Jetski-eftermiddag
Nar vi kom fram till havet igar visade det sig att rektorn hyrt jetskis till de som ville kora, samt hyrt ett bord pa en strandpubb.
Jag och Adjan Pan var forst ut pa havet. Nar vi kort som galningar i en halvtimme kom Sukien springande. Hon berattade att jag inte har nagon forsakring som tacker eventuella olyckor dar jag suttit vid ratten. Tur att hon alltid har huvudet med sig, for forsakringar var det sista jag hade i huvudet dar jag brummade fram over vagorna.
Fick da istallet sitta bakom Adjan Pan resten av jetski-akandet. Att sitta bredvid honom kandes inte direkt sakrare. Han korde som en galning! Vart lilla aventyr slutade i alla fall med att vi akte rakt in en jattestor vag som fick bade mig och Pan att skrika nar den slog over oss. Efter vagen passerat upptackte jag att Pans oga blodde. Vi fick ga upp pa stranden och kalla pa en lakare som konstaterade att en hinna i ogat blivit skadad. Sorgligt slut, men det var kul sa lange det varade!
Efterat at vi middag med resten av lararna som var med pa puben. Lite komiskt att jag fatt sa strikta direktiv angaende vad jag far gora, inte far gora, far saga, inte far saga och sa vidare. Sedan kan lararna (till och med rektorn) sitta och hava i sig whiskey efter whiskey, ol efter ol och darefter, nar de ar lagom runda under fotterna, satta sig i sina bilar bakom ratten och kora hem.
Trevligt och spontant var det i alla fall, som vanligt.
Om en stund ska jag, Angie och Sukien aka pa en av lararnas dotters brollop.
Som vanligt motta vi pa hinder pa vagen
Min favoritstrand i Pranburi ar inte bara kand for sitt fina vatten, utan ocksa for sina utmarkta klattermojligheter.
Hur kommer det sig att lararna och rektorn forvandlas till barn bara for att det plotsligt finns tillgang till vatten, motordrivna fordon och ol?
Min galna jetski-kompis Pan
Visst, det ar "inne" att vara vit i Thailand, men det har kanns som nagot av en overdrift?
Jag och Adjan Pan var forst ut pa havet. Nar vi kort som galningar i en halvtimme kom Sukien springande. Hon berattade att jag inte har nagon forsakring som tacker eventuella olyckor dar jag suttit vid ratten. Tur att hon alltid har huvudet med sig, for forsakringar var det sista jag hade i huvudet dar jag brummade fram over vagorna.
Fick da istallet sitta bakom Adjan Pan resten av jetski-akandet. Att sitta bredvid honom kandes inte direkt sakrare. Han korde som en galning! Vart lilla aventyr slutade i alla fall med att vi akte rakt in en jattestor vag som fick bade mig och Pan att skrika nar den slog over oss. Efter vagen passerat upptackte jag att Pans oga blodde. Vi fick ga upp pa stranden och kalla pa en lakare som konstaterade att en hinna i ogat blivit skadad. Sorgligt slut, men det var kul sa lange det varade!
Efterat at vi middag med resten av lararna som var med pa puben. Lite komiskt att jag fatt sa strikta direktiv angaende vad jag far gora, inte far gora, far saga, inte far saga och sa vidare. Sedan kan lararna (till och med rektorn) sitta och hava i sig whiskey efter whiskey, ol efter ol och darefter, nar de ar lagom runda under fotterna, satta sig i sina bilar bakom ratten och kora hem.
Trevligt och spontant var det i alla fall, som vanligt.
Om en stund ska jag, Angie och Sukien aka pa en av lararnas dotters brollop.
Som vanligt motta vi pa hinder pa vagen
Min favoritstrand i Pranburi ar inte bara kand for sitt fina vatten, utan ocksa for sina utmarkta klattermojligheter.
Hur kommer det sig att lararna och rektorn forvandlas till barn bara for att det plotsligt finns tillgang till vatten, motordrivna fordon och ol?
Min galna jetski-kompis Pan
Visst, det ar "inne" att vara vit i Thailand, men det har kanns som nagot av en overdrift?
Kommentarer
Trackback
