inte vad han tycker om att ha sin vardsyrra som larare.
Fran vanster: jag, viuw, wun, dream, kon ma och kon pa
Skolan
Idag hade jag mina forsta helt egna lektioner. Var ratt kravande. Manga barn ar omotiverade. Dessutom ar det svart att forsoka forklara nar de inte forstar. De kan inte engelska och jag kan inte thailandska. Materialet vi arbetar utifran ar jattegammalt och daligt och halften av eleverna har inte ens egna bocker. Nar jag far tid over ska jag forsoka skriva ihop lite egna engelskabocker och annat material. Tror det blir lattare da.
Alla klasser ar indelade i 5 olika steg beroende pa hur duktiga de ar. Ex 2/1 ar den duktigaste klassen av 2orna och och 2/5 den samsta. Dar emellan finns 2/2, 2/3 och 2/4. Detta system ar ratt vardelost tycker jag. De elever som redan ar lite efter tappar totalt sitt studie-sjalvfortroende nar de satts i den samsta klassen. Dessa klasser ger da i manga fall upp och skiter i att lara sig eftersom de anda ar sa langt efter. Och lararna tycker inte det ar kul att undervisa dem eftersom de anda inte bryr sig. De duktiga klasserna daremot satsas det mycket mer pa och de utvecklas darfor ocksa mycket mer.
Min forsta vecka har gick jag med de andra engelskalararna och observerade hur de larde ut. Det finns sa mycket i deras undervisning jag garna skulle andra pa, men eftersom man i Thailand aldrig far ifragasatta aldre (och speciellt inte inom skolvarlden!) sa skulle jag aldrig kunna saga detta eller ens lagga fram forslag pa hur de skulle kunna gora istallet.
Adan Sokien ar den enda lararen som faktiskt kan lara ut, och som framforallt faktiskt kan engelska. En del av engelskalararna ar sa daliga att man inte hor vad de sager nar de pratar engelska. En larare jag gick med fragade mig hela tiden om stavning och uttal. Hon visste inte nar hon rattade elevernas prov om hon rattade ratt, sa hon bad mig hjalpa henne. Nar jag fragade vilka amnen hon mer undervisade i svarade hon att hon endast undervisade i engelska. Hur kul kan det vara att lara ut ett sprak man inte ens sjalv kan och hur bra ar det for eleverna? Det blir en ond cirkel. Eftersom de lar sig helt fel stavningar, grammatik och uttal kommer de i sin tur ocksa lara utfel nar det en dag blir larare.
Det ar en riktigt svar uppgift att vara engelskalarare har. Jag har latt for att satta for hoga krav pa mig sjalv, men jag ska forsoka att inte gora det i det har fallet. Det gar inte att lara en hel stad att prata ett flytande sprak pa en dag.
Buddhistiska tempel
Igar nar det var helig dag akte jag och sokien (i fortsattningen kallar jag henne sokien istallet for an pap eller advisorn) till olika tempel. Var valdigt intressant eftersom jag hort sa mkt om denna tempelvard.
Inuti detta tempel.
Munkarna som bor har skoter en massa djur. Jag som alltid alskat kor blev helt foralskad i denna sota varelse!
De har aven simbassanger med nagra stackars krokodiler i.
Pa kvallen var det cermoni i ett av templena. Viuw sitter pa min vanstra sida har.
Alla bar med sig gavor i form av rokelser, blommor och ljus. Vi gick tre varv runt templet for att hedra buddhismen. Forsta varvet gar man for att tanka pa Buddha, andra varvet for att tanka pa hans lara och sista varvet for att tanka pa munkarna som foljer hans lara.
Var flera hundra manniskor dar. Alla var helt knapptysta och inne i sig sjalva under hela cermonin som varade ungefar en timma. Efterat var stamningen valdigt lattsam. Manga var nyfikna pa mig och kom fram och fragade olika saker. Jag blev ocksa bjuden pa manga middagar och andra tillstallningar. De flesta manniskorna har vill verkligen lara kanna mig vilket jag ar valdigt glad och tacksam over. Som ensam, ung, vit tjej ar Thailand verkligen ratt stalle att komma till om man vill lara kanna annorlunda manniskor. Thailandare ar bra mycket mer oppna an vad vi i vastvarlden ar.
Buddhistisk thai-kinesisk begravning
Han var halvkines och halvthai, och darfor hade de bundit ihop begravningen till en thaikines-mix.
