Thailife

Jag alskar lararyrket. Jag gor verkligen det. Och jag alskar att arbete i just Thailand eftersom behovet av driftiga larare ar valdigt stort har.

Dock ar jag otroligt trott pa det thailandska skolsystemet. Jag har tidigare skrivit (kritiskt) om klassuppdelningarna, sarbehandlingen av elever och valdet de flesta larare anvander sig av.

Det ar dock bara en liten del av den frustration jag dagligen behover mota.

Det finns sa mycket mer jag skulle vilja forandra har.

For det forsta. Allt jakla pappersarbete! Allt jag gor maste finnas pa papper. Det ska finnas papper pa hur mina lektionsplaner ser ut, pa hur mina lektioner sedan i sjalva verket gick, pa mina tankar kring undervisningen. Det ska finnas papper hur manga timmar jag befinner mig i skolan varje dag och pa vad jag far gjort under dessa timmar. Det ska finnas papper pa klassernas utveckling och pa min egen prestation.

Alla dessa papper. Den stora fragan ar vem som nagonsin kommer avsatta tid och framforallt energi for att lasa igenom dessa hogar av papper. Om det nu mot all formodan skulle finnas nagon som planerat att gora det,  da tycker jag riktigt synd om den personen.

Detta pappersarbete gor att lararna istallet for att fokusera pa undervisningen och pa eleverna, fokuserar pa vad de ska skriva. Det tar dessutom otroligt mycket onodigt tid som hade kunnat laggas pa betydligt viktigare saker.

Sedan ar jag trott pa hierarkin. Pa hur rektorn ar en Gud och pa hur alla andra slickar hans skinkor.

Men varst av allt ar nog betygsystemet. Rektorn ar livradd for att eleverna ska fa underkant. Det hade gett en dalig bild utat av hans skola. Darfor tvingas lararna testa om eleverna tills de godkanns. De testas och testas. Och manga elever behover knappt rora ett lillfinger for att fa det dar godkannandet, vilket de ocksa ar val medvetna om.

Det varsta av allt ar nagot jag inte ens vet om jag borde skriva om. Det ar nasta varre an piskpinnarna och "diciplin rummet". Vissa larare orkar inte testa om sina elever utan ger prov till eleverna for synes skull och satter sedan godkannt rakt av pa hela klasserna.

For drygt en manad sedan sag jag Sukean grata for forsta ganger. Rektorn hade da kritiserat hur vi pa "the english department" arbetar. Da manga elever skolkat fran engelskaundervisningen skylls detta pa oss larare. Enligt rektorn anstranger vi oss inte tillrackligt mycket for "att barnen ska tycka om" oss.

(Jag trodde att man arbetade som engelskalarare for att ge kunskap och inte for att vinna karlek?)

Det komiska ar att vi pa "the english department" satter krav pa vara elever till skillnad fran resten av skolan. Sjalvklart tycker manga elever att det ar jattejobbigt att behova skriva prov pa prov istallet for att bara fa ett godkannande utan att behova lyfta pennan. Att vi far skit for att vi skoter vart jobb till skillnad fran resten av skolan, det ar verkligen skrattretande.

Med tanke pa att det ar olagligt i Thailand att saga att man tycker att kungen ar ful, sa ar det troligtvis ocksa olagligt att kritisera skolsystemet pa detta satt.

Risken att min rektorn skulle hitta denna blogg och sedan lyckas oversatta den till thailandska (inom de narmsta tre veckorna) ar dock mycket liten. Dessutom star jag for vad jag tycker och jag ar beredd att forsvara mina ord om det av nagon anledning skulle behovas.