Kvinnligt och manligt umgange
Jag har tidigare lite kort namnt att killer och tjejer inte umgas i Thailand pa samma satt som det gor i Sverige (savida de inte ar ett par). Det finns ingenting som direkt heter "kill- och tjejkompisar". Har ar det meningen att man ska umgas med de som tillhos samma kon. Punkt slut. Ladyboysen ar dock ett undantag. De far lov att spendera tid och a fysiskt kontakt aven med det motsamma konet eftersom att de "inte riktigt ar killar".
Pa landsbygden (och i synnerhet som larare) ar det viktigt att man hela tiden tanker pa sitt rykte. Sukien vill darfor inte, for min egenskull, att jag pratar om eller umgas med killkompisar. Pa samma satt vill hon att jag ska vakta min tunga och inte prata om nattklubbar, alkohol eller sex. Inte for att detta ar nagot jag brukar prata med framlingar om, men anda. Som larare i Pranburi ska man inte forespraka nagot liberalt. Jag ar till och med skyldig att rapportera till adjan Willawood om jag ser en kvinnlig elev bara smink eller krama en kille. De vill forsoka forhindra spridandet av konssjukdomar och unga graviditeter genom att stoppa sex redan innan dess forsta skede.
Jag har forsokt forklara att det nog ar battre att upplysa ungdomar om konsekvenser av sex, istallet for att skicka dem till diciplinrummet. Sukien pastar dock att hon och Pee O faktiskt tidigare forsokt att informera elever om sex. De har da blivit motarbetade av larare och foraldrar som pastar att de "lar" barnen hur man gor. Att de unga uppmuntras till sex istallet for tvartom.
Jag levde inte for 150 arsedan, men kan tanka mig att det var pa liknande vis i Sverige under denna tid.
Det finns sa manga oskrivna sociala regler har som jag har valdigt svart att forsta mig pa. Thailandarna har i sin tur svarigheter med att forsta sig pa mig. De tycker exempelvis att det ar obegripligt att mina foraldrar tillater att jag har pojkvan vid sahar tidig(?) alder, innan jag avslutat mina studier. Att vi sedan varit tillsammans i over ett ar men fortfarande inte bor ihop eller har nagra planer pa giftemal eller barn, anser manga thailandare ar oseriost.
Att jag dessutom kan ga pa pattklubb pa andra sidan jorden nar jag har pojkvan ska vi inte ens prata om. Jag har forsokt forklara for dem att vi litar pa varandra. For dom handlar det dock inte om tillit, utan om respekt. Dessutom har ordet "nattklubb" en oerhort negativ klang I thailandarnas oron.
"Good people don't go to thoose places".
I Bangkok at jag och Viuw lunch med en kille fran hennes forra klass. Nar vi kommit hem igen raderade hon bilderna fran lunchen fran min kamera och sa: "Jag vill inte att mamma ska se att jag umgas med killar och att jag dessutom bar kajal och lappglans. Hon hade blivit vansinnig!".
Hur mycket jag an forsoker anpassa mig till denna kultur och detta samhalle sa kommer jag aldrig forsta mig pa det har.
Jag och Viuw kommer verkligen fran tva helt olika varldar och det kan inga som helst anstrangningar andra pa.
I min varld ar det helt okej med killkompisar, kajal, lappgralns, nattklubbar och sarboforhallanden utan planer pa giftemal. Det ar det inte i deras.