Jag fragade ampap (som min adwisor kallas) varfor ingen grat. Men hon sa att han levt ett lyckligt liv och var gammal och trott. Att do och leva vidare i naste liv var ett naturligt steg for honom. Ratt sund installning anda tycker jag.
Om en stund ska vi till ytterliggare ett tempel for att meditera. Far darfor sammanfatta begravningen lite kort.
De sanker ner kistan i marken. Tva munkar ger kroppen frid.
Slakten vandrar tre varv runt graven. De har plastpasar i handerna dar de samlar ihop notter som slangts runt kistan. Alla maste plocka notter med sig hem for att de inte ska fa ett fattigt liv.
En valdigt annorlunda och mycket varm begravning.
Nu ska jag som sagt bege mig ivag for att meditera i ett av de manga templen som ligger har i Pranburi. Bilder pa detta kommer senare.
Vardag
Som sent igarkvall nar jag och Viuw kom hem fran Hua Hin. Jag lag i min sang och laste nagon timme efter att de andra lagt sig. Nar jag seda gick ner och oppnade toalettdorren for att dusch och ga pa toa (eller ja, rattare sagt halla lite vatten over mig och kissa i halet) fick jag en liten chock. Dar inne satt tva stora (och stora ar da ingen overdrift) kackerlackor och en stor spindel pa golvet. Jag slangde igen dorren igen och stallde mig utanfor for att fundera ut hur jag skulle losa situationen. Ville inte vacka familjen for en san skitsak, men samtidigt behovde jag verkligen utratta mina behov.
Nar jag stod dar utanfor toaletten och funderade tittade jag av nagon anledning upp pa vaggen och pa taket, vilket jag inte borde ha gjort. Langst hela vaggen satt det sma grona odlor och en massa spindlar. Inga sma spindlar heller. Jag har tidigare noterat att vi har ett ganska stort mellanrum mellan vaggarna och taket pa vart hus, men jag har aldrig tankt pa vad det faktiskt innebar. Att det kommer in massvis med djur om natterna.
Jag kom iaf till slut pa den lysande iden att gora en lite tsunami vid toaletten. Tog nagra stora skopor vatten pa golvet tills djuren rann ner i halet. Darefter skyndade jag mig att gora det jag skulle samtidigt som jag i storsta mojliga man forsokte halla blicken ifran vaggarna.
Idag har vi i alla fall tagit det ratt lugnt. Jag och Viuw har hjalpt kon ma att laga mat. Imorn ar det en helig buddistisk dag sa da ska vi ga i templet hela dagen.
Hoppas allt ar bra med er alla dar hemma!
Wun med en korg pa huvudet och kon ma i vart kok som ocksa ar var tradgard. Det lilla huset som ser ut som en hundkojja i luften ar ett "spokhus" som alla thailandska tradgardar har. Dar bor de onda andarna, eller nat sant. Viuw var helt chockad over att inte vi har sadana sma hus i Sverige. - "Men vart tar era spoken vagen da?"
Jag och kon ma lagar middag. Notera det fina huset i bakgrunden. Klyftorna har ar gigantiska. Vi och grannarna precis bredvid oss bor extremt enkelt. Det finns dock manga har som bar samre an vi gor, i hyddor, och som knappt har mat for dagen. Mitt i smeten av enkla och riktigt enkla boenden ligger iaf detta lyxhus som man ser lite av har i bakgrunden. Som sagt, gigantiska klyftor.
"PartilleJohnny"-trenden har spridit sig enda till Thailand. Sahar ser i princip alla manliga programledare ut.
Kvall i Hua Hin
Nar vi forst kom fram gick vi pa marknaderna i staden. Folk kollade lite konstigt nar jag gick dar med min yngsta lillasyster Wun i ena handen och Drem (som jag tror ar Viuws kusin?) i den andra. En "falang" med tva sma thai-flickorna i handerna ser nog lite suspekt ut i somligas ogon. Marknaden var iaf jattefin och dar fanns sa mkt fint att kopa att min beslutsangest tog over hand. Nar vi gick darifran hade jag tillslut inte kopt nagonting.
Dansuppvisningen var ocksa jattefin! Alla sma thai-barn var sa duktiga och det ar sa fruktansvart sota!
