Thailife

Da ar det alltsa dags for tempelvistelsen som jag skrev om for nagon manad sedan. Sjalva kursen i meditation och buddhistisk lara borjar egentligen inte forran vid lunch pa sondag. Dock gar sista helgbussen till Surat Thani imorgon vid 8 pa morgonen. Kan av nagon anledning inte spendera natten mellan lordag och sondag i templet dar jag kommer vistas under resten av min retreat-tid. Istallet maste jag fa tag pa ett hostel eller ett annat narliggande tempel. Det ordnar sig.

Under mina 12 dygn pa plats kommer jag inte ha nagon som helst kontakt med omvarlden. Jag far i princip inte ha med mig andra agodelar an en tval, lite klader och en handduk. Packningen blir darfor valdigt latt.

De tre storsta utmaningarna i templet: Inte ata efter 12 pa dagen, att vara tvungen att stiga upp 4 varje morgon  men framforallt att inte fa yttra ett ord under alla dessa dygn. Dagarna ska spenderas genom meditation och bon. Yttre faktorer far inte lov att stora min tankeverksamhet och sjal.

Meditation och buddhistisk lara alltid intresserat mig. Har far jag chansen att ta del av religionen och utova meditation pa riktigt.

Jag ser aven det har som en stor utmaning.

Tror det kommer bli en riktigt spannande och larorik tid och jag ser verkligen fram emot de kommande veckorna!

· We have to get up early and adjust to less sleep

· We have to adjust to the schedule which everybody is asked to follow completely

· We have to live on 2 vegetarian meals a day

· We have to deal with bodily discomfort

· We may have to experience a lot of "ups" and "downs" during the retreat

Basic Rules

During the retreat, all participants are required to observe some basic rules. This is for the ben­e­fit of everyone - a very important part of getting you to the right frame of mind for med­ita­tion - and because you will be staying on monastery grounds. You must:

Keep complete silence throughout the retreat (exceptions: personal interviews from Day 3 to Day 8 and emergencies);

· Stay within the boundaries of the retreat center;

· Keep the Eight Precepts, which are:

---

Hall tummarna for mig nu! Skriver igen nar jag ar tillbaka om ca tva veckor.

Det later kanske som en klyscha det dar med att lara kanna sig sjalv i ett okant land.
Manga manniskor har inte ett behov av att stanna upp. De trivs i en rullande vardag, i rutinliv, ekorrehjul. Jag onskar att jag vore san. Men istallet behover jag pauser fran realiteten. Nodvandigtvis da inte i ett frammande land.

Fundera, reflektera, argumentera med mig sjalv. Kanna efter.

I Thailand har jag lart mig sa mycker mer an thailandska och thaikultur. Jag har lart mig hur jag fungerar. Hur jag reagerar i svara situationer. Hur jag hanterar utmaningar. Jag har lart mig hur jag tanker. Framforallt har jag lart mig vem jag ar nar jag bara ar jag.

Nar man forsoker satta ord pa sin egen personlighet reflekterar man allt som oftast utifran olika relationer. Ens personlighet speglas i andra manniskors ogon. Det ar sattet man moter andra manniskor pa som bevisar vem man sjalv ar. Vad man har for personliga egenskaper i sociala sammanhang.

Det ar nar de sociala sammangen tagits ifran en som man faktiskt maste fundera pa riktigt. Da det inte finns nagon annan manniska att mota an en sjalv.

Jag har haft en massa tid over har att sortera ut vad som betyder mycket for mig och vad som faktiskt inte gor det. Jag har skrivit en lista over vad jag vill forsoka forandra med mig sjalv och med mitt levnadssatt.

Jag ska sluta med att ga runt och ha daligt samvete over att jag inte umgas tillrackligt med manniskor som betyder mycket for mig. Istallet ska jag faktiskt borja avsatta tid. Pa riktigt.
Jag ska borja dansa igen. Efter tre valbehovliga ars paus. Inte balett, inte nagot avancerat. Forsoka ta mig tillbaka till det stadiet da det inte ar pa allvar utan pa skoj. Jag maste rora mig till musik igen. Dans ar viktigt for mig och det kommer alltid vara en stor del av min identitet, hur mycket jag an forsoker forneka det.

Forutom dansen sa ar det manga manniskor som av nagon anledning forsvunnit ur mitt liv de senaste aren. Jag ska kampa for att fa tillbaka dem i min vardag.

