Ett år senare..
vet jag fortfarande inte hur jag ska lyckas sammanfatta min tid i Thailand på ett värdigt och rättvisande sätt. Det finns så många tankar och känslor som fylls i mig och vägrar sluta brottas med varandra. Att försöka få ner allt sammans i ett enda inlägg, som på något vis ska representera hur denna resa påverkat mig, är en ren omöjlighet.
Det finns dagar då jag saknar Thailand och mitt thailiv otroligt mycket. Jag har försökt att identifiera och definiera vad det faktiskt är jag saknar. Och faktum är att jag har svårt att sätta fingret på det. Självklart finns det konkreta saker så som skolan, mina underbara elever, Sukien, min värdfamilj och templet som jag gärna skeppat över havet hit till Lunden. Men varför det kan knyta sig sådär i magen ibland när jag hör någon prata thai på bussen, eller slår upp mittuppslaget om "röd tröjorna" i Metro, det vet jag faktiskt inte. Kanske är det känslan av att vara sådär betydelsefull som nu fattas? Känslan av att kunna påverka människor att leva ett bättre liv? För om vi ska försöka att vara ärliga mot oss själva en liten stund; Hur mycket av det vi gör här i "lilla landet Lagom" har någon direkt betydelse? - För andra än oss själva?
Ni som känner mig, ni vet att jag utvecklades under mina många månader på andra sidan jorden. Tyvärr är det otroligt svårt att hålla kvar vid sina nya perspektiv här i den kalla västvärlden, där man påverkas av helt andra faktorer (så som materialism, kapitalism, vardagsstress och svensk avundsjuka). Jag försöker att arbeta med mig själv för att hålla kvar vid det jag lyckades bygga upp i min lilla thailändska by.
Hittills måste jag klappa mig själv på axeln och säga att jag ändå lyckats relativt bra.
Vi här i Sverige har allt. Trots det har var fjärde kvinnliga student på Handelshögskolan i Göteborg någon gång under sin studietid sökt sig till universitetets psykmottagning. Och Sverige besitter (i procent och i relation till befolkningsmängd) en fjärdeplats på listan över antal självmord per år.
Jag är säker på att denna olyckliga statistik grundar sig i strävan efter perfektion. Vi tar oss själva på största allvar och därav bygger våra egna världsproblem. Och vi måste alltid göra för att vara.
Varje dag i Thailand fick jag, med egna ögon, bevittna riktiga världsproblem i form av extrem fattigdom, HIV och våld. Ändå är thailändare så mycket lyckligare än vi svenskar. De ser till vad de har och är glada för det. Avundsjuka existerar inte. Inte heller depressioner eller stressrelaterade sjukdomar. Glaset är alltid halvfullt istället för halvtomt.
Jag är medveten om att jag i över hälften av mina inlägg här i bloggen beklagat mig över thailändarnas mentalitet och kulturella krångligheter. Men när det kommer till synen på livet och på andra människor, så önskar jag att vi svenskar kunde få en gnutta av det dem har. För visst borde det väl inte vara så svårt att leva ett så enkelt liv?
Jaha. Då blev det visst en liten sammanfattning här ändå.
Såhär i efterhand måste jag också passa på att tacka er alla för ert otroliga stöd under mitt arbete! Trots att jag stundvis var den ensammaste människan på hela jorden, så visste jag att ni fanns där någonstans och tänkte på mig. Det hade en otroligt stor betydelse. Extra stort tack till min familj, min (före detta) pojkvän och mina underbara vänner. Ironiskt nog är det faktiskt ni som gör att jag kan ta mig friheten att åka ifrån er och bege mig ut på knäppa upptåg då och då. Utan ert stöd hade jag kanske inte vågat mig på allt?
Än en gång. Tack alla ni som läst! Trodde aldrig att så många skulle engagera sig.
Over and out
/ ฟ้า
Tillfalligt nummer
Forsta gangen pa lange som jag sov i en riktig sang inatt. En sang med bra fjadring, fluffiga kuddar och ett riktigt tacke. Lyx! Sov som ett barn.Nu sticker jag fran kon mas brors hus. Maste forst lamna tillbaka mobilen som jag lanat de senaste manaderna. Skulle det vara nagot kan ni alltsa inte langre na mig pa mitt vanliga thai nummer. Istallet kan ni na mig pa Noras telefon (+66876763906) fram till eftermiddagen den 23:e.
Har tre natter kvar i Thailand nu. Som sagt, blandade kanslor.
Fick behalla mobilen som jag fatt lana av kon pa. Ni kan alltsa fortfarande na mig pa mitt gamla nr:
+66801127050
Hejda Pranburi
Sista tva dagarna i Pranburi var hektiska. Var en massa folk jag skulle hinna tacka och saga hejda till. Hela fredagen flangde jag runt som en idiot.
Lordagen daremot spenderade jag med Angie i Hua Hin. Hon bjod mig pa tva timmars thaimassage, pizza och glass. Aven Sukean kom och sallskapade oss mot kvallen.
Nu har jag iaf sagt hejda till alla i Pranburi. Kandes konstigt att lamna mitt rum i morse med vetskapen om att jag aldrig mer kommer bo dar. Att saga hejda till Angie och Sukean var jattejobbigt. Det finns inget jag avsker sa mycket som avsked. Speciellt avsked dar bada parter ar val medvetna om att man inte kommer att kunna ses pa mycket lange.
Nu befinner jag mig iaf i Bangkok hos kon ma's bror. Imorn ska jag ut pa en sista resa tillsammans med Nora och hennes vardpappa. Vi ska aka till nagot museum dar de visar Thailands provinser i miniatyrformat (om jag forstatt det hela ratt).
Darefter ska vi spendera tva natter pa Kaosarn road (backpackergatan) tillsammans med lite annat AFS folk innan vi beger oss pa organisationens departure camp.
Maritza lagar mat pa var favoritrestaurang. Kokerskan dar bjod sedan hem oss pa "fruktstund".
Kokerskans sovrum
En lycklig Angie efter tva timmars helkroppsmassage
En sista strandpromenad i Hua hin
En sista middag med familjen (kon ma och kon pa lyckades fa till samma ansiktsuttryck)
Lordagen daremot spenderade jag med Angie i Hua Hin. Hon bjod mig pa tva timmars thaimassage, pizza och glass. Aven Sukean kom och sallskapade oss mot kvallen.
Nu har jag iaf sagt hejda till alla i Pranburi. Kandes konstigt att lamna mitt rum i morse med vetskapen om att jag aldrig mer kommer bo dar. Att saga hejda till Angie och Sukean var jattejobbigt. Det finns inget jag avsker sa mycket som avsked. Speciellt avsked dar bada parter ar val medvetna om att man inte kommer att kunna ses pa mycket lange.
Nu befinner jag mig iaf i Bangkok hos kon ma's bror. Imorn ska jag ut pa en sista resa tillsammans med Nora och hennes vardpappa. Vi ska aka till nagot museum dar de visar Thailands provinser i miniatyrformat (om jag forstatt det hela ratt).
Darefter ska vi spendera tva natter pa Kaosarn road (backpackergatan) tillsammans med lite annat AFS folk innan vi beger oss pa organisationens departure camp.
Maritza lagar mat pa var favoritrestaurang. Kokerskan dar bjod sedan hem oss pa "fruktstund".