Jag tycker verkligen om Dream. Forutom att hon ar den sostaste thai-flickan som finns, sa ar hon den goaste unge jag traffat. Hon vill sitta i mitt kna och halla mig i handen hela tiden. Nar jag var sjuk kom hon upp pa mitt rum flera ganger for att klappa pa mig och ge mig kramar.
Jag tycker sjalvklart om min yngsta vardsyster Wun ocksa men ibland kan hon bli lite for mycket. Ar man pa gott humor och orkar med hennes overskottsenergi, da ar hon verkligen jatterolig.
Forsta gangen pa en vecka som jag klar upp mig, har mascara, foundation och kanner mig nagorlunda frasch.
Scout Camp
Jag blir lika glad varje gang jag laser era fina kommentarer!
Jag mar mycket battre nu. Ar fortfarande forkyld och har huvudvark. Men huvudvarken kan lika garna bero pa hettan. Jag bestamde mig iaf for att aka till skolans scout camp igar. Var en ratt kravande dag.
I Thailand anordnar armen scoutcamps for skolorna for att de ska lara sig diciplin, samt fa battre fysik.
Dessa camps halls mitt ute i skogen i tre dagar.
Igarkvall nar de tre dagarna var over, hade skolan anordnat en stor bonfire-fest. Eleverna hade forberett olika upptradanden och skolan hade betalat for ett liveband som spelade. Alla sjong, dansade och rojde hela kvallen.
Vi larare pausade fran campet en stund och svalkade oss i skuggan dar vi gjorde blomsterkransar infor kvallen.
For att forhindra myggbett bar vi langbyxor och langarmat. Jag hade dock inte detta med mig sa fick fotbollsklader av kon pa.
En av lararna pa skolan. Hon alskar att lara mig fel thailandska och skrattar sedan jattemkt nar jag ex kallar "vatten" for "kiss".
Jag och overste tittar pa showen.
Lararna bjods upp pa dans runt elden. Jag ar langst till vanster med reflexer pa fotterna.
Kon ma
En anna grej som ar valdigt jobbig har ar att jag kanner mig sa last. De andra lararna har som har bilar turas om att kora mig till och fran skolan. Nar jag kommit hem fran skolan far jag inte lov att ga ut sjalv utan att nagon ar med mig. Det ar tydligen farligt att ga ut har sjalv om man ar tjej, ung och vit. Min adwiser berattade om tjejer som rakat riktigt illa ut och att risken for ran och valdtackter ar stor om man ar ensam. Men mamma, du behover inte oroa dig. Jag gar inte ut sjalv. Kon ma ser verkligen till att det ar nagon med mig hela tiden.
Det ar dock ganska pafrestande att aldrig kunna vara ensam. Dessutom sover jag just nu pa golvet bland de andra, tills min forkylning lagt sig. Mitt rum ar sa fruktansvart varmt att forkylningen forvarras dar inne.
Som jag tidigare namnt tar de verkligen hand om mig. Kon ma var hemma fran jobbet idag med for att se till sa att jag mar battre. Hon ar verkligen jatteomtanksam. Jag fick det har med fotbollslaget forklarat for mig igar ocksa. Det ar en kille som sover pa golvet i hallen varje natt som jag inte riktigt forstatt om han hor till familjen eller inte. Nar jag fragade Adan Sukien (adwisern) om honom berattade hon att han for nagra arsedan bott i slummen och varit mycket kriminell. En dag bestamde han sig dock for att andra sitt liv, sa han gick till en polis och bad honom hjalpa honom. Polisen kande kon ma och ringde och fragade om hon i sin tur kunde hjalpa killen. Killen flyttade da till oss pa villkoren att han inte langre fick gora nagot kriminellt, inte anvanda droger och inte umgas med de manniskor han tidigare uppgatts med. Som tack for att han far mat och husrum (eller iaf en plats pa golvet i hallen) sa hjalper han till med att ta hand om butiken.
Kon ma ville aven hjalpa andra killar i omradet sa att de inte hamnade i fel umgangen. Da startade hon fotbollslaget och bjod in olika killar och slaktingar. Hon ger den fotbollskladder och kon pa (min vardpappa) hjalper till att trana dem.
Laget ser nu efter huset och barnen och hjalper till att bygga om familjens shop.
Jag har svart att forestalla mig att nagon skulle oppna sitt hem for en kriminell, hemlos, 26 aring eller att nagon skulle lagga ner energi och tid gratis pa att starta ett fotbollslag for att forhindra kriminalitet i Sverige. Men har vill man verkligen ge alla manniskor en andra chans.