Jag ska ta hand om min kropp lite mer. Trana, ata och sova. Lagom ar bast.

Jag ska ocksa forsoka att behalla min acceptans for olikheter som jag lyckats bygga upp har. Min empati for manniskor som har det samre och kanske framforallt mitt nya talamod.

Jag har fatt distans till sa mycket dar hemma. Stress, press, ideal, overkonsumtion, overflod, avundsjuka, sjalvomkan. Jag ska forsoka halla fast vid mina nya perspektiv och vidareutveckla dem. Inte lata dem tillhora ett forflutet liv i Thailand.

Det kanns som om jag fatt en ny chans i Sverige pa nagot satt. I trygga, snalla, rena Sverige dar vi allra flesta kan ha det riktigt bra, om vi sa bara vill.

Fran och med nu ska jag alltid forsoka att uppskatta det dar lilla. Sluta jamfora mig och det jag har med andra, utan istallet vara tacksam. Livet i Sverige blir faktiskt precis vad man gor det till.

Igarkvall ringde Sukean och bad mig ta alla hennes klasser for dagen. Tydligen skulle hon vara borta ytterliggare en dag. Fick alltsa tre extra oforberedda klasser pa halsen. Det ar efter den typen av samtal da man bara kanner for att lagga sig i sangen och  sjunka genom madrassen. Helst till andra sidan jorden.

Men jag tog mig samman. Satt uppe sent och planerade infor olika typer av genomgangar.

Det slog mig att senast jag undervisade en av dessa klasser kunde de inte svara pa fragan om vad klockan var. En grundlig genomgang av klockan var alltsa nodvandig. Sedan passade jag pa att gora det lite roligare ocksa. Efter genomgangen fick alla elever mala nio klockor pa ett papper. Darefter ropade jag ut olika tider. Hade eleven tiden bland sina klockor, bockades denna klocka av. Den elev som lyckades bocka av tre i rad (lodratt, vagratt eller diagonalt) vann. Som bingo. Priset fick bli en klubba samt ara.

Med andra ord, det gick bra. Annu ett berg av oro har bestigits.

Idag regnar det som tusan. Jag alskar regn i Thailand. Kanns nastan som hemma. I vanliga fall ar det skyfall i nagra fa minuter och darefter varmt igen. Men idag har regnet hallt i sig. Gatorna ar lugnare och folk kurar ihop sig tillsammans bakom stangda dorrar. Nastan som hemma.

Jag har aldrig tidigare sett pa lararyrket som min grej. Omotiverade elever, hog ljudvolym, trist arbetsmiljo, fasta scheman, 9-5. Nej tack.

Att jag tog tjansten har som larare var nog mer en impulsgrej an ett seriost overvagande. Idag angrar jag inte det en sekund. Jag alskar mitt arbete har. Verkligen.

I lararyrket har man otroligt mycket frihet, oavsett fasta scheman. Det ar jag som bestammer hur jag vill lagga upp min undervisning och vad jag vill fokusera pa.

Och bast av allt, jag far spexa och skoja hur mycket jag vill. Sjunga sanger, leka lekar och spela spel. Utan att lektionerna for den delen blir det minsta oseriosa.

Det ska vara kul att lara sig. Grammatik-traggel i all ara, men det ar inte pa det satt eleverna far upp en brinnande karlek till det engelska spraket.

Jag vet precis vad som motiverade mig som barn att plugga engelska. Jag ville kunna sjunga med i latar av Aqua, Spice girls och Backstreet boys.

Man lar sig omedvetet sa otroligt mycket av musik. Uttal, vokabular, slang, ja till och med grammatik. Allt faller pa plats. Jag har darfor avsatt en relativt stor del av min undervisning den senaste veckan till just sanger. Det har visat sig ar valdigt uppskattat. Thailandare alskar att sjunga. Hellre an bra.

Eleverna far sjalva (genom omrostning) valja en ny sang varje vecka. Hittills har det blivit Rihanna- Umbrella och Justin - Cry me a river.

Att vara larare I Thailand ar som "roliga timmen", varje timma varje dag.

Men jag forsoker varje morgon att peppa mig sjalv till att vara den dar inspirerande, motiverande lararen. Jag har alltid alskat att upptrada och som larare jag gora det varje dag.