Kokerskans sovrum
En lycklig Angie efter tva timmars helkroppsmassage
En sista strandpromenad i Hua hin
En sista middag med familjen (kon ma och kon pa lyckades fa till samma ansiktsuttryck)
Sista skoldagen
Det har ar sa mycket jobbigare an jag trodde att det skulle vara. Tiden pa skolan har betytt sa otroligt mycket for mig.
Jag kommer verkligen sakna min roll som larare, mina arbetskollegor, mina elever och sjalva atmosfaren.
Holl mitt sista tal for skolan pa morgonen. Darefter undervisade jag mina klasser 5/1 och 5/2 for sista gangen.
For att kunna halla kontakten med dem gav jag ut min hotmail-adress, vilket visade sig efterat var nagot av ett misstag. Min inkorg har redan blivit totalt ner-spammad av thailandska mail som jag inte kan lasa.
Jag minns nar man var liten och packade upp nya leksaker pa julafton. Efter att ha slitit upp kartongerna och lekt en stund med mina nya dockor, gick det aldrig att sedan packa in dem i forpackningarna igen sa att det sag likadant ut som innan. Trots att jag forsokte sa var det alltid nagonting som stack ut eller nagonting som inte riktigt blev som forut, da de var o-uppackade.
Lite sa kanner jag mig just nu. Som en docka som nagon plockat fram och lekt med en stund. Hur mycket jag an kommer att forsoka platsa in i orginalforpackningen igen kommer det aldrig riktigt bli detsamma. Det kommer alltid att vara nagonting som sticker ut eller nagonting som inte riktigt blir som det en gang var.
Som min underbara amerikanska van sa da jag var relativt ny pa skolan: "Let's just face it Linda. This is fu*king life changing!" - Tank sa ratt hon hade.
Min klass 5/1
Min klass 5/2 och min underbara Sukean som nu ska ta over efter mig
Jag kommer verkligen sakna min roll som larare, mina arbetskollegor, mina elever och sjalva atmosfaren.
Holl mitt sista tal for skolan pa morgonen. Darefter undervisade jag mina klasser 5/1 och 5/2 for sista gangen.
For att kunna halla kontakten med dem gav jag ut min hotmail-adress, vilket visade sig efterat var nagot av ett misstag. Min inkorg har redan blivit totalt ner-spammad av thailandska mail som jag inte kan lasa.
Jag minns nar man var liten och packade upp nya leksaker pa julafton. Efter att ha slitit upp kartongerna och lekt en stund med mina nya dockor, gick det aldrig att sedan packa in dem i forpackningarna igen sa att det sag likadant ut som innan. Trots att jag forsokte sa var det alltid nagonting som stack ut eller nagonting som inte riktigt blev som forut, da de var o-uppackade.
Lite sa kanner jag mig just nu. Som en docka som nagon plockat fram och lekt med en stund. Hur mycket jag an kommer att forsoka platsa in i orginalforpackningen igen kommer det aldrig riktigt bli detsamma. Det kommer alltid att vara nagonting som sticker ut eller nagonting som inte riktigt blir som det en gang var.
Som min underbara amerikanska van sa da jag var relativt ny pa skolan: "Let's just face it Linda. This is fu*king life changing!" - Tank sa ratt hon hade.
Min klass 5/1
Min klass 5/2 och min underbara Sukean som nu ska ta over efter mig
Med sorg i hjartat
An en gang staller jag mig sjalv fragan varfor jag utsatter mig sjalv for allt det har?
Forst lamnade jag Sverige. Ett flertal mycket jobbiga avsked och darefter foljde manader av saknad. Sa gick ytterliggare nagra manader och jag borjade komma allt narmre manniskorna har. Och sa nu, nar allt flyter pa som bast, klipps vardagslivet av igen och an en gang star jag infor jobbiga avsked och foljande manader av saknad.
Jag har verkligen kampat for att bygga upp ett liv har. Och nar jag antligen lyckats, da ska jag ge upp detta liv for att atervanda till nagonting som jag inte ens langre ar saker pa vad det ar.
Idag hade det anordnats avskedsmiddag for mig. Skolan hade abonnerat en liten restaurang dar min familj och mina arbetskollegor kunde avnjuta en god middag tillsammans. Allt var frid och frojd fram till sjalva avskedscermonin. Forst ut var rektorn som holl tal samt gav mig en jattefin tavla. Darefter var det Sukiens tur och i samma stund hon stallde sig upp fylldes bade hennes och mina ogon av tarar. Hennes tal var sa gripande att jag verkligen fick anstranga mig for att inte brista ut i grat.
Hon gav mig ett jattefint fotoalbum med bilder fran allt vi upplevt tillsammans. Fick aven en bok som lararna och eleverna pa skolan skrivit om mig.
Sa skulle jag halla tal. I dagar har jag planerat vad jag ska saga. Hur jag ska fa var och en att kunna kanna sig speciell och hur jag ska fa dem alla att inse hur mycket de betytt for mig. Jag har tranat pa att formulera mig sadar sakligt men anda lagom kansligt, for att fa till det sadar som min pappa alltid far da han ska prata infor folk. Men nar jag val stod dar fick jag knappt fram orden. Det enda jag kunde saga var i princip "tack".
Vi hade aven en lite buddhistisk cermoni pa restaurangen. Det ar lite roligt det dar med allt det vardagliga thailandarna tar sig for som ar relaterat till buddhismen. Istallet for att fokusera pa vad buddhismen verkligen ar (vilket valdigt fa thailanare egentligen vet) fokuserar de pa allting runt omkring. Det mest komiska ar nog att de ber till Buddha som om han vore en gud, trots att Buddha sjalv en gang sa att han aldrig ville bli tillbed da han ar en helt vanlig manniska, utan nagra overnaturliga krafter, precis som alla andra.
Fick aven lite fina smapresenter, kort och halsningar. Nar jag en timme senare satt i mitt rum med sangen full av kort, souvenirer och blommor, fylldes jag av en san otrolig tomhet.
Hur ska jag klara av livet igen utan Sukien vid min sida? Hur ska jag komma in i en vardag dar mina underbara elever, arbetskollegor, Angie, Maritza och min vardfamilj inte finns med i bilden?
Snart ar hela aventyret slut.
Det ar i den har typen av sammanhang da man inser att den buddhistiska laran verkligen stammer. Man har allting till lans och ingenting varar forevigt. Det ar bara att lara sig att transformera vad man tycker om till gladjefyllda minnen.
Min skola far diplom fran AFS
Aven min varfamilj fick diplom
Rektorn och jag
Pee Tukta ger mig avskedspresenter och kon ma fotar
Min familj och mina underara arbetskamrater!
Forst lamnade jag Sverige. Ett flertal mycket jobbiga avsked och darefter foljde manader av saknad. Sa gick ytterliggare nagra manader och jag borjade komma allt narmre manniskorna har. Och sa nu, nar allt flyter pa som bast, klipps vardagslivet av igen och an en gang star jag infor jobbiga avsked och foljande manader av saknad.
Jag har verkligen kampat for att bygga upp ett liv har. Och nar jag antligen lyckats, da ska jag ge upp detta liv for att atervanda till nagonting som jag inte ens langre ar saker pa vad det ar.
Idag hade det anordnats avskedsmiddag for mig. Skolan hade abonnerat en liten restaurang dar min familj och mina arbetskollegor kunde avnjuta en god middag tillsammans. Allt var frid och frojd fram till sjalva avskedscermonin. Forst ut var rektorn som holl tal samt gav mig en jattefin tavla. Darefter var det Sukiens tur och i samma stund hon stallde sig upp fylldes bade hennes och mina ogon av tarar. Hennes tal var sa gripande att jag verkligen fick anstranga mig for att inte brista ut i grat.
