Thailife

Efter en hel dag av hart slit i skolan bestamde jag, Sukien och Lalin oss for att aka till havet. Fran mitt hem och skolan tar det ca 20 min med bil dit. Det finns valdigt fa hotell i Pranburi, men de som finns ar extremt exklusiva.
Jag och Sukien hade en lang diskussion angaende turismen i Thailand. Utlanningar, framst fran vast, koper stora landomraden langst kusterna och bygger dar hotell och restauranger. De har ingen som helst respekt for thailandarnas kultur och levnadssatt utan ar endast ute efter att tjana pengar. Det finns en lag i Thailand som sager att endast thailandare far aga mark. Darfor "koper" dessa vasterlanningar sig i manga fall fruar som kontrakten sedan kan sta pa.
Nar tillrackligt manga hotell byggts i ett omrade och fler turister borjar stromma in ar en naturlig foljd att priserna stiger. Detta i sin tur gor att lokalbefolkningen i omradet inte har rad att leva kvar utan tvingas att antingen flytta eller ocksa borja livnara sig pa turismen genom ex forsaljning.
En ratt tragisk utveckling om du fragar mig. Sukien och resten av thailandarna har faktiskt en valdigt negativ installning till turismen. De anser inte bara att de forlorar land, utan ocksa att deras kultur och religion till viss del forstors. I turistomraden tvingas thailandarna anpassa sig till utlanningarna. Det borde vara tvart om.

Vi diskuterade ocksa den svenska avundsjukan och den thailandska lyckan. Jag forklarade att jag ar faschinerad over hur manniskor har kan ma sa bra och noja sig med (vad som i mina ogon som vasterlanning tycker ar) valdigt lite.
Bade Sukien och Lalin bor ensamma i pyttesma ruckel. Hade de bott sa i Sverige skulle folk verkligen tyckt synd om dem. Men de ar anda lyckliga har. De har sina jobb som de brinner for och de har sina vanner. Det racker. De behover inte jamfora sig med grannen mitt emot som bor i en tvavaningsvilla med tva nya bilar parkerade utanfor.
Bade kungen och buddhismens lara gar ut pa att aldrig jamfora sig med de som har det battre och att framforallt att alltid uppskatta det man har. Kungen och buddhismen har lyckats, for om det finns nagonting thailandare ar bra pa sa ar det att uppskatta det de har.

Nere vid vattnet pa en av stranderna spelade ett filmteam in nagon film. En av skadespelarna var varldens sotaste lilla flicka. Nar hon fick syn pa mig sprang hon fram och borjade prata en massa thailandska. Till slut forstod jag att hon ville att vi skulle ta bilder ihop. Jag alskar verkligen thai-barn!

On till hoger heter Kognumsao och betyder "brost-on". Finns en gammal saga om Pranburi som handlar om en thailandsk kvinna som inte kunde bestamma sig for vilken man hon skulle valja. Fadern blev sa arg att han slet henne i stycken. Kroppsdelarna bildade sedan land och oar. Har har vi alltsa brosten.
Myten sager att om man vill ha nagot valdig mkt ska man aka till denna o och be till kvinnan. Far man sedan det man bad om maste man atervanda till on och skanka henne en bh. On ar alltsa fylld av bh'ar. Lite lustigt.