Thailife

Sitter nu med min en ananasjuice i handen och min barbare i knat i skuggan under ett av mangotraden pa skolgarden och ja - det ar precis lika underbart som det later. Mitt och Angies projekt  "BitTerm English Class March 2009" ar precis avslutat. Det har varit den roligaste arbetsveckan sen jag kom hit.
Maste erkanna att jag hade lite angest infor detta projekt, men faktum ar att allting gick precis som planerat. Till och med battre an planerat. Responsen fran eleverna var verkligen over forvantan.
De kommande tva veckorna ar jag nu ledig ungefar varannan dag. Har funderat lite over vad jag ska spendera min lediga tid pa och kommit fram till foljande punkter:

• Lara mig mer om buddhismen
• Utveckla min thailandska
• Eventuellt borja planera en trip till China (om ekonomin tillater)
• Fortsatta att bolla ideer med Angie om vart "halso-lager" for eleverna, som forhoppningsvis ska aga rum i maj. Senaste tio aren har HIV/ AIDS spridit sig explosionsartat i Pranburi. Vi tankte darfor ta kontakt med lite olika organisationer for att fa hit forelasare och andra kunniga inom omradet. Problemet i Thailand ar att ingen pratar om problem och speciellt inte problem relaterade till sex. 

Dagens handelser
Avslutade projektet med en skattjakt pa skolgarden. Vi hade gomt sma lappar med ledtradar pa olika stallen samt skrivit en quiz om skolomradet. Ex "hur manga trappsteg ar det upp till engelskarummet." "Vilken farg har rektorn pa sin skjorta idag". "Vad star inristat i det tredje tradet fran gatan i allen?" 
Pa lunchrasten akte vi till Tesco Lotus och at glassbuffe. Glassoman som jag ar, vrakte jag i mig portion efter portion tills det kandes som om glassen nastan skulle komma upp igen. Maste nog forsoka ta det lite lugnare med glassatandet i fortsattningen. Inte for viktens skull (har slutat med att ha angest for vad jag stoppar i mig for lange sen), utan for magens skull. Bakteriekulturen i glassen har ar inte den samma som i Sverige. Trots att jag brukar saga att jag har en mage av stal, sa tal den faktiskt inte hur mycket som helst. 

I morse var tredje gangen pa tva veckor som Adjan Willawood kom over 45min forsent nar han skulle kora mig till skolan. Till min stora forvaning blev jag inte ens irriterad over att behova rusa in i klassrumet, 10 min forsenad till min lektion. Mitt talamod tanjs liksom ut for varje dag som gar. De dar sakerna som irriterade mig sa otroligt mycket i borjan borjar jag kunna se forbi nu, vilket faktiskt ar lite skrammande. Haller jag pa att forvandlas till en thailandare!?