Hon gav mig ett jattefint fotoalbum med bilder fran allt vi upplevt tillsammans. Fick aven en bok som lararna och eleverna pa skolan skrivit om mig.
Sa skulle jag halla tal. I dagar har jag planerat vad jag ska saga. Hur jag ska fa var och en att kunna kanna sig speciell och hur jag ska fa dem alla att inse hur mycket de betytt for mig. Jag har tranat pa att formulera mig sadar sakligt men anda lagom kansligt, for att fa till det sadar som min pappa alltid far da han ska prata infor folk. Men nar jag val stod dar fick jag knappt fram orden. Det enda jag kunde saga var i princip "tack".
Vi hade aven en lite buddhistisk cermoni pa restaurangen. Det ar lite roligt det dar med allt det vardagliga thailandarna tar sig for som ar relaterat till buddhismen. Istallet for att fokusera pa vad buddhismen verkligen ar (vilket valdigt fa thailanare egentligen vet) fokuserar de pa allting runt omkring. Det mest komiska ar nog att de ber till Buddha som om han vore en gud, trots att Buddha sjalv en gang sa att han aldrig ville bli tillbed da han ar en helt vanlig manniska, utan nagra overnaturliga krafter, precis som alla andra.
Fick aven lite fina smapresenter, kort och halsningar. Nar jag en timme senare satt i mitt rum med sangen full av kort, souvenirer och blommor, fylldes jag av en san otrolig tomhet.
Hur ska jag klara av livet igen utan Sukien vid min sida? Hur ska jag komma in i en vardag dar mina underbara elever, arbetskollegor, Angie, Maritza och min vardfamilj inte finns med i bilden?
Snart ar hela aventyret slut.
Det ar i den har typen av sammanhang da man inser att den buddhistiska laran verkligen stammer. Man har allting till lans och ingenting varar forevigt. Det ar bara att lara sig att transformera vad man tycker om till gladjefyllda minnen.
Min skola far diplom fran AFS
Aven min varfamilj fick diplom
Rektorn och jag
Pee Tukta ger mig avskedspresenter och kon ma fotar
Min familj och mina underara arbetskamrater!
Vardagsrasism
For en vecka sedan satt jag och Sukien och at lunch tillsammans. Vi kom da in pa ett samtal kring arbetet som kravs for att hitta lampliga vardfamiljer. Till min besvikelse berattade hon att manga familjer har etniska krav pa vilka de ska hosta. Ett krav, som ungefar halften av de tillfragade familjerna har, ar att det inte vill vara vardfamilj at nagon morkhyad. (Att hosta en vit utlanning daremot anses vara valdigt fint.)
Egentligen gor det mig inte sarskilt forvanad. Thailandare ar generellt sett duktiga pa att gora sig roliga over manniskor med annan hudfarg. Garna en morkare sadan.
Som vanligt oste jag min frustration over Sukien. (Stackarn har sa manga ganger fatt forsvara thaikulturen mot mitt agg.)
Jag har lyckats bygga upp en acceptans och respekt for manniskors olika varderingar och asikter, men nar det kommer till rasism har jag inget som helst talamod. Dar finns det inga nypor salt att ta det hela med.
Denna diskussion fick mig att tanka pa en restaurangvistelse med Angie, som agde rum for nagra manader sedan. Vi satt pa en av restaurangerna i narheten av mitt hus och at Som tham, da restaurangagaren kom ut till oss.
Agaren: "Angie, jag maste fraga dig en sak. Jag sag pa TV att ni har rasism i USA. Stammer det?"
A: "Jo det har vi val. Eller hur menar du?"
Agaren: "Ja men manniskor som rakar av sig haret och vill vara som Hitler."
A: " Okej, jo det har vi. Det ar nasism. Men rasism finns over hela jorden. I Thailand ocksa."
Agaren: " Nej, inte i Thailand".
A: "Sa thailandare anser generellt sett inte att de ar mer varda an morkyade, exempelvis afrikaner?"
Agaren: "Jo sa tycker val manga. Men bara for det ar vi faktiskt inte rasister.."
Egentligen gor det mig inte sarskilt forvanad. Thailandare ar generellt sett duktiga pa att gora sig roliga over manniskor med annan hudfarg. Garna en morkare sadan.
Som vanligt oste jag min frustration over Sukien. (Stackarn har sa manga ganger fatt forsvara thaikulturen mot mitt agg.)
Jag har lyckats bygga upp en acceptans och respekt for manniskors olika varderingar och asikter, men nar det kommer till rasism har jag inget som helst talamod. Dar finns det inga nypor salt att ta det hela med.
Denna diskussion fick mig att tanka pa en restaurangvistelse med Angie, som agde rum for nagra manader sedan. Vi satt pa en av restaurangerna i narheten av mitt hus och at Som tham, da restaurangagaren kom ut till oss.
Agaren: "Angie, jag maste fraga dig en sak. Jag sag pa TV att ni har rasism i USA. Stammer det?"
A: "Jo det har vi val. Eller hur menar du?"
Agaren: "Ja men manniskor som rakar av sig haret och vill vara som Hitler."
A: " Okej, jo det har vi. Det ar nasism. Men rasism finns over hela jorden. I Thailand ocksa."
Agaren: " Nej, inte i Thailand".
A: "Sa thailandare anser generellt sett inte att de ar mer varda an morkyade, exempelvis afrikaner?"
Agaren: "Jo sa tycker val manga. Men bara for det ar vi faktiskt inte rasister.."
Sista lektionerna
Dagen borjade med att jag holl tacktal till skolan. Holl halva pa engelska och halva pa thailandska. Eftersom valdigt fa personer forstar engelska pa skolan, skulle jag i princip lika garna kunna snacka svenska. Jag behovde darfor inte vara direkt nervos for att saga nagot fel.
Imorn har jag mina absolut sista lektioner. Vet inte riktigt hur jag rent emotionellt ska stalla mig till det.
Mina senaste lektioner har varit fyllda av roligheter sa som lekar och sanger. Jag har lagt all grammatik-traggel pa hyllan for att sedan lata nagon annan ta over den biten da jag akt.
Forutom grammatiken har jag aven slappt lite pa masken. Eleverna hor knappt vad man sager nar man jobbar i mask och det ar bara omstandigt. Dessutom ar jag osaker pa hur mycket det verkligen hjalper.
For synes skull skull bar jag den fortfarande i korridorerna.
Igar var jag, Angie, den kinesiska unga lararen (som har ett for svart namn for att jag ens ska kunna forsoka mig pa att skriva det) , adjan Lalin och adja Tassane i Hua Hin och at pizza. Nu har jag alltsa sagt hej da till dem.
Ikvall har det anordnats en avskedsfest for mig pa en restaurang i narheten av skolan. Da blir det avsked pa riktigt.
En arbetsdag kvar.
Imorn har jag mina absolut sista lektioner. Vet inte riktigt hur jag rent emotionellt ska stalla mig till det.
Mina senaste lektioner har varit fyllda av roligheter sa som lekar och sanger. Jag har lagt all grammatik-traggel pa hyllan for att sedan lata nagon annan ta over den biten da jag akt.
