Thailife

Jag kanner mig lite som en apa i bur. Alla i var stad vill besoka familjen for att titta pa mig. De tror att jag ska forsta vad de sager nar de pratar jattelangsamt. Nar jag svarar pa engelska forstar de inte vad jag sager och da skrattar de bara. Thailandarna skrattar valdigt mycket hela tiden. Det ar trevligt men stunder da man ar trott eller nere kan det verkligen bli jatteirriterande.

Det ar sa mycket har som ar sa annorlunda. .Idealen har ar exempelvis helt annorlunda jamfort med i europa. Vi vill se bruna ut och anvander oss darfor av solarium, brun utan sol eller brunpuder regelbundet. I Thailand vill alla daremot vara vita och de smorjer in sig med whiteningkramer varje morgon och kvall. Valdigt manga anvander ocksa vitt puder vilket ser lite lustigt ut. De ar vita i ansiktet och morka i harbotten, pa halsen och pa underkroppen.
Sen har de en helt annan uppfattning om klader och sexighet. De tycker att man klar sig for sexigt om man visar axlarna och knana. Jag har darfor fatt en helt ny garderob av familjens slaktingar eftersom jag bara hade med mig kortare shorts och linnen. Att ga i langarmat och langbyxor eller langkjol ar inte sarskilt praktiskt i den har hettan, men tydligen nodvandigt.

De som inte kallar mig faa (himmel) eller nang faa (angel i himlen), kallar mig soay vilket betyer vacker pa thailandska. De tycker att jag borde bli en filmstjarna eller modell. Jag forsoker forklara for dem att de flesta i Sverige ar langa och vita, men det verkar inte riktigt ga in. Idag sprang en flicka fram till mig och adan sokien och stallde en fraga till mig pa thailandska. Sokien oversatte det flickan sa och det var "vad ater du som gor dig sa vacker?".
Avundsjuka existerar inte i Thailand. Tycker man att nagon ar vacker, da sager man det.
Tror det kommer ta sin tid for mig att vanja mig vid uppmarksamheten jag far har pga min hudfarg.

Nu ska jag snart undervisa nasta klass med min adwisor adan sokien. Ska forsoka skriva snart igen.