Innan jag blev sjuk kopte jag btw en bandspelare ocksa. Fick lite gamla band av adan sukien, sa nu har jag lite att lyssta pa nar jag kanner mig ensam. Skont att slippa lyssna pa thai-ztv hela tiden. Thaipop ar verkligen jamforbart med det vi spelade pa tidigt 90-tal. Pojkband i backstreetboys-stil ar valdig inne. Nu borjar denna internetcafe-vistelse bli dyr.
Sjuk
Natten till igar var nog den jobbigaste natten jag varit med om. Vaknade av att jag tyckte att mitt 35gradiga rum kandes iskallt. Nar jag stallde mig upp var jag helt vinglig och jatteyr, och jag hade jatteont i min hogra lunga nar jag andades. Jag gick ner for att forklara for min vardsyster att jag var sjuk men hon forstod ingenting. Hon forstod inte ens nar jag visade henne termometern jag anvant som i sin tur visade 39.4 graders feber. Hon hade aldrig sett en termometer tidigare. Jag gick upp till mitt rum igen och forsokte sova, men rummet snurrade och jag madde jatteilla. Darefter spydde jag tills jag inte langre hade nagot att spy upp.
Har nog aldrig kanns mig sa liten och ynklig som nar jag satt dar pa golvet och spydde genom "toaletten" (halet i marken). Jag ville ringa min adwiser men kunde inte gora det eftersom klockan var mitt i natten och hon skulle ha lektioner dagen efter.
Morgonen darpa, alltsa igar morgon kom hon iaf hem till mig. Bade hon och kon ma (som jag kallar min vardmamma) tog ledigt fran sina jobb for att folja med mig till kliniken i narheten. Bade kliniken jag kom till och doktorn som hjalpte mig kandes valdigt oserios. Man gick in i hans vardagsrum dar han hade lite sjukhusverktyg, sedan lyssnade han pa min lunga och kollade mig i halsen och stallde darefter sin diagnos. Jag forstod inte riktigt vad han menade, men han forklarade iaf for min adwiser att jag har en forkylning som satt sig pa lungan och gjort musklerna runt lungan inflammerade. Jag fick piller mot min hoga feber, mot min forkylning och anti-inflammerande for musklerna runt lungan.
Nar jag kom hem borjade jag ma illa igen och slogs av en plotslig magsjuka utan dess like. Sa fort jag at nagonting gick det bara ratt igenom. Jag fick alltsa ta mig till kliniken an en gang for att fraga om det ar okej att blanda de piller jag redan ater tillsammans med dimor eller nagot annat forstoppande. Han skrev ut ytterliggare piller till mig for magen. De har faktiskt hjalpt och idag mar jag redan battre med bade magen, febern, lungan och illamandet.
Det ar verkligen jobbigare har an jag kunde forestalla mig. Jag och min adwiser pratade lite om vad det ar som gjort mig sjuk. Jag tror det ar en kombination av manga saker. Att ha kommit hit ar en chock bade psykiskt och fysiskt. Det ar en helt annan bakteriekultur i maten och vattnet, och varmen ar fruktansvard. Min familj bryr sig sa mkt om mig att de tanker installera air condition i mitt rum nu sa att jag inte ska bli sjuk igen. Dessutom har de bett mig skriva en lista pa vad vi brukar ata i Sverige sa att de kan kopa detta till mig. De har namligen noterat att jag inte ater sa mkt. Jag vet faktiskt inte vad det beror pa men jag kan bara inte ata. Hemma i Sverige ar jag verkligen inte petig med vad jag stoppar i mig. Men har smakar allt verkligen jatteackligt. Thai-mat i Thailand ar INTE Thai-mat i Sverige. De ar sa manga nya konstiga dofter och smaker och for de mesta gor det mig latt illamaende.
Nar jag skulle ga till jobbet forsta dagen stallde det fram en stor fisk med huvudet och allt kvar som frukost. Det ar inte direkt det man kanner for kl 7 pa morgonen.
Jag har sa mkt jag vill skriva for det hander verkligen sjuka saker hela tiden, men har inte mer tid just nu.
Langtar sa mkt till Fredric kommer och vi kan aka till finare omraden som har duschar, god mat, toaletter och riktiga sangar.