Forutom grammatiken har jag aven slappt lite pa masken. Eleverna hor knappt vad man sager nar man jobbar i mask och det ar bara omstandigt. Dessutom ar jag osaker pa hur mycket det verkligen hjalper.
For synes skull skull bar jag den fortfarande i korridorerna.
Igar var jag, Angie, den kinesiska unga lararen (som har ett for svart namn for att jag ens ska kunna forsoka mig pa att skriva det) , adjan Lalin och adja Tassane i Hua Hin och at pizza. Nu har jag alltsa sagt hej da till dem.
Ikvall har det anordnats en avskedsfest for mig pa en restaurang i narheten av skolan. Da blir det avsked pa riktigt.
En arbetsdag kvar.
Separationer
Igar undervisade jag Waans klass for sista gangen - i mitt liv. Den klassen har verkligen varit bra for mig. Dagar da allt kants tungt och svart, sa har den dar monsterklassen alltid fatt mig att kanna mig som en battre larare.
Jag har sa mycket att tacka de underbara eleverna for. De som sa manga ganger gett mig den dar kicken jag far da jag gor ett bra arbete.
Sjalva avskedet igar gick battre an vantat. Jag kramade nagra av eleverna, alla onskade mig lycka till i fortsattningen och jag berattade for dem att jag alltid kommer ha dem i atanke i mitt fortsatta liv da jag kanner mig lite nere.
Det kandes lite som om jag pratade om en annan Linda. "Mitt fortsatta liv" kanns sa avlagset och just nu ar det svart att forestalla sig en vardag sa langt ifran allting har. Men som sagt, allting gick bra och kanslorna var kontrollerade.. fram tills att jag gick ut fran klassrummet. Nar jag borjade ga mot "the english department" hann tva sma flickor i klassen ifatt mig och de skrek i mun pa varann "du maste lova att aldrig glomma oss!" innan de kastade sig runt min hals.
Det var forst da jag insag att min tid har inte bara spelat roll for mig, utan ocksa for dem. De har fatt en liten tid i sitt liv med mig och jag har fatt en liten tid i mitt liv med dem - men nu ar det over. Den lilla tiden kommer fran och med nu alltid att tillhora det forflutna.
Jag svarade dem, med klumpen i halsen, att jag aldrig kommer att glomma dem. Och sa ar det faktiskt. Jag kommer alltid att finna styrka i minnet av deras (och resten av mina elvers) ansikten.
"You don't know what you got, until you miss it a lot".
Jag har sa mycket att tacka de underbara eleverna for. De som sa manga ganger gett mig den dar kicken jag far da jag gor ett bra arbete.
Sjalva avskedet igar gick battre an vantat. Jag kramade nagra av eleverna, alla onskade mig lycka till i fortsattningen och jag berattade for dem att jag alltid kommer ha dem i atanke i mitt fortsatta liv da jag kanner mig lite nere.
Det kandes lite som om jag pratade om en annan Linda. "Mitt fortsatta liv" kanns sa avlagset och just nu ar det svart att forestalla sig en vardag sa langt ifran allting har. Men som sagt, allting gick bra och kanslorna var kontrollerade.. fram tills att jag gick ut fran klassrummet. Nar jag borjade ga mot "the english department" hann tva sma flickor i klassen ifatt mig och de skrek i mun pa varann "du maste lova att aldrig glomma oss!" innan de kastade sig runt min hals.
Det var forst da jag insag att min tid har inte bara spelat roll for mig, utan ocksa for dem. De har fatt en liten tid i sitt liv med mig och jag har fatt en liten tid i mitt liv med dem - men nu ar det over. Den lilla tiden kommer fran och med nu alltid att tillhora det forflutna.
Jag svarade dem, med klumpen i halsen, att jag aldrig kommer att glomma dem. Och sa ar det faktiskt. Jag kommer alltid att finna styrka i minnet av deras (och resten av mina elvers) ansikten.
"You don't know what you got, until you miss it a lot".
Mercy House
Resten av min lediga tid i Pranburi ar nu uppbokad av avskedsmiddagar.
Igar halsade jag, Angie, Maritza, Pee O och Sukien pa hos nagra av vara elever som bor pa barnhem. Barnhemmet kallas "the Mercy House" och drivs av en kristen stiftelse. Dar bor just nu ca 30 utsatta barn som forutom skolgangen aven saljer handarbete for att hjalpa till med den gemensamma ekonomin.
For tillfallet befinner sig barnhemmet, precis som resten av varlden, i en ekonomisk kris.
Eftersom jag fatt kontonummret dit, ar det bara att hora av er om det skulle vara nagon som kanner for att skanka nagra valbehovliga kronor. (Hundra kronor ar inte sarskilt mycket pengar for oss i vast. Det ar en fika pa stan. For dem ar det dock 400 bath, vilket de kan kopa mat till hela barnhemmet for.) Sjalv bidrog jag genom att kopa lite handarbete igar. Kopte jattefina kort som var malade av en kille utan varken hander eller fotter. Han ar verkligen fantastiskt begavad, trots att han har alla odds emot sig.
Efter att ha atit en mindre middag pa barnhemmet, akte vi vidare till Angies favoritrestaurang och at thailandska smaratter (nastan som tapas).
Efter skolan idag ska jag med adjan Lalin och adjan Tassane till Hua Hin for att kaka pizza. Jag haller tummarna for att jag ska kunna fa med mig Angie ocksa. Trots valviljan, ar jag inte jattesugen pa att sitta och lyssna pa thai en hel middag. Ar Angie med kan hon lattare oversatta det jag inte forstar.
.
Hantverks-shoppen
Min elev Moneytoo. Hon visar stolt upp sitt arbetsredskap - symaskinen
Killen som ar otroligt duktig pa att mala. Har stumpar till hander och fotter.
Angies favoritrestaurang
Pranburis tre faranglarare och mer svininfluensa-angest
Nu ar vi alla samlade. Jag, Angie och Maritza tillsammans med vara nya arbetskollegor - maskerna.
Det har nu bekraftats att Pranburi drabbats av tva svininfluensa fall. Fler influensaliknande fall har dessutom dykt upp som for tillfallet ligger under observation.
Vi pa the "english department" jobbar iaf pa som vanligt. Tre arbetsdagar kvar i min lararkarriar. Sedan atergar jag till att bli svensk student igen.
Det ganska roligt att jobba i mask. Dels for att man kanner sig lite som en CIA-agent pa viktigt uppdrag, men ocksa for att man blir pa sa gott humor nar man ser varann. Kan inte lata bli att skratta varje gang jag tittar mig sjalv i spegeln
Laste precis pa lopsedlarna att Chain, fran gruppen "Nice 2 meet U" som min vardsyrra hanger med, har fatt svininfluensan! Han var fullt frisk och har bra halsa. Anda lyckades han fa influensan.
Det har borjar faktiskt bli lite laskigt.
Chain och jag for nagra manader sedan
Vad som ar bade komiskt och skrammande ar att det dagligen star i thailandska tidningar om nya svininfluensa-fall. Samtidigt sager "Ministry of Public Health" (regeringen) att smittan inte spritt sig till Thailand an. Allt for att fa behalla turismen..
Det har nu bekraftats att Pranburi drabbats av tva svininfluensa fall. Fler influensaliknande fall har dessutom dykt upp som for tillfallet ligger under observation.
Vi pa the "english department" jobbar iaf pa som vanligt. Tre arbetsdagar kvar i min lararkarriar. Sedan atergar jag till att bli svensk student igen.
