Thailife

For varje aktivitet jag gor har nu tanker jag "det har ar kanske sista gangen jag gor det har". Idag var det torsdagsmarknad i Pranburi. Troligtvis min nast sista.

Tips till alla faranger:
De flesta faranger (vasterlanningar) har sakert varit med om att de blivit gjorda till atloje av thailandare. Dock kan man aldrig riktigt ge dem svar pa tal, da de gor det med ett leende pa lapparna.  
I Thailand ar det dessutom valdigt fel att visa om man blir sur. Gor man det far man den andra personen att "forlora ansiktet". Och att fa nagon att "forlora ansiktet" har ar i princip det varsta man kan gora mot en annan manniska.
Jag har hur som helst lart mig att hantera irritationen over hur folk gor sig lojlig over mig ibland. Som nar de ber mig upprepa vad jag sa 20 ggr for att darefter asgarva och saga "Jag forstod fran borjan vad du sa. Latsades bara som om jag inte forstod for att det later sa roligt nar du uttalar det". I borjan gjorde det mig forlagen. Nu, efter 6 manader, har jag dock byggt upp den perfekta "pay backen".
Det ar bara att plocka fram de absolut fulaste ord du kan pa svenska, samtidigt som du ler och "watar" (satter handflatorna ihop). Da far du ur dig irritationen samtidigt som de i sin tur inte forstar att de precis blivit grovt forelampade. Du kan glatt ga darifran utan att kanna dig forlagen och utan att ha fatt nagon att "tappa anskiktet".
Jag kallade en dam pa marknaden for "ja*la fi*ta". Ord jag ALDRIG NAGONSIN skulle ta i min mun annars. Men for tillfallet sa var det en otrolig befrielse att fa anvanda sig av dem. For det var precis sa jag kande. Att hon var en j*vla f..
(Forlat mig for dessa grova ord mormor).

Jag mar for ovrigt alltid sa daligt over alla tiggare som befinner sig pa marknaderna har. Manga av dem ar vanskapta eller har spetalska. Hade velat ta kort for att kunna visa er dar hemma vilken bedrovlig varld vi lever i. Dock kan jag aldrig riktigt med att plocka upp kameran framfor dem och at lata blixten avlosas i ansiktet pa dem hade varit riktigt fornedrande.