Sista natten i Sverige

Imorgon smäller det!


Organisationen AFS ska hjälpa mig att hitta en värdfamilj i Prachuap Khiri Khan. Dock har jag hittills inte hört någonting om varken denna familj, eller om processen att hitta den. Det verkar just nu som att jag kommer få sätta mig på planet imorgon utan någon som helst aning om vart jag kommer att bo. Men det är väl sådant som löser sig antar jag.


När jag väl landat i Bangkok efter min superlånga resa på 18 timmar (med mellanlandning och väntetid i London) kommer jag att stanna i staden i en vecka. Där kommer alla AFS medlemmar som ska arbeta i Thailand det närmsta halvåret att mötas på ett campus. Från Sverige är det bara jag och en till tjej, Nora.
Vi ska få lektioner i Thailändska varje dag samt lite annan kunskap om Thailands historia, mentalitet och livsstil.

Förutom att lära sig mer om Thailand, ska det också bli riktigt kul att lära känna folk där från olika delar av världen.



I tullen från London till Bangkok är det tydligen ingen hit att bära med sig okända mediciner om man inte har ett intyg på vad det är och varför man behöver det. Fixade ett sådant intyg idag så att jag ska kunna ha med mig mina astmamediciner på planet. 
Dessutom har jag nu köpt det sista som kan tänkas behövas där nere. Nu är det bara städning hemma och lite småplock kvar.
Tror inte jag förstått riktigt än att det faktiskt är imorgon jag åker. Jag känner mig inte det minsta nervös eller spänd. Men det lär väl komma över mig väl på planet om inte annat.

Kommer sakna er alla här hemma jättemycket! Förhoppningsvis kommer jag om ett halvår hem som en brun, något mer världsvan och mindre bortskämd människa med thailändska, mer livserfarenhet och nya perspektiv i bagaget.

Kommentarer
Postat av: Tommy

swappar du fidde mot en thailandska =)

2009-01-28 @ 09:33:01
URL: http://deepdowninasia.blogspot.com/
Postat av: Ellen Svensson

heeej :) jag åker också imorrn! fast till ecuador :)

jag vet hur du känner dig! jag har heller ingen värdfamilj än :( kvinnan i familjen jag skulle bo hos skulle till usa så där kunde jag inte bo ensam men mannen... men men hoppas det går jättebra för dig! lycka till med allt :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0