Thailife

Sa var det dags for lagret. Hookade up med de andra AFSarna vid AFS huvudkontor i Bangkok. Kandes riktigt konstigt att ses igen. Det har gatt mer an tre hela manader sen senast vi alla sags.
Det var sa skont att bara omge sig av folk fran samma kultur. Att kunna prata engelska och fora riktiga konversationer, att fa ur sig allt som stor en i detta markliga land och att fa ta del av varandras upplevelser och erfarenheter.
Nar vi mottes forsta gangen i Bangkok i slutet av januari var gruppen ganska splittrad. Nu var det dock plotsligt helt annorlunda. Tre manader ifran varandra hade plotsligt knutit oss samman.
Utifran sett ar vi alla sa olika. Samtidigt ar vi alla lika galna som lamnat den trygga vardagen dar hemma for ett nytt liv pa andra sidan jorden dar allt ar frammande och svart. Det kravs nog en viss grad av idioti for ett sadant beslut.

Vi bodde tillsammans i ett mysigt hus vid narheten av en stor o i Kanchanaburi. Perfekt avskarmning fran resten av varlden.
Forsta dagarna begav vi oss till valkanda ruiner, badade i ett uppfriskande vattenfall och njot av vasterlandskt umgange.
Jag onskar verkligen att vi hade haft fler dagar tillsammans. Tiden gar allt for fort nar man har roligt.

Under bion foregaende dag borjade Klaus fot kannas lite skum. Nar vi anlande till campet dagen darpa kunde han knappt ga. Istallet for nagra dagar i Kanchanaburi blev det nagra dagar pa sjukan. Stackars Klausie.

Forsoker att inte kritisera saker och ting allt for mycket har pa bloggen. Det ar sa latt att senare fa alltsammans i halsen. Maste dock saga att jag ar nagot besviken pa organisationen AFS Thailand. Inte AFS, utan AFS Thailand. Undviker garna att ga in pa varfor.