Stackars liten elefant
Som jag tidigare namnt ar thailandarna otroligt spontana. Igarkvall vid 22 tiden slangde nagra killar fran fotbollslaget upp min dorr och fragade om jag hade lust att hanga med till en restaurang dar det skulle spelas livemusik. Trots att klockan redan var mycket, satte jag och kon ma oss pa moppen och akte dit. Stallet lag en bit utanfor Pranburi, vilket gjorde att jag till och med vagade mig pa att dricka en ol med Kon ma och killarna. Jag glomde dock trakigt nog min kamera hemma.
For det mesta kanner jag mig verkligen som en utomjording har, men kvallar som igar forsvinner den kanslar for en stund. Jag har verkligen blivit en i familjen.
Imorse pa vag till stranden passerade den dar stackars elefanten min gata igen. Agaren gar med elefanten upp och ner for varan gata flera ganger i veckan. Tanken ar att folk ska betala for att ge den mat. Jag forstar att manniskor sakert tycker att det ar roligt att mata en elefant och jag forstar att detta sakerligen ar enda sattet for skotaren att fa in pengar, men jag kan inte hjalpa den dar klumpen i magen som stramar at varje gang elefanten passerar vart hus. Elefanter ska leva i flock ute i naturen och inte vandra runt pa gator bland bilar, mopeder, avgaser och folkmassor.
Kon ma