Det ganska roligt att jobba i mask. Dels for att man kanner sig lite som en CIA-agent pa viktigt uppdrag, men ocksa for att man blir pa sa gott humor nar man ser varann. Kan inte lata bli att skratta varje gang jag tittar mig sjalv i spegeln
Laste precis pa lopsedlarna att Chain, fran gruppen "Nice 2 meet U" som min vardsyrra hanger med, har fatt svininfluensan! Han var fullt frisk och har bra halsa. Anda lyckades han fa influensan.
Det har borjar faktiskt bli lite laskigt.
Chain och jag for nagra manader sedan
Vad som ar bade komiskt och skrammande ar att det dagligen star i thailandska tidningar om nya svininfluensa-fall. Samtidigt sager "Ministry of Public Health" (regeringen) att smittan inte spritt sig till Thailand an. Allt for att fa behalla turismen..
Gatuhundar
Jag hyser nagon typ av hatkarlek till hundarna har. Jag hatar dem for att de standigt ska jaga mig nar jag aker moppe eller cyklar. Jag hatar dem for att de far mig att tappa matlusten da jag sitter pa restaurang och de stryker sig mellan mina ben med sina loppbitna palsar och jag hatar att de allt som oftast ar aggresiva. De ar verkligen skadodjur. Som stora rattor som bara driver omkring langst gatorna i klungor och forpestar den redan smutiga och otrygga miljon.
Men samtidigt kan jag inte lata bli att tycka sa forfarligt synd om dem. De kan ju faktiskt inte hjalpa att de fotts pa fel plats pa jorden och under fel omstandigheter. Det ar ju inte deras fel att de fostrats till dessa rovdjur da de varje dag tvingas kampa for sina liv. Hade velat samla ihop dem for att ge dem ett nagorlunda vardigt liv.
Tre ganger har det varit pa haret att jag blivit hundbiten har. Varje gang har radslan slagit mig forst efterat och vid sjalva "attackerna" har jag alltid svarat med att skrika och sla efter hunden i fraga. Det har visat sig att denna skrik-reaktion varit bra da hunden/hundarna alltid blivit lite chockade over min reaktion och darefter backat. Tack och lov att jag tog rabies-sprutorna innan jag akte hit. Annars hade jag definitivt inte vagat mig pa mina morgonjoggturer.
Sa gar tankarna aotomatiskt vidare till min lilla vovvsing som ligger dar hemma i fonstret. Alltid nytvattat, nykammad, matt och glad. Hon vet inte hur bra hon har det, min bortskamda lilla alskling.
Men samtidigt kan jag inte lata bli att tycka sa forfarligt synd om dem. De kan ju faktiskt inte hjalpa att de fotts pa fel plats pa jorden och under fel omstandigheter. Det ar ju inte deras fel att de fostrats till dessa rovdjur da de varje dag tvingas kampa for sina liv. Hade velat samla ihop dem for att ge dem ett nagorlunda vardigt liv.
Tre ganger har det varit pa haret att jag blivit hundbiten har. Varje gang har radslan slagit mig forst efterat och vid sjalva "attackerna" har jag alltid svarat med att skrika och sla efter hunden i fraga. Det har visat sig att denna skrik-reaktion varit bra da hunden/hundarna alltid blivit lite chockade over min reaktion och darefter backat. Tack och lov att jag tog rabies-sprutorna innan jag akte hit. Annars hade jag definitivt inte vagat mig pa mina morgonjoggturer.
Sa gar tankarna aotomatiskt vidare till min lilla vovvsing som ligger dar hemma i fonstret. Alltid nytvattat, nykammad, matt och glad. Hon vet inte hur bra hon har det, min bortskamda lilla alskling.
Svininfluensan i Pranburi?
I fredags var alla skolor i Pranburi stangda, forutom min. Man tror att tva personer i Pranburi har fatt svininfluensan och har darfor valt att stanga platser dar det vistas manga manniskor. De ska tydligen sanera skolorna.
Min skola har hittills inte stangts men det ar pa tal om att kanske stanga den nasta vecka. Hade varit typiskt om jag inte fick lov att jobba min sista vecka har. Samtidigt ar det kanske inte sa roligt att aka hem med svininfluensan.
Nu har iaf alla larare fatt masker som vi ska jobba i den kommande tiden.
Vad som ar annu laskigare ar att media ar censurerad har. For att inte forlora turism pratas det inte om hur manga svininfluensa-fall Thailand drabbats av. Staten ar duktiga pa att tysta ner sjukhus nar det galler sjukdomar och epedimier (i det har fallet, pandemier).
Scary.
Min skola har hittills inte stangts men det ar pa tal om att kanske stanga den nasta vecka. Hade varit typiskt om jag inte fick lov att jobba min sista vecka har. Samtidigt ar det kanske inte sa roligt att aka hem med svininfluensan.
Nu har iaf alla larare fatt masker som vi ska jobba i den kommande tiden.
Vad som ar annu laskigare ar att media ar censurerad har. For att inte forlora turism pratas det inte om hur manga svininfluensa-fall Thailand drabbats av. Staten ar duktiga pa att tysta ner sjukhus nar det galler sjukdomar och epedimier (i det har fallet, pandemier).
Scary.
Egen tid
Om det ar nagonting jag lart mig i Thailand, sa ar det att umgas med mig sjalv.
Vaknade vid 7 tiden med ett leende pa lapparna. Dromde en jatterolig drom om mig och Joline inatt, vilket troligtvis var anledningen till mitt goda morgonhumor.
Har sovit tva natter ensam i huset nu eftersom familjen varit i Bangkok. Kandes darfor lite extra skont nar jag skuttade ner for trapporna och sprang rakt in i kon pa som stod i sportshopen. Han hade dessutom handlat mat vilket gjorde att jag for forsta gangen pa flera dagar kunde unna mig en riktig frukost (mina pengar borjar tryta).
Akte darefter till Hua Hin och spenderade storre delen av dagen vid Hilton poolen. Har borjat bli nagot av en helgtradition att planka in pa omradet dar nar jag ar i Hua Hin. Gar man strandvagen star dar en vakt som checkar sa att man har Hilton-rumsnycklar. Gar man daremot genom receptionen och hejar glatt pa receptionisterna (som vilken gast som helst), da ar det inga som helst problem att smita igenom. Nar man val ar inne pa omradet kollar de aldrig sa att man verkligen ar gast. (De forutsatter val att ingen ar sa dum att ens komma pa tanken att planka in.) Man blir darfor tilldelad nytvattade handdukar och kallt dricksvatten. Perfekt.
Egentligen ar jag inte mycket for det dar att befinna mig pa icke-tillatna omraden. Men jag forsoker intala mig sjalv att det faktiskt ar okej i det har fallet. Ar det ar nagon falang i Thailand som ar vard lite sol och bad, sa ar det val anda jag? hehe
Hemma i Sverige hade jag sallan akt till exempelvis Lerumsbadet sjalv (vilket faktiskt ar jamforbart da Hiltons pool ocksa ar rustad med rutschkanor och annat kul). Har har jag dock insett att jag faktiskt ar ett riktigt trevligt sallskap!
Solstolarna har utsikt over havet
Vaknade vid 7 tiden med ett leende pa lapparna. Dromde en jatterolig drom om mig och Joline inatt, vilket troligtvis var anledningen till mitt goda morgonhumor.
