Thailife

Har suttit med min barbara framfor Tv'n hela formiddagen. (Skulle ha lamnat ifran mig datorn for over en vecka sedan, men da ingen fragat efter den igen tanker jag fortsatta latsas som om jag "glomt" att den ska tillbaka). Channel V ar den enda kanalen vi har pa engelska. De har sant hyllningstv for Michael Jackson tva dagar i rad nu.

Jag tycker absolut att han ar vard att hyllas. Han ar en av tidernas absolut storsta musikgeni. Dock beter sig media nastan skrattretande forutsagbart ibland.

Senaste tio aren har Mickael malats ut som en patetisk, avdankad snuskgubbe.

Media har berattat for oss vad vi ska kanna da vi hor hans namn. Rykten har forstorats for att aven forstora kanslor. Kanslor saljer. Garna starka kanslor sa som avsky.

Men sa dor han. Da beratta media an en gang vad vi ska kanna. Denna gang karlek och sorg. Plotsligt ar de dar senaste tio aren glomda och forlatna och han forvandlas till den dar underbara, overmanniskan, som han en gang var. (Vart fanns denna karlek da han behovde den som mest?)

Det vi kanske borde ha i atanke ar att det ar media och vi, resten av varlden, som faktiskt dragit vart stra till stacken, vilket lett till hans dod. Jag vagar inte ens tanka pa vilken stress och press han maste utsatts for de senaste aren. Hur daligt han maste ha matt. Pa grund av  oss.

Jag hoppas att han fran andra sidan kan se att vi faktiskt alltid alskat honom innerst inne. Hyllningstvprogram, hyllningslatar och hyllningsradio ar val anda nu ett tydligt bevis for det.

Tack gode Gud for att man inte ar varldskandis.