Mindfullness
Jag kommer nog tyvarr aldrig riktigt kunna forklara hur min tid pa Suan Mokkh var. Det ar sa svart att satta ord pa en emotionell upplevelse. Kanner mig dessutom inte alls i ratt sinnesstamning for att skriva just nu. Hur som helst har jag lovat ge mig pa ett tappert forsok.
Jag sokte en utmaning. Och en utmaning var vad jag fick. Det var inte svart for mig att sova pa en stenbank, att inte ata efter 12, att ga upp 4 eller att spendera timtal i fysiskt pafrestande positioner. Det dar klarar man med lite viljestyrka. Jag ar vid det har laget dessutom van vid att leva och bo enkelt utan sarskilt manga personliga agodelar och med bristande kontakt med omvarlden. Det jag inte ar van vid ar att tvingas rannsaka mig sjalv.
Det var en fantastisk upplevelse att mota och tvingas leva med alla dessa manniskor. Att inte kunna yttra ett ord till varandra med anda skapa en stark gemenskap. All typ av kommunikation mellan deltagarna var strikt forbjudet.
Manniskor kom fran jordens alla horn for att uppleva just denna tystnad.
En del for att bearbeta problem eller handelser, andra for att stressa ner eller for att helt enkelt lara sig mer om meditation och buddhism.
Jag har alltid varit intresserad av att lara mig att meditera pa riktigt, men har aldrig riktigt funnit tid. Eller rattare sagt, aldrig riktigt tagit mig tid.
Nu i efterhand, nar jag faktiskt lart mig, vet jag att det ar nagot jag vill forsoka fortsatta med. Meditationen ar som ren detox for sjalen. Ett satt att lata onodiga tankar och kanslor rinna av. Att fokusera och pa sa vid lugna sina sinnen och fa tillbaka balansen i livet. Att finna sin "middle way".
Den har tystnaden var definitivt valbehovlig for mig. Mitt rastlosa jag tvingades verkligen ga ner i varv. Utan stimulans och intryck fran omvarlden finns inget annat att lyssna till an insidan. Temat for hela retreatet var "mindfullness". Jag har aldrig reflekterat kring mina beslut eller kring mina rorelser pa detta vis tidigare.
Vi uppmanades att stanga av tankar och kanslor relaterade till datid och framtid. Istallet stravade vi efter att endast mentalt sett befinna sig i nuet. Det underbart vackra naturen kring Suan Mokkh underlattade detta arbete. Jag kan inte minnas senast jag verkligen lyssnade till fagelsang eller spenderade ett flertal minuter at att bara studera blomblad, myror eller fjarilar. Troligtvis har det aldrig hant forut.
Har levde vi verkligen i ett med naturen. Vet inte om det var naturen, bristen pa social kontakt eller helt enkelt all meditaion som bidrog till mitt valbefinnande och min indre ro. Jag kande verkligen hur all min inre omedvetna stress och press sjonk fran mina axlar och jag fylldes redan efter tredje dagen av nagon typ av lattnad. Ett mycket speciellt valbefinnande.
Pa vag till Suan Mokkh hade nagon tagit mina svarta flipflops. Jag fick darfor istallet sno till mig ett par andra skor som stod i sportshopen och dessa skor var bland det fulaste jag nagonsin klatt mina fotter med. Jag madde psykiskt daligt varje gang jag var tvungen att agna dem en blick. Men efter nagra dagar pa Suan Mokkh insag jag att jag inte brydde mig det minsta. Jag struntade fullstandigt i att jag hade fula skor, fula klader och inte sminkat mig eller rakat benen pa dagar. Det var en sa skon kansla att slappa pa allt sant for en stund.
Mitt nya valbefinnande provades aven fjarde dagen da jag var nara pa att kliva pa en orm.
Jag trodde att det var en galge som lag nagra meter framfor mig och nar jag befann mig ca en meters avstand fran denna galge upptackte jag att den borjade slingra sig. I vanliga fall hade jag drabbats av panik I en sadan situation. Men efter timmar av meditation och med denna ro i kroppen tankte jag bara att "Namen oj, dar ar en orm. Da ska jag inte kliva pa den" och gick sedan vidare. I efterhand forvanades jag nagot over denna stabila reaktion.
Forutom den ormen lyckades jag se tva andra ormar samt tva varaner, fladdermoss, lite apor och en hel del spindlar under min vistelse pa Suan Mokkh. Jag fick ocksa uppleva en myrinvasion utan dess like. Vaknade upp och insag att jag hade myror over helt kroppen, I haret och till och med I oronen.
Jag kan verkligen rekommendera den har typen av retreats. Det var definitivt en av de basta upplevelser jag varit med om. Vi fick lara oss sa mycket under forelasningarna och jag har verkligen fatt manga tankestallare kring livet och kring mig sjalv och mitt levnadssatt.
Mer om sjalva meditationen samt mer tankar kring buddhism kommer en annan dag da jag har lite mer inspiration.
Sista dagen, da vi antligen fick lov att prata med varandra
Vi som lyckades stanna och genomfora hela retreatet
Duschen
