Thailife

Da skolan ar stangd nagra dagar v28 har jag nu bara 15(!) arbetsdagar kvar.
Min sista dag pa jobbet ar den 17:e, darefter ska jag packa mina vaskor, bege mig till AFS's departure camp och sa smaningom satta mig pa planet hem.
Jag och Nora pratade en massa om var resa tillbaka till Sverige nar hon var har. Det ar verkligen med blandade kanslor man konstaterar att det faktiskt inte ar lang tid kvar nu. Nedrakningen har borjat.
Pa flygplanet hem kommer jag att vara lycklig, ledsen, forvantasfull, stolt, nervos, lattad, och sa otroligt sentimental. Alla dessa kanslor som ska fa plats i min lilla kropp.
Jag kommer verkligen slitas mellan sa manga sinnesstamningar. Det basta jag kan gora ar nog att kopa ett glas rott, satta pa Coldplay i oronen, grata en skvatt och darefter forsoka sova bort timmarna innan jag landat.
For jag har faktiskt lart mig grata i Thailand och det ar sa himla skont!

Det kanns nu att tiden borjar bli knapp. Allt jag flytt ifran borjar komma ikapp. Stora beslut, hogskoleintagningar, jobb, lagenhetssokande, korkort. Det borjar krypa sig allt narmre och lagger sig som en tunn hinna over min thailandska vardag.

Och jag undrar lite om ni dar hemma kommer marka nagon skillnad pa mig? Jag marker skillnad, men fragan ar om det marks utat?

Nar jag lamnade Sverige hade jag vetskapen om att mitt liv dar alltid kommer finnas kvar. No matter what. Goteborg kommer alltid vara "hemma". Nar jag lamnar Thailand daremot, da lamnar jag verkligen Thailand. Trots att jag med all sakerhet kommer aka tillbaka och halsa pa, sa kommer det aldrig bli samma sak. Jag kommer aldrig mer ha ett liv med en vardag har pa samma satt. 
Kon ma sa en valdigt sot sak forra veckan. "If you tired of Swedeeeen, you always have home with kon ma".
Skulle nagonting nagongang handa som gor att mina kopplingar till Sverige inte langre kanns lika starka, da flyttar jag utan tvekan tillbaka hit. Till kon ma, Sukean och alla andra som forgyller min tillvaro i detta land.