Thailife

Idag arbetade jag Audrie, Catherin och Kelly pa Angies skolas engelskacamp.

Tanken var att vi bara skulle hjalpa till lite extra med det som behovdes, men nar de thailandska lararna sag att vi fanns till hands passade de pa att luta sig tillbaka. Det slutade med att vi fem var de enda som faktiskt arbetade pa hela lagret.

Mot slutet av lagret holl i alla fall de thailandska lararna i nagra engelska sanger som de skrivit sjalva. Forstar inte att de inte bett nagon ratta texterna innan de lar ut dem till eleverna. "One claps with our hand. Again, but now to clap two time." (??)

Nar ledaren for skolans "english department" sedan skulle halla ett litet tacktal pa engelska, forstod man knappt ett ord hon sa.

Hur ska eleverna har nagonsin kunna lara sig engelska sa lange inte ens lararna som lar ut kan spraket?

Som tur ar finns organisationer som Piece Corps. Angie och de andra som jobbar genom denna organisation arbetar for att lara de som lar ut. De fokuserar alltsa framst pa att sprida kunskap om lararteknik etc till lararna har. Oganisationer som AFS (som jag jobbar for) fokuserar daremot pa att lara elever. Tror att det behovs en kombination av dessa tva organisationers arbetsinsatser for att pa sikt fa skolsystemet att fungera har.

Mitt arbete ar dock pa ett satt mycket lattare an Angies. De thailandska lararna ar i manga fall for stolta for att ta till sig de vasterlandska tankesattet som praglar var skolverksamhet. Vi motiverar exempelvis hellre med morotter an med piskor, nagot som thailandarna inte riktigt forstar sig pa.

Imorn ska jag folja med Sukean till "The Kings Project". Hade sa mycket hellre satt mig pa en buss mot Hua Hins strand imornbitti an pa en buss mot norr, for att lyssna pa en rundvandring pa thailandska. Men nu har jag ju tackat ja, sa nu ar det val for sent for att andra sig.

Idag ar det tisdag, sa i princip alla bar rosa (forutom vi farangs). Varje dag har en speciell farg har.


Vi hade olika stationer dar eleverna fick tavla mot varandra i olika engelskrelaterade tavlingar.


Sukean pastar att man kan skilja medelklass-eleverna fran de eleverna med riktigt fattiga familjer, genom att se pa strumporna. Familjer som har rad att kopa nya strumpor regelbundet skulle aldrig lata sina barn ga med trasiga. Pa det har lagret fanns det i sa fall en hel del ungar som vaxer upp i en svar ekonomisk situation.


En bit ur en av de engelska sangerna.
"a jump makes me power" ??