Sista skoldagen
Det har ar sa mycket jobbigare an jag trodde att det skulle vara. Tiden pa skolan har betytt sa otroligt mycket for mig.
Jag kommer verkligen sakna min roll som larare, mina arbetskollegor, mina elever och sjalva atmosfaren.
Holl mitt sista tal for skolan pa morgonen. Darefter undervisade jag mina klasser 5/1 och 5/2 for sista gangen.
For att kunna halla kontakten med dem gav jag ut min hotmail-adress, vilket visade sig efterat var nagot av ett misstag. Min inkorg har redan blivit totalt ner-spammad av thailandska mail som jag inte kan lasa.
Jag minns nar man var liten och packade upp nya leksaker pa julafton. Efter att ha slitit upp kartongerna och lekt en stund med mina nya dockor, gick det aldrig att sedan packa in dem i forpackningarna igen sa att det sag likadant ut som innan. Trots att jag forsokte sa var det alltid nagonting som stack ut eller nagonting som inte riktigt blev som forut, da de var o-uppackade.
Lite sa kanner jag mig just nu. Som en docka som nagon plockat fram och lekt med en stund. Hur mycket jag an kommer att forsoka platsa in i orginalforpackningen igen kommer det aldrig riktigt bli detsamma. Det kommer alltid att vara nagonting som sticker ut eller nagonting som inte riktigt blir som det en gang var.
Som min underbara amerikanska van sa da jag var relativt ny pa skolan: "Let's just face it Linda. This is fu*king life changing!" - Tank sa ratt hon hade.
Min klass 5/1
Min klass 5/2 och min underbara Sukean som nu ska ta over efter mig
Jag kommer verkligen sakna min roll som larare, mina arbetskollegor, mina elever och sjalva atmosfaren.
Holl mitt sista tal for skolan pa morgonen. Darefter undervisade jag mina klasser 5/1 och 5/2 for sista gangen.
For att kunna halla kontakten med dem gav jag ut min hotmail-adress, vilket visade sig efterat var nagot av ett misstag. Min inkorg har redan blivit totalt ner-spammad av thailandska mail som jag inte kan lasa.
Jag minns nar man var liten och packade upp nya leksaker pa julafton. Efter att ha slitit upp kartongerna och lekt en stund med mina nya dockor, gick det aldrig att sedan packa in dem i forpackningarna igen sa att det sag likadant ut som innan. Trots att jag forsokte sa var det alltid nagonting som stack ut eller nagonting som inte riktigt blev som forut, da de var o-uppackade.
Lite sa kanner jag mig just nu. Som en docka som nagon plockat fram och lekt med en stund. Hur mycket jag an kommer att forsoka platsa in i orginalforpackningen igen kommer det aldrig riktigt bli detsamma. Det kommer alltid att vara nagonting som sticker ut eller nagonting som inte riktigt blir som det en gang var.
Som min underbara amerikanska van sa da jag var relativt ny pa skolan: "Let's just face it Linda. This is fu*king life changing!" - Tank sa ratt hon hade.
Min klass 5/1
Min klass 5/2 och min underbara Sukean som nu ska ta over efter mig
Kommentarer
Trackback
