Tillbaka i Pranburi
Men det gor det inte.
Den dar jobbiga kanslan av ensamhet borjade tranga sig pa i samma sekund som Fredric satte sig i taxin pa vag mot flygplatsen.
Det ar tre och en halv manad kvar tills jag far se honom och alla andra dar hemma igen. Trots att jag vet att tiden kommer ga fort sa kanns det som en hel evighet just nu.
..och framforallt det har.
Åhh lilla du.... ("Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och gråten är min när du gråter...")Känns i modershjärtat - hörde på din röst att det kändes tungt. Tänk ändå på vilka underbara veckor ni haft tillsammans... (WOW VILKEN STRANDBILD- är det du ligger på stranden?) Ni får bägge räkna dagarna till sensommaren i Sverige... Förstår att det känns tungt nu Linda. (när du har den här tiden bakom dig - kommer det att bli som med killarnas "lumpen-minnen" - de bleknar bort och du minns bara det roliga). Ps. Påskharen har värpt till "Fidds" Ds. Många kramar// Mamma
Linda. Jättekul att ni haft en så bra semester. Förstår att det blir tomt och lite ensamt när Fredric åkt hem. Du kommer att få en massa spännande upplevelser under de kommande 3 månaderna också. Vi längtar efter dig. Ha det riktigt bra och var rädd om dig!
Kram Pappa
Saknar dig också. Och jag förstår varför du förminskar vissa bilder:) puss