Har sovit tva natter ensam i huset nu eftersom familjen varit i Bangkok. Kandes darfor lite extra skont nar jag skuttade ner for trapporna och sprang rakt in i kon pa som stod i sportshopen. Han hade dessutom handlat mat vilket gjorde att jag for forsta gangen pa flera dagar kunde unna mig en riktig frukost (mina pengar borjar tryta).
Akte darefter till Hua Hin och spenderade storre delen av dagen vid Hilton poolen. Har borjat bli nagot av en helgtradition att planka in pa omradet dar nar jag ar i Hua Hin. Gar man strandvagen star dar en vakt som checkar sa att man har Hilton-rumsnycklar. Gar man daremot genom receptionen och hejar glatt pa receptionisterna (som vilken gast som helst), da ar det inga som helst problem att smita igenom. Nar man val ar inne pa omradet kollar de aldrig sa att man verkligen ar gast. (De forutsatter val att ingen ar sa dum att ens komma pa tanken att planka in.) Man blir darfor tilldelad nytvattade handdukar och kallt dricksvatten. Perfekt.
Egentligen ar jag inte mycket for det dar att befinna mig pa icke-tillatna omraden. Men jag forsoker intala mig sjalv att det faktiskt ar okej i det har fallet. Ar det ar nagon falang i Thailand som ar vard lite sol och bad, sa ar det val anda jag? hehe
Hemma i Sverige hade jag sallan akt till exempelvis Lerumsbadet sjalv (vilket faktiskt ar jamforbart da Hiltons pool ocksa ar rustad med rutschkanor och annat kul). Har har jag dock insett att jag faktiskt ar ett riktigt trevligt sallskap!
Solstolarna har utsikt over havet
Min nast sista arbetsfredag
Sitter har pa jobbet, bland hogar av exams och undervisningsmaterial, och forsoker identifiera och definiera den dar konstiga klumpen i magen. Nagonting ar det som kanns valdigt jobbigt. Om det ar att jag har for mycket jobb framfor mig den kommande veckan, att det ar min nast sista fredag pa skolan eller att jag kort sagt inte har koll pa nagonting dar hemma, det vet jag inte. "Dar hemma" ar konstiga ord. For just nu kanns andra sidan jorden mer frammande an nagonsin. Kanske ar det just det som som den dar odefinierbara klumpen grundar sig i?
Jag vet ingenting om hur mitt liv kommer se ut om nagra manader. Inte ens om nagra veckor. Vet inte vad jag kommer komma in pa och darfor inte vad jag kommer plugga. Har inte hittat nagon lagenhet och vet inte hur det blir med jobbet. Det ar lite for manga stora grundstenar som liksom inte riktigt fallit pa plats an, vilket bara det ar jobbigt i sig. Sedan ska jag dessutom lamna ett helt liv bakom mig har. Med vanner, en givande vardag, ett arbete, ett hem.
Dessutom ar det en hel del andra (mer privata) pusselbitar vagrar lagga sig dar de ska.
Men det ar anda skont att konstatera att det faktiskt inte finns nagonting jag kan gora for att reda ut mitt kommande steg i livet. Jag far helt enkelt bara mota det med oppna armar och forsoka att vanja mig vid nya omstandigheter, an en gang.
Upptackte till min forvaning nar jag kom hem och stallde mig framfor spegeln, att jag faktiskt brannt mig ganska illa i Pattaya. Samma sekund jag fick syn pa mina illroda axlar slog det mig att de faktiskt ocksa gor ratt ont.
Den dar rodbranda hyn som jag under hela min tid har foraktat da jag stott pa turister, sitter plotsligt nu pa mig.
Som Nora sa, man har vant sig vid idealen har. Under senaste tiden har jag faktiskt lyckats bygga upp en viss typ av forstaelse for varfor de anser att vit hy ar sa vackert. (Laskigt hur paverkad man blir av sammhallsideal!)
Men har man bott 6 manader i Thailand sa kan man faktiskt inte komma hem till vastvarlden helt blek. Idealet ar ju trots allt inte att vara likblek mitt i sommaren i Sverige. Svag som jag ar later jag mig underkuvas denna brunhyshets och ska darfor "unna" mig nagra timmars solbad i Hua Hin i helgen.
Nu borjar snart min sista lektion for veckan. Dags att kla pa sig lararmasken igen.
Jag vet ingenting om hur mitt liv kommer se ut om nagra manader. Inte ens om nagra veckor. Vet inte vad jag kommer komma in pa och darfor inte vad jag kommer plugga. Har inte hittat nagon lagenhet och vet inte hur det blir med jobbet. Det ar lite for manga stora grundstenar som liksom inte riktigt fallit pa plats an, vilket bara det ar jobbigt i sig. Sedan ska jag dessutom lamna ett helt liv bakom mig har. Med vanner, en givande vardag, ett arbete, ett hem.
Dessutom ar det en hel del andra (mer privata) pusselbitar vagrar lagga sig dar de ska.
Men det ar anda skont att konstatera att det faktiskt inte finns nagonting jag kan gora for att reda ut mitt kommande steg i livet. Jag far helt enkelt bara mota det med oppna armar och forsoka att vanja mig vid nya omstandigheter, an en gang.
Upptackte till min forvaning nar jag kom hem och stallde mig framfor spegeln, att jag faktiskt brannt mig ganska illa i Pattaya. Samma sekund jag fick syn pa mina illroda axlar slog det mig att de faktiskt ocksa gor ratt ont.
Den dar rodbranda hyn som jag under hela min tid har foraktat da jag stott pa turister, sitter plotsligt nu pa mig.
Som Nora sa, man har vant sig vid idealen har. Under senaste tiden har jag faktiskt lyckats bygga upp en viss typ av forstaelse for varfor de anser att vit hy ar sa vackert. (Laskigt hur paverkad man blir av sammhallsideal!)
Men har man bott 6 manader i Thailand sa kan man faktiskt inte komma hem till vastvarlden helt blek. Idealet ar ju trots allt inte att vara likblek mitt i sommaren i Sverige. Svag som jag ar later jag mig underkuvas denna brunhyshets och ska darfor "unna" mig nagra timmars solbad i Hua Hin i helgen.
Nu borjar snart min sista lektion for veckan. Dags att kla pa sig lararmasken igen.
Overnattning hos ny farang
Kom hem till Pranburi vid 21 tiden igarkvall och upptackte till min forvaning att fotbollshopen var stangd och att det hangde ett stort hanglas pa dorren. Ringde kon ma for att hora om det fanns nagon som kunde oppna for mig, men som vanligt hade hon stangt av mobilen. An en gang fick raddaren i noden (ocksa kand som Sukean) rycka in.
Hon berattade att det kommit en ny farang till Pranburi som ocksa ska jobba pa min skola genom AFS. Jag har tidigare atit middag hos hennes vardfamilj och de ar alltid valdigt oppna och valkomnande. Sukean tyckte darfor att det var en bra ide att valdgasta dem sadar vid 10 tiden en sondagkvall.
Till skillnad fran i Sverige ar man dock i de allra flesta fall valkommen overallt har, oavsett tid och dag.
Det kastades fram tallrikar med mat och thaiefterratter och vi satt och pratade i flera timmar. Maritza (den nya farangen) verkar hur gullig som helst och vi klickade verkligen fran forsta stund!
Tydligen hade familjen missuppfattat nar jag skulle komma hem fran Pattaya. Fick darfor lana Maritzas andra halva av sangen och det kandes lite som nar man var 13 och akte hem till sin basta tjejkompis for att ha pyamasparty.
