Reflektion och perspektiv
Det later kanske som en klyscha det dar med att lara kanna sig sjalv i ett okant land.
Manga manniskor har inte ett behov av att stanna upp. De trivs i en rullande vardag, i rutinliv, ekorrehjul. Jag onskar att jag vore san. Men istallet behover jag pauser fran realiteten. Nodvandigtvis da inte i ett frammande land.
Fundera, reflektera, argumentera med mig sjalv. Kanna efter.
I Thailand har jag lart mig sa mycker mer an thailandska och thaikultur. Jag har lart mig hur jag fungerar. Hur jag reagerar i svara situationer. Hur jag hanterar utmaningar. Jag har lart mig hur jag tanker. Framforallt har jag lart mig vem jag ar nar jag bara ar jag.
Nar man forsoker satta ord pa sin egen personlighet reflekterar man allt som oftast utifran olika relationer. Ens personlighet speglas i andra manniskors ogon. Det ar sattet man moter andra manniskor pa som bevisar vem man sjalv ar. Vad man har for personliga egenskaper i sociala sammanhang.
Det ar nar de sociala sammangen tagits ifran en som man faktiskt maste fundera pa riktigt. Da det inte finns nagon annan manniska att mota an en sjalv.
Jag har haft en massa tid over har att sortera ut vad som betyder mycket for mig och vad som faktiskt inte gor det. Jag har skrivit en lista over vad jag vill forsoka forandra med mig sjalv och med mitt levnadssatt.
Jag ska sluta med att ga runt och ha daligt samvete over att jag inte umgas tillrackligt med manniskor som betyder mycket for mig. Istallet ska jag faktiskt borja avsatta tid. Pa riktigt.
Jag ska borja dansa igen. Efter tre valbehovliga ars paus. Inte balett, inte nagot avancerat. Forsoka ta mig tillbaka till det stadiet da det inte ar pa allvar utan pa skoj. Jag maste rora mig till musik igen. Dans ar viktigt for mig och det kommer alltid vara en stor del av min identitet, hur mycket jag an forsoker forneka det.
Forutom dansen sa ar det manga manniskor som av nagon anledning forsvunnit ur mitt liv de senaste aren. Jag ska kampa for att fa tillbaka dem i min vardag.
Jag ska ta hand om min kropp lite mer. Trana, ata och sova. Lagom ar bast.
Jag ska ocksa forsoka att behalla min acceptans for olikheter som jag lyckats bygga upp har. Min empati for manniskor som har det samre och kanske framforallt mitt nya talamod.
Jag har fatt distans till sa mycket dar hemma. Stress, press, ideal, overkonsumtion, overflod, avundsjuka, sjalvomkan. Jag ska forsoka halla fast vid mina nya perspektiv och vidareutveckla dem. Inte lata dem tillhora ett forflutet liv i Thailand.
Det kanns som om jag fatt en ny chans i Sverige pa nagot satt. I trygga, snalla, rena Sverige dar vi allra flesta kan ha det riktigt bra, om vi sa bara vill.
Fran och med nu ska jag alltid forsoka att uppskatta det dar lilla. Sluta jamfora mig och det jag har med andra, utan istallet vara tacksam. Livet i Sverige blir faktiskt precis vad man gor det till.
