Thailife

Lyckades decka i sangen redan vid 9 igarkvall. Efter att dessutom lyckats forsova mig 40 min slutade nattens somn pa 10 valbehovliga timmar.

Nu sitter jag i lararrummet och lyssnar pa Hakan. Det ar nagot visst med tidiga mornar och regn.
Paminner om en annan tid.

Pratade med min kara bundforvant Nora igar. Vi diskuterade bland annat hur konstigt det ar egentligen att vi verkligen har en vardag har nu. Den dar kanslan av att vara pa besok ar nu helt obefintlig.

Det ar egentligen inte forran nu som man verkligen borjat komma in i saker och ting och pa sa vis ocksa fatt en forstaelse for hur det fungerarar har. Och nu, nu ar det bara 37 dagar kvar till dagen da mitt bokade flyg lamnar Thailands dammiga mark.

Kanns som om jag borjat styra upp saker och ting dar hemma i Gotlaborg nu med. Nar jag lamnade Sverige hade jag ingen aning om vart jag ville bo, vad jag ville plugga, hur jag ville leva. Nu vet jag det och det kanns skont att kunna planera infor framtiden igen.

Tid har den dar fantastiska funktionen att lata pusselbitar falla pa plats.

Fick denna morgon an en gang erfara skolans upplaxningsmetoder. Det hela borjade med att tva elever kivades utanfor lararummet och slutade som vanligt med piskpinnen.

Nar P'Paa tog fram denna pinne gick jag bara ut. Det finns ingen anledning for mig att stanna kvar och vara vittne till vad jag anser ar ren idioti.

De vet precis hur jag staller mig till den har med att sla barn och da inga av mina ord hjalper (eller i huvud taget spelar nagon roll) sa har jag beslutat mig for att i fortsattningen demostrativt ta ett steg at sidan. Jag vill inte medverka i den typ av sammanhang.

Nu har Angie stuckit till USA vilket innebar att jag plotsligt ar ensam farang i byn.
Imorn kommer dock antligen Nora!

Nej nu far jag ta mig i kragen och fortsatta skriva pa Waans fem(!) olika tal till engelska tavlingen.

Darefter ska jag undervisa hans klass, vilket ocksa rakar vara min favoritklass.