Kanns roligt att vara den rutinerade och kunna guida henne genom den markliga vardagen har. Hon ska bara jobba pa skolan i 6 veckor. Anda kanns det bra att hon kan ta over efter mig, i alla fall en liten tid.
Det ar inte forran man far chansen att leka guide och informator som man inser hur mycket man verkligen lart sig har! Plotsligt ar det jag som forklarar hur kulturen, spraket, varderingar, arbetssatt och sa vidare fungerar.
Maritzas vardsyster Nancy och en liten underbar thaibebis
Maritza haller tal for skolan pa sin forsta dag
Dagen avslutades med mote pa "the english department". Jag forstar inte riktigt varfor de maste envisas med att prata thai trots att alla runt bordet faktiskt kan engelska. Jag, Maritza och larnana fran Kina kunde inte ta del av varken viktiga diskussioner eller viktigt planerande.
Hon berattade att det kommit en ny farang till Pranburi som ocksa ska jobba pa min skola genom AFS. Jag har tidigare atit middag hos hennes vardfamilj och de ar alltid valdigt oppna och valkomnande. Sukean tyckte darfor att det var en bra ide att valdgasta dem sadar vid 10 tiden en sondagkvall.
Till skillnad fran i Sverige ar man dock i de allra flesta fall valkommen overallt har, oavsett tid och dag.
Det kastades fram tallrikar med mat och thaiefterratter och vi satt och pratade i flera timmar. Maritza (den nya farangen) verkar hur gullig som helst och vi klickade verkligen fran forsta stund!
Tydligen hade familjen missuppfattat nar jag skulle komma hem fran Pattaya. Fick darfor lana Maritzas andra halva av sangen och det kandes lite som nar man var 13 och akte hem till sin basta tjejkompis for att ha pyamasparty.
Kanns roligt att vara den rutinerade och kunna guida henne genom den markliga vardagen har. Hon ska bara jobba pa skolan i 6 veckor. Anda kanns det bra att hon kan ta over efter mig, i alla fall en liten tid.
Det ar inte forran man far chansen att leka guide och informator som man inser hur mycket man verkligen lart sig har! Plotsligt ar det jag som forklarar hur kulturen, spraket, varderingar, arbetssatt och sa vidare fungerar.
Maritzas vardsyster Nancy och en liten underbar thaibebis
Maritza haller tal for skolan pa sin forsta dag
Dagen avslutades med mote pa "the english department". Jag forstar inte riktigt varfor de maste envisas med att prata thai trots att alla runt bordet faktiskt kan engelska. Jag, Maritza och larnana fran Kina kunde inte ta del av varken viktiga diskussioner eller viktigt planerande.
Pattaya
Dream World och Bangkok byttes ut mot kareoke och Pattaya. Noras vardpappa tyckte absolut att vi skulle fa se denna stad och korde darfor ut oss tidigt mandag morgon. Han tog oss till den flytande marknaden, nagot museum (eller vad det nu var?) samt ett stort shoppingcenter. Darefter lamnade han oss pa egen hand och vi falangade loss pa kareoke, Swensens, sol och poolbad.
Nu sitter jag i alla fall har i Hua Hin, tva dagar senare, och ar rod som en krafta. Ska snart satta mig pa bussen tillbaka till Pranburi dar jag nu bara har tva veckor kvar. Det brottas sa manga olika typer av kanslor i kroppen just nu att jag inte vet varken in eller ut. Kort sagt ar allt, rent kanslomassigt, valdigt rorigt just nu.
Vad jag vet ar att jag verkligen behovde de har tre dagarna i Pattaya. Speciellt just nu da det ar lite kampigt. Tack Nora for ditt otroliga stod!
Flytande marknad i Pattaya
Nora pa museeat, eller vad det nu var. Noras vardpappa ville garna ta oss dit eftersom "faranger gillar det stallet"
. 
Swensenlove
Stekarn Nora
Ledighet i Bangkok
Har haft en lugn och skon helg med familjen. Far forsoka njuta av mina sista dagar nu da jag bara kan ligga pa soffan och kolla pa Channel V, ata frukt och umgas med fotbollslaget i sportshopen.
Imorn bitti satter jag mig pa bussen till Bangkok dar jag ska mota upp Nora. Vi ska forst spendera en heldag med hennes vardfamilj. Darefter blir det ett par dagar fyllda av Swensens glass, Dream World och avslappnat, underbart svenskt umgange.
Imorn bitti satter jag mig pa bussen till Bangkok dar jag ska mota upp Nora. Vi ska forst spendera en heldag med hennes vardfamilj. Darefter blir det ett par dagar fyllda av Swensens glass, Dream World och avslappnat, underbart svenskt umgange.
Kvallsbrollop
Precis som begravningarna, varar de thailandska brollopen i flera dagar. Jag och min familj anlande vid 6 tiden till "the chines foundation" dar en brakmiddag vantade. Detta brollop var bra mycket mer pakostat an det forra thaibrollopet jag var pa. Min granne var nog den lyckligaste brudgum jag skadat och hans brud var sa otroligt vacker!
Hade en supertrevlig kvall med familjen och fotbollslaget. At god mat, drack mai thai och sjong thaisanger i timtal. Helt klart en kvall att minnas.
Idag ar det lordag igen. Vaknade redan vid 7 av att min lillasyster Wun kom hem fran Bangkok. Det forsta hon gjorde var att slanga sig i min sang. Efter att ha tittat pa thaibarnprogram och druckit "kaffe" (mjolkslask med kaffesmak) slangde jag pa mig joggingskorna och sprang nagra varv runt kvarteret.
Just nu trivs jag sa bra med allting har. Gor ont i hjartat att tanka pa att jag faktiskt bara har 19(!) dagar kvar pa detta underbara stalle med dessa underbara manniskor. For aven om jag manga ganger klagar och kastar skit over thaikulturen, sa kommer jag alltid ha en speciell karlek till detta land. "Faa" kommer leva kvar inom mig aven pa andra sidan jorden.
Kom ma skulle som vanligt envisas med att halla mig i handen sa fort jag lagt ner besticken. Nagot jag fortfarande efter 6 manader tycker kanns lite markligt. Att halla hand tillhor for mig forhallanden och inte mamma-barn relationer.
Hade en supertrevlig kvall med familjen och fotbollslaget. At god mat, drack mai thai och sjong thaisanger i timtal. Helt klart en kvall att minnas.
Idag ar det lordag igen. Vaknade redan vid 7 av att min lillasyster Wun kom hem fran Bangkok. Det forsta hon gjorde var att slanga sig i min sang. Efter att ha tittat pa thaibarnprogram och druckit "kaffe" (mjolkslask med kaffesmak) slangde jag pa mig joggingskorna och sprang nagra varv runt kvarteret.
Just nu trivs jag sa bra med allting har. Gor ont i hjartat att tanka pa att jag faktiskt bara har 19(!) dagar kvar pa detta underbara stalle med dessa underbara manniskor. For aven om jag manga ganger klagar och kastar skit over thaikulturen, sa kommer jag alltid ha en speciell karlek till detta land. "Faa" kommer leva kvar inom mig aven pa andra sidan jorden.
Kom ma skulle som vanligt envisas med att halla mig i handen sa fort jag lagt ner besticken. Nagot jag fortfarande efter 6 manader tycker kanns lite markligt. Att halla hand tillhor for mig forhallanden och inte mamma-barn relationer.
