Thailife

An en gang testas mitt talamod ordentligt. Hade sett fram emot att komma hem till Pranburi idag, slanga mig i sangen och kasta bort nagra timmar med modemagasin, ananas och thairadio.
Dock fick jag mig en liten chock nar jag oppnade dorren till mitt rum. Pa golvet lag det tacken och kuddar slangda overallt, min garderob var oppen och mina klader lag utspridda. Dessutom lag det vaskor, skor och klader dar som inte ens var mina egna. Nar jag lamnade rummet var det i toppskick och tre dagar senare mots man av ett bombnedslag. 
Istallet for att brusa upp forsokte jag an en gang att tygla min irritation (vilket jag for ovrigt borjar bli ganska trott pa att gora nu). Kande for att rusa ner for trappan och skalla ut personen som inkraktat pa den lilla integritet jag faktiskt har har. Men istallet borjade jag lugnt och sansat att sorterade upp vad som var mina saker och vad som var nagon annans. Upptackte da att aven mitt smink var anvant och att mitt ooppnade Dior-puder var borta.

Nar jag gick ner for att fraga Kon ma vad som hant skrattade hon och sa att lillsyrran Wun hade haft pyamasparty med hennes kompisar i mitt rum.
(I MITT rum!) Nar jag sa att mitt puder var borta ryckte hon lite pa axlarna och sa "Kolla i smatjejernas vaskor som star kvar pa ditt rum. De lekte med dina saker och har kanske glomt att lagga tillbaka det"". Mycket riktigt lag mitt puder i en av vaskorna tillsammans med ett av mina linnen och mitt lacome-lappglans.
Hur kan kon ma tillata att de har pyamasparty i mitt rum bland mina saker och hur kan hon sedan bara rycka pa axlarna nar de stulit?
Hade detta sket i Sverige skulle jag kanske inte blivit lika irriterad. Men har ar jag faktiskt noga med de fa agodelar som ar mina. Nytt smink gar dessutom inte att fa tag pa i Pranburi.

Blev sa trott pa allihop att jag var tvungen att ga hit till internetcafet innan jag skulle sagt eller gjort nagot som jag sedan fatt angra.
Trots att jag fick spendera forsta halvtimmen med att storstada, kanns det i allafall bra att vara tillbaka i Pranburi igen. Tillbaka till mitt rum, mina saker och min identitet. Bangkok ar for stort och ogastvanligt for att jag nagonsin skulle kunna kanna mig bekvam dar. En sak som dock ar bra med Bangkok ar att det dar ar lattare att smalta/passa in. Dar ar manniskor vana vid att se turister och invandrare till skillnad fran i Pranburi. I alla fall till skillnad fran den del av Pranburi dar jag bor.
Imorgon drar jobbet igang igen efter tre dagars ledighet. Faktum ar att jag langtar. Utan mitt jobb hade jag blivit knapp pa det har stallet.
 
Hade tankt lagga upp lite bilder fran helgen i Bangkok samt pa kaoset i mitt rum, men av nagon anledning gar datorn inte med pa det. Bilder och lite annat kommer darfor imorn istallet.