Den har veckan har Sukean ( som ar min adviser, cordinator och chef) varit pa kurs. Darav anledningen att skoja till det lite extra. (Nar katten ar borta..)
I morgon ar hon i alla fall tillbaka och da har vi en massa pappersarbete att ga igenom samt runt 80 olika elevers uppgifter att ratta och betygsatta.

Tre arbetsdagar kvar, sedan forsvinner jag in i templet, bort fran verkligheten,  i 11 dygn.

Jag kommer troligtvis aldrig fa lika mycket uppmarksamhet som jag far har. Vart jag ar gar vill folk prata med mig, kanna pa min hud och ta i mitt har.

Oftast har jag ingenting emot det. Hade det kommit en gron manniska till Goteborg hade jag ocksa varit nyfiken.

Dessutom ar folk har sa otroligt hjalpsamma. I garkvall pa vag hem fran Hua Hin blev jag och Angie stoppade tva ganger av oroliga manniskor som fragade om vi gatt vilse och behovde hjalp nagonstans. De tror val att vi ar turister som satt sig pa fel buss och gatt av vid fel busshalplats. Varje gang jag ska ta bussen fran Bangkok till Pranburi hojer alltid folk pa ogonbrynen da jag inte gar av vid Hua Hin utan fortsatter in mot landet. Och varje gang satter det sig nagon orolig sjal bredvid mig och fragar vart jag ar pa vag egentligen.

Min forsta tid har kande jag mig nagot som en apa i bur. Manniskor kom till familjens sportshop for att fa en glimt av farangen. Nu vet dock de flesta i Pranburi vem jag ar vilket ar skont.

Jag blir standigt behandlad som lite finare an alla andra, vilket jag har lite svart for. Pa banken later folk mig ga fore i kon och pa bussen far jag alltid ga av forst.

Som manga redan vet halsar man inte med handslag i Thailand. Man satter handflatorna emot varandra och bugar.

Handflatorna mitt emot brostet betyder att man ar i hogre rang an de man halsar pa. Det ar sa det ar meningen att jag ska halsa pa mina elever.

Handflatorna mitt emot hakan betyder att man tillhor samma rang. Det ar sa man halsar pa de flesta manniskor man moter. Handflatorna mitt emot nasan betyder att personen man halsar pa ar i hogre rang an en sjalv. Sa halsar man pa larare och pa ens foraldrar. Handflatorna i pannan betyder att personen i fraga ar langt over ens egen rang. Sa halsar pa munkar och nunnor.

Sa fort jag traffar nya manniskor halsar de alltid pa mig med handflatorna vid nasan. Alltid. De anser att jag ar i hogre rang an vad de ar, till och med innan jag hunnit presentera mig som "adjan" (larare).

Anledningen ar simpel. Vit hy och blont har = i deras ogon ren karma och hog rang.

Enligt svensk media tror man att 22 manniskor smittats av svininfluensan i Thailand. Darav tva svenskar.

Enligt thailandsk media finns inga bestamda siffror. Vad man dock vet ar att en person redan dott i sjukdomen. I Hua Hin av alla stallen.

Skulle jag fa minsta indikation av feber blir det raka vagen till sjukhuset. Visst. Men det ar storre risk att jag skulle skulle forlora livet da jag passerar gatan utanfor mitt thailandska hem an att jag skulle fa fagelinfluensan. Det ar till och med storre risk att jag skulle forlora livet da jag passerar gatan utanfor mitt svenska hem.

Ta det lugnt dar hemma. Jag ar och kommer forbli frisk som en notkarna.

---

Det trillade precis in ett sms fran Nora i mobilen. Hon skrev att de tydligen sagt pa TV att personen som dog i Hua Hin inte dog pa grund av svininfluensan, utan pa grund av nagonting annat. Skont. Ingen anledning att oroa sig alls med andra ord.

Thaimassage kursen var installd idag. Det ar tydligen nagon typ av "munkdag" har i Thailand. Ibland undrar jag om de bara hittar pa sadant sjalva for att ha en anledning att slippa jobba?
Hur som helst. Kursen ar flyttad till nasta helg istallet. Sa typiskt thai.

Istallet akte jag och Angie till Hua Hin for att leka faranger. Hua Hin ar sa bra. Tillrackligt nara Pranburi for att kunna ta sig dit latt och tillrackligt langt bort for att ingen dar ska veta vem jag ar.