Fullspackad fredag
Borjade dagen med tva formiddagsklasser. Darefter fick jag slanga i mig en tidig lunch for att sedan bege mig vidare till ett av Pranburis manga tempel. Det ar langhelg i Thailand nu och skolorna ar stangda fram till onsdag. Ledigheten invigdes med annu en cermoni, vilket gjorde att eftermiddagslektionerna uteblev.
Forstod som vanligt inte riktigt vad cermonin gick ut pa, men det hela hade fokus pa munkarna. De far tydligen inte lov att lamna templena de tre narmsta manaderna. (Nora hade dock fatt en annan forklaring till denna heliga dag, sa jag ar inte helt saker).
Efter att ha spenderat tva timmar i obekvama stallningar och lyssnat pa chanting som jag inte forstod ett ord utav, var det dags att bege sig hemat for att gora sig i ordning. Dock slog en regnskur till, lagom till min och Sukeans moppefard tillbaka till mitt hus.
Fick da stanna till tva ganger pa vagen for att lata de varsta skurarna passera.
Nu sitter jag iaf har, nyduschad och nysminkad. Att kanna sig sahar frasch i Thailand tillhor definitivt ovanligheten.
Om en stund ska vi bege oss vidare till min grannes brollop. Han har pratat om brollopet anda sedan min forsta manad har, sa det ska bli riktigt kul att fa tal del av denna stora dag i hans liv.
Eleverna i templet
Som vanligt blev det vandring tre varv runt byggnaden for att hedra Sanga, Buddha och Dammah.
Ovader pa gang
Vart forsta stopp hos en av lararna pa skolan
Vart andra stopp pa restaurangen i borjan av min gata
Forstod som vanligt inte riktigt vad cermonin gick ut pa, men det hela hade fokus pa munkarna. De far tydligen inte lov att lamna templena de tre narmsta manaderna. (Nora hade dock fatt en annan forklaring till denna heliga dag, sa jag ar inte helt saker).
Efter att ha spenderat tva timmar i obekvama stallningar och lyssnat pa chanting som jag inte forstod ett ord utav, var det dags att bege sig hemat for att gora sig i ordning. Dock slog en regnskur till, lagom till min och Sukeans moppefard tillbaka till mitt hus.
Fick da stanna till tva ganger pa vagen for att lata de varsta skurarna passera.
Nu sitter jag iaf har, nyduschad och nysminkad. Att kanna sig sahar frasch i Thailand tillhor definitivt ovanligheten.
Om en stund ska vi bege oss vidare till min grannes brollop. Han har pratat om brollopet anda sedan min forsta manad har, sa det ska bli riktigt kul att fa tal del av denna stora dag i hans liv.
Eleverna i templet
Som vanligt blev det vandring tre varv runt byggnaden for att hedra Sanga, Buddha och Dammah.
Ovader pa gang
Vart forsta stopp hos en av lararna pa skolan
Vart andra stopp pa restaurangen i borjan av min gata
Torsdagsmarknad
For varje aktivitet jag gor har nu tanker jag "det har ar kanske sista gangen jag gor det har". Idag var det torsdagsmarknad i Pranburi. Troligtvis min nast sista.
Tips till alla faranger:
De flesta faranger (vasterlanningar) har sakert varit med om att de blivit gjorda till atloje av thailandare. Dock kan man aldrig riktigt ge dem svar pa tal, da de gor det med ett leende pa lapparna.
I Thailand ar det dessutom valdigt fel att visa om man blir sur. Gor man det far man den andra personen att "forlora ansiktet". Och att fa nagon att "forlora ansiktet" har ar i princip det varsta man kan gora mot en annan manniska.
Jag har hur som helst lart mig att hantera irritationen over hur folk gor sig lojlig over mig ibland. Som nar de ber mig upprepa vad jag sa 20 ggr for att darefter asgarva och saga "Jag forstod fran borjan vad du sa. Latsades bara som om jag inte forstod for att det later sa roligt nar du uttalar det". I borjan gjorde det mig forlagen. Nu, efter 6 manader, har jag dock byggt upp den perfekta "pay backen".
Det ar bara att plocka fram de absolut fulaste ord du kan pa svenska, samtidigt som du ler och "watar" (satter handflatorna ihop). Da far du ur dig irritationen samtidigt som de i sin tur inte forstar att de precis blivit grovt forelampade. Du kan glatt ga darifran utan att kanna dig forlagen och utan att ha fatt nagon att "tappa anskiktet".
Jag kallade en dam pa marknaden for "ja*la fi*ta". Ord jag ALDRIG NAGONSIN skulle ta i min mun annars. Men for tillfallet sa var det en otrolig befrielse att fa anvanda sig av dem. For det var precis sa jag kande. Att hon var en j*vla f..
(Forlat mig for dessa grova ord mormor).
Jag mar for ovrigt alltid sa daligt over alla tiggare som befinner sig pa marknaderna har. Manga av dem ar vanskapta eller har spetalska. Hade velat ta kort for att kunna visa er dar hemma vilken bedrovlig varld vi lever i. Dock kan jag aldrig riktigt med att plocka upp kameran framfor dem och at lata blixten avlosas i ansiktet pa dem hade varit riktigt fornedrande.
Dragon fruit. Sa gott!
Skoldpaddor. En thailandsk delikatess.
Tuffing
Tips till alla faranger:
De flesta faranger (vasterlanningar) har sakert varit med om att de blivit gjorda till atloje av thailandare. Dock kan man aldrig riktigt ge dem svar pa tal, da de gor det med ett leende pa lapparna.
I Thailand ar det dessutom valdigt fel att visa om man blir sur. Gor man det far man den andra personen att "forlora ansiktet". Och att fa nagon att "forlora ansiktet" har ar i princip det varsta man kan gora mot en annan manniska.
Jag har hur som helst lart mig att hantera irritationen over hur folk gor sig lojlig over mig ibland. Som nar de ber mig upprepa vad jag sa 20 ggr for att darefter asgarva och saga "Jag forstod fran borjan vad du sa. Latsades bara som om jag inte forstod for att det later sa roligt nar du uttalar det". I borjan gjorde det mig forlagen. Nu, efter 6 manader, har jag dock byggt upp den perfekta "pay backen".
Det ar bara att plocka fram de absolut fulaste ord du kan pa svenska, samtidigt som du ler och "watar" (satter handflatorna ihop). Da far du ur dig irritationen samtidigt som de i sin tur inte forstar att de precis blivit grovt forelampade. Du kan glatt ga darifran utan att kanna dig forlagen och utan att ha fatt nagon att "tappa anskiktet".
Jag kallade en dam pa marknaden for "ja*la fi*ta". Ord jag ALDRIG NAGONSIN skulle ta i min mun annars. Men for tillfallet sa var det en otrolig befrielse att fa anvanda sig av dem. For det var precis sa jag kande. Att hon var en j*vla f..
(Forlat mig for dessa grova ord mormor).
Jag mar for ovrigt alltid sa daligt over alla tiggare som befinner sig pa marknaderna har. Manga av dem ar vanskapta eller har spetalska. Hade velat ta kort for att kunna visa er dar hemma vilken bedrovlig varld vi lever i. Dock kan jag aldrig riktigt med att plocka upp kameran framfor dem och at lata blixten avlosas i ansiktet pa dem hade varit riktigt fornedrande.
Dragon fruit. Sa gott!
Skoldpaddor. En thailandsk delikatess.
Tuffing
