Likgiltighet

Forst maste jag bara paminna er alla om hur bra Sverige ar. Allting ar tryggt och sakert och framfor allt sa fungerar allt sa bra! Gatorna ar rena, samhallsklasserna ar inte overdrivna och manniskor kan faktiskt lita pa varandra.

Pa de tva (eller ar det tre?) veckor jag varit har har jag redan hort talas om tva dodsfall i Pranburi som skett inom denna tid. Forst var den en soldat som blev mordad av sin fru dagen innan jag anlande till scout campet. Folk ryckte lite pa axlarna och tyckte det var trakigt. Men nagon storre reaktion uppfattade jag aldrig.
Igar krashade en man in i en lastbil med sin motorcykel pa var gata. Han dog. An en gang rycker folk pa axlarna och tycker att det ar lite trakigt. Det ar ingen big deal. Nar de pratar om doden har de nagon slags likgiltighet i rosten som jag inte riktigt forstar mig pa, och som jag inte riktigt vill forsta mig pa heller for den delen.

Andra exempel pa denna likgiltighet ar nar Sukien berattade om hur hennes syster blev mordad. En valdigt tragisk historia. Hennes syster och bror extraknackade som taxichafforer i Bangkok. En dag hoppade det in tva man i taxin. I samband med att de forsokte beslagta taxin skot de Sukiens syster i brostet och i huvudet och Sukiens bror i ogat. Hon dog och han overlevde, med ett oga. Nar Sukien berattade denna histora blev jag helt bestort. Hur kan man prata om en sadan sak utan att lata berord? Utan att svaja pa rosten, flacka med blicken eller atminstone uttrycka en gnutta sorg?
Likasa nar hon berattade om en flicka i omradet fran England som blivit overfallen. Det fruktansvarda handelseforloppet utspelade sig nar hon var pa vag hem och pratade med sin mamma i mobiltelefonen. Hennes mamma fick da alltsa hora hur dottern blev valdtagen och mordad pa andra sidan jorden.
Skulle nagot sa fruktansvart handa i Sverige skulle det bli ramaskri. I Thailand rycker folk pa axlarna och tycker att det ar lite trakigt. Jag undrar vad det beror pa. Ar det religionen som bidrar till denna likgiltighet? Tron pa att nar en manniska dor, sa dor den inte pa riktigt - sjalen lever vidare i nasta liv. Eller ar de kanske bara samre pa att visa kanslor har? Oavsett vad det beror pa sa ar det skrammande.

Kommentarer
Postat av: Kathe

Hej Linda! Har äntligen letat fram din blogg och suttit helt facinerad och läst vad du varit med om. I början blev jag förskräckt och tänkte; hon kommer hem igen! Men icke, du är en kämpe och en riktig nang faa. Vilka upplevelser, jag förstår nu att du kommer att trivas men maten, värmen och toan blää... Du vet vad jag tycker! Sköt om dig!



Stor kram från Kathe

P.S. Annabelle gillade partille-johnnyn ;) Hihi D.S.

2009-02-15 @ 19:41:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0