Nagot jag lange faschinerats av ar thailandarnas humor. Thailand ar landet av leenden. Javisst. Men det behover faktiskt inte betyda att precis allt ar roligt. Men det gor det. Sa fort en thailandare inte vet hur den ska reagera, sa skrattar personen i fraga. Jag har konfronterat tva thailandare under min tid har. Bada gangerna har jag fatt ett osakra skratt till svar. For min del hor skratt och seriosa diskussioner inte riktigt ihop.
Hur som helst. TV'n ar min vardfamiljs basta van. Den ar standigt igang. Och alltid samma otroligt lojliga thailandska serier med ljudeffekter som "doiioiioii". Thailandarna behover inte fundera nar det ar ratt tid att skratta. Ljudeffekterna signalerar nar man ska tycka att det ar roligt. Och alltid skamt om dvarjar, morkhyade och ladyboys. Eller folk som ramlar eller skadar sig.

Nu sitter i alla fall jag och Angie pa Starbucks i Hua Hin. Jag alskar att aka hit och leka farang. Och jag alskar att dricka kaffe.

Just nu gar allt sa bra har. Undervisningen ar kul, jag kommer bra overens med alla mina arbetskollegor, det ar svalare ute (i jamforelse med mars, april) och jag har ovanligt mycket energi. Kanske beror det pa att jag omedvetet uppskattar allt sa mycket mer nu nar mina dagar kvar i Thailand faktiskt gar att rakna.
Hela arbetsveckan har gatt battre an vantat. Jag trivs faktiskt valdigt bra i min roll har. Och jag alskar att undervisa.
Trodde aldrig att jag skulle saga det. Mina forsta veckor i Thailand kandes allting nast till hopplost. Men man klarar sa mycket mer an man tror. Och man behover faktiskt inte ta sig sjalva pa forst stort allvar alla ganger.

Nu har jag precis atit lunch pa restaurang med Angie. 25 bath = ca 6kr. Ungefar en tiondel av vad jag skulle behovt betala i Sverige.
Om en stund har jag min sista lektion for veckan. Helgen kommer fyllas med "Big Love"  med Angie,  bio i Hua Hin, umgange med fotbollslaget och familjen och kanske lite jogging. Maste ta tag i traningen snart. (standardfrasen)

Imorn ska jag pa kurs for att lara mig thai massage med! Ska bli spannande.

Morgonsamling

Sot tant som samlar pa ved fran skolomradet

Mina sma thaiflickor som alltid envisas med att leka i mitt rum.

Igar under min klass med 5/3 var eleverna ovanligt fnittriga och okoncentrerade. Nar jag bad dem forklara vad som var sa "sanook mak" (himla roligt) svarade en av killarna med en fraga:
"Is it true, in Sweden have free sex?"
Tydligen hade en fotbollsreporter pratat om var kara Zlatan och sagt nagot i stil med "inte undra pa att han ar spanstig och energifylld. Han kommer ju fran "the country of free sex".  Vad ar det for sak att saga i TV?

Jag kande for att saga att det ar faktiskt inte jag som kommer ifran ett land dar turistprostitution och ping pong shower ar lika sjalvklart som Kalle pa julafton. Det sa jag inte.

Pa ett satt kan jag forsta att det ar den har bilden man latt far om Sverige. I alla fall om man tillhor en sa strikt och konservativ kultur som den thailandska. (Om man bortser fran prostitution och ping pong da, vilket faktiskt egentligen inte har nagonting med den rikstiga thailandska kulturen att gora alls.) I Sverige ar det okej att halla handen, att pussas och att kramas offentligt. Det ar det inte i Thailand.
Att halla i hand, pussas och kramas lite hur och var som helst, betyder dock inte att vi ligger runt lite hur och var som helst.

Lektionen slutade i alla fall med annu en moraltants-diskussion dar jag propagerade for kondomer och avhallsamhet. Inte for att jag egentligen ar emot sex, utan for att det ar just de har diskussionerna eleverna behover. Thailand maste fa ett slut pa HIV-spridningen och pa alla dessa pa tok for tidiga moderskap.

Pa vag hem till AFS boendet slappte var vagn resten av taget. Vi blev stillasittande i ca en timma innan ett annat lok kunde plocka upp oss for att kora vidare. I Sverige hade folk varit rent ut sagt vansinniga om detta hade skett. Tid ar viktigt. Tid ar pengar.
I Thailand ser manniskor istallet det komiska i en sadan situation. Tva killar tog upp var sin trumma och en tredje snubbe borjade spela pa nagon typ av blasinstrument. Hela vagnen stallde sig upp och borjade sjunga och dansa till musiken.