Apa i bur
Jag kanner mig lite som en apa i bur. Alla i var stad vill besoka familjen for att titta pa mig. De tror att jag ska forsta vad de sager nar de pratar jattelangsamt. Nar jag svarar pa engelska forstar de inte vad jag sager och da skrattar de bara. Thailandarna skrattar valdigt mycket hela tiden. Det ar trevligt men stunder da man ar trott eller nere kan det verkligen bli jatteirriterande.
Det ar sa mycket har som ar sa annorlunda. .Idealen har ar exempelvis helt annorlunda jamfort med i europa. Vi vill se bruna ut och anvander oss darfor av solarium, brun utan sol eller brunpuder regelbundet. I Thailand vill alla daremot vara vita och de smorjer in sig med whiteningkramer varje morgon och kvall. Valdigt manga anvander ocksa vitt puder vilket ser lite lustigt ut. De ar vita i ansiktet och morka i harbotten, pa halsen och pa underkroppen.
Sen har de en helt annan uppfattning om klader och sexighet. De tycker att man klar sig for sexigt om man visar axlarna och knana. Jag har darfor fatt en helt ny garderob av familjens slaktingar eftersom jag bara hade med mig kortare shorts och linnen. Att ga i langarmat och langbyxor eller langkjol ar inte sarskilt praktiskt i den har hettan, men tydligen nodvandigt.
De som inte kallar mig faa (himmel) eller nang faa (angel i himlen), kallar mig soay vilket betyer vacker pa thailandska. De tycker att jag borde bli en filmstjarna eller modell. Jag forsoker forklara for dem att de flesta i Sverige ar langa och vita, men det verkar inte riktigt ga in. Idag sprang en flicka fram till mig och adan sokien och stallde en fraga till mig pa thailandska. Sokien oversatte det flickan sa och det var "vad ater du som gor dig sa vacker?".
Avundsjuka existerar inte i Thailand. Tycker man att nagon ar vacker, da sager man det.
Tror det kommer ta sin tid for mig att vanja mig vid uppmarksamheten jag far har pga min hudfarg.
Nu ska jag snart undervisa nasta klass med min adwisor adan sokien. Ska forsoka skriva snart igen.
Bilder
Varje klass har ungefar 40 elever. De delas in i olika klasser beroende pa hur duktiga de ar. Jag kommer skriva mer om skolsystemet iThailand senare.
Varje mandag har skolan en ritual som gar ut pa att alla 1500 elever radar upp sig pa raka linjer och sjunger nationalsangen. De hissar flaggan och visar bilder pa kungen som de for ovrigt ar mycket stolta over och garna pratar om hela tiden.
Jag fick halla tal for alla 1500 elever pa skolan forsta dagen. Hade det varit i Sverige skulle jag varit jattenervos, men har forstod ingen vad jag sa, sa det var ratt lugnt. Jag berattade iaf kortfattat om mig sjalv, om Sverige och om vad jag ska gora pa skolan. Bredvid mig star min adwiser adan sokien.
Alla pa min gata bor i s.k shophouse och i det storta rummet mot gatan driver de nagon typ av verksamhet. Min familj driver en fotbollsaffar. Darfor bar alla i min familj och alla deras vanner fotbollsklader. Alla killar mellan 20 och 30 i slakten och i bekantskapskretsen har bildat ett fotbollslag. De hjalper familjen att bygga om huset just nu och de stannar ofta for att sova over hos oss. Pa kvallarna sitter alla samlade utanfor och dricker ol. Valdigt o-svenskt.
Mina tre favoritflickor hemma hos var granne. Jag vet inte om vi ar slakt riktigt eller inte, for i Thailand kallar man alla som man tycker om for kusin, bror, syster, moster, faster etc.
Jag kallas iaf Pee Linda i min familj, vilket betyder storasyster Linda. Pa skolan har alla smeknamn, och dar kallas jag faa som betyder himmel eller nang faa som betyder angel. Ratt fint tycker jag.
Flickan i mitten ar iaf mina thaiforaldrars dotter. Hon ar ratt cool. Alla andra flickor har bar rosa klanningar och leker med dockor, men min syster har endast pa sig over-size shorts, stora t-shirts och istallet for att leka med dockor spelar hon basket och fotboll hela dagarna.
Hela AFS-gruppen plus vardfamiljer.
Sista dagen i Bankok kom vara vardfamiljer och hamtade oss. Vi hade en liten cermoni dar alla fick gora en kort presentation av sig sjalv pa thailandska.
