Buddhistisk thai-kinesisk begravning
Idag ar det en helig dag for alla buddhister i Thailand. Eftersom skolan ar stangd hade jag chansen att tacka ja till att ga pa begravning. Kande mig nagot som en inkraktare dar eftersom det bara var jag och hela tjocka slakten. Men alla var valdigt gastvanliga sa det var okej. Det var min adwisors farbror som hade gatt bort.
Han var halvkines och halvthai, och darfor hade de bundit ihop begravningen till en thaikines-mix.
Jag fragade ampap (som min adwisor kallas) varfor ingen grat. Men hon sa att han levt ett lyckligt liv och var gammal och trott. Att do och leva vidare i naste liv var ett naturligt steg for honom. Ratt sund installning anda tycker jag.
Om en stund ska vi till ytterliggare ett tempel for att meditera. Far darfor sammanfatta begravningen lite kort.
Det borjade ganska likt en vanlig svensk begravning med att de sjong "psalmer" och holl tal. Det roda i bakgrunden ar iaf kroppen under ett rott tacke.
De hade gjort en massa mobler i papper som de sedan brande upp utanfor. Dessa mobler ska sjalen bara med sig pa vag till nasta liv. Anledningen till att de slar med pinnar i marken ar for att skramma bort andra andar sa att inte de ska ta moblerna.
Vi akte sedan till graven som ar en typisk kinesisk grav. Den ligger pa en av manga kineskyrkogardar som finns i Thailand. Alla i slakten hade samlat ihop pengar for att ha rad med denna vackra grav. Bredvid bilden av han som just dott var en liten bild pa hans fru som fortfarande ar i livet. Den visar att aven hennes kropp ska ligga dar nar hennes sjal bestamt sig for att vandra vidare.
De sanker ner kistan i marken. Tva munkar ger kroppen frid.
Slakten vandrar tre varv runt graven. De har plastpasar i handerna dar de samlar ihop notter som slangts runt kistan. Alla maste plocka notter med sig hem for att de inte ska fa ett fattigt liv.
En valdigt annorlunda och mycket varm begravning.
Nu ska jag som sagt bege mig ivag for att meditera i ett av de manga templen som ligger har i Pranburi. Bilder pa detta kommer senare.
Han var halvkines och halvthai, och darfor hade de bundit ihop begravningen till en thaikines-mix.
Jag fragade ampap (som min adwisor kallas) varfor ingen grat. Men hon sa att han levt ett lyckligt liv och var gammal och trott. Att do och leva vidare i naste liv var ett naturligt steg for honom. Ratt sund installning anda tycker jag.
Om en stund ska vi till ytterliggare ett tempel for att meditera. Far darfor sammanfatta begravningen lite kort.
De sanker ner kistan i marken. Tva munkar ger kroppen frid.
Slakten vandrar tre varv runt graven. De har plastpasar i handerna dar de samlar ihop notter som slangts runt kistan. Alla maste plocka notter med sig hem for att de inte ska fa ett fattigt liv.
En valdigt annorlunda och mycket varm begravning.
Nu ska jag som sagt bege mig ivag for att meditera i ett av de manga templen som ligger har i Pranburi. Bilder pa detta kommer senare.
Kommentarer
Trackback