Jag skulle vilja se det handa pa Kungsbackapendeln.

Sista dagarna pa campet praglades av en irriterande klump i magen. I alla fall for min del. Snart tillbaka till Pranburi, arbetet, vardagsproblemen, verkligheten.
Mina tre backpackingveckor har helt enkelt gatt for fort. Jag hade gjort vad som helst for att fa frysa tiden pa Koh Chang. Fa ligga pa stranden i nagra dagar till och bara njuta av sol och havsbad. Men jag ar inte i Thailand for att bada. Jag ar har for att jag har ett liv har just nu och det livet maste skotas precis som alla andra liv.

Det blev i alla fall ytterligare nagra kvalitetsfyllda dagar tillsammans innan vi skiljdes at. Besokte en bro dar 3000 krigsfangar fick satta livet till for att bygga, under andra varldskriget. Besokte aven kyrkogarden dar dessa kroppar ligger begravda. Intressant historia det dar.
Blev ocksa lite grottvandring, shopping och goda middagar tillsammans innan vi skiljdes at. Av nagon anledning kanns det sa mycket lattare nu nar vi hittat varandra. Nu har jag plotsligt betydelsefulla manniskor, vanner, som inte befinner sig pa andra sidan jorden. Som jag kan ringa nar jag vill.

Lamnade Koh Chang i mandags for att ge oss tillbaka till verkligheten. Spenderade natten i Noras vardfamiljs hus i Bangkok. Jag har aldrig tidigare upplevt den hierarki som rader i hushall dar anstallda hushallerskor, kokerskor och chaufforer arbetar. Familjen Settapongwanichs levnadssatt skiljer sig bra mycket fran hur min familj lever i Pranburi.
Det skiljer sig till och med valdigt mycket fran hur de flesta manniskor i Sverige lever.

Tisdagen var trevlig. Vi gick pa bio och sag "the hounted" och akte darefter till Tharua i provinsen Ayutthaya.
Har har vi nu sovit i tva natter tillsammans med en kinesisk tjej, Kitty, som kommer undervisa pa samma skola dar Nora arbetar.
Huset har ar lika exklusivt som det i Bangkok. Hushallerskorna ger en allt man pekar pa och jag maste saga att jag faktiskt mar lite daligt over hur deras egna liv ser ut. Flera av dem har arbetat har i manga ar och det ar for dem en omojlighet att ha nagon typ av umgange eller liv utanfor huset. De flesta befinner sig dessutom i Thailand illegalt. 
Noras vardpappa ar valdigt strang och bestamd. Han vill ha allt pa sitt eget vis och bossar mer an garna med manniskorna i hans omgivning. Jag vill dock tro att han menar val med det mesta han gor och sager.

Igar arbetade vi pa Noras skola dar jag helt oforberett fick halla i tre lektioner. Upplevde precis samma situation som jag motte da jag hjalpte Angie pa hennes senaste english-camp.
"Vad bra med en falang, da kan vi andra larare bara luta oss tillbaka och slappa". Hade i alla fall en rolig dag och eleverna var jattesota.

Ikvall var vi bjudna hos nagra thailandska tjejer, som ocksa bor i Tharua, pa middag. Deras engelska var forvanansvart bra i jamforelse med andra thailandare i deras alder. De har tydligen studerat i Indien och gar nu pa en internationell skola. Over middagen diskuterade vi familjeproblem och forhallanden. Alltid kul att fa andra kulturers syn pa sadant.

Imorgon ska jag, Nora och Kitty aka till provinshuvudstaden i Ayutthaya och besoka valkanda tempel och ruiner. Darefter beger jag och Nora oss till Bangkok dar vi an en gang ska mota upp Wayan och Klaus for nagra dagar tillsammans innan AFS-lagret. Den har gangen ska aven Mads fran Danmark haka pa, vilket ska bli trevligt.
Han kommer avbryta sin AFS-tjanst efter lagret pa grund av problem med vardfamiljen.
Nar allt kommer omkring sa har jag nog haft valdigt tur med min placering trots allt. Jag saknar faktiskt bade min adviser och kon ma riktigt mycket nu nar jag befinner mig pa resande fot.

Bilder fran tjejmiddagen. Fler bilder fran Ayutthaya och Tharua kommer.

---

Fler bilder fran Ayutthaya


Gastlarare pa Noras skola


Kitty och jag