Thailife

For en vecka sedan satt jag och Sukien och at lunch tillsammans. Vi kom da in pa ett samtal kring arbetet som kravs for att hitta lampliga vardfamiljer. Till min besvikelse berattade hon att manga familjer har etniska krav pa vilka de ska hosta. Ett krav, som ungefar halften av de tillfragade familjerna har, ar att det inte vill vara vardfamilj at nagon morkhyad. (Att hosta en vit utlanning daremot anses vara valdigt fint.)
Egentligen gor det mig inte sarskilt forvanad. Thailandare ar generellt sett duktiga pa att gora sig roliga over manniskor med annan hudfarg. Garna en morkare sadan.
Som vanligt oste jag min frustration over Sukien. (Stackarn har sa manga ganger fatt forsvara thaikulturen mot mitt agg.)
Jag har lyckats bygga upp en acceptans och respekt for manniskors olika varderingar och asikter, men nar det kommer till rasism har jag inget som helst talamod. Dar finns det inga nypor salt att ta det hela med.

Denna diskussion fick mig att tanka pa en restaurangvistelse med Angie, som agde rum for nagra manader sedan. Vi satt pa en av restaurangerna i narheten av mitt hus och at Som tham, da restaurangagaren kom ut till oss.
Agaren: "Angie, jag maste fraga dig en sak. Jag sag pa TV att ni har rasism i USA. Stammer det?"
A: "Jo det har vi val. Eller hur menar du?"
Agaren: "Ja men manniskor som rakar av sig haret och vill vara som Hitler."
A: " Okej, jo det har vi. Det ar nasism. Men rasism finns over hela jorden. I Thailand ocksa."
Agaren: " Nej, inte i Thailand".
A: "Sa thailandare anser generellt sett inte att de ar mer varda an morkyade, exempelvis afrikaner?"
Agaren: "Jo sa tycker val manga. Men bara for det ar vi faktiskt inte rasister.."