Inne pa halvlek
Det ar fortfarande tre veckor kvar tills skolan borjar igen. Trots att jag tycker om att umgas med min vardfamilj och fotbollslaget, sa ar det ingenting jag kan fylla 24 timmar om dygnet med. Att ha trakigt i Sverige ar definitivt inte samma sak som att ha trakigt i Thailand. Har relateras ensam tid med ensamhet.
Jag tror att det ar vad det handlar om i alla fall. Den dar klumpen I magen som jag sa lange forsokt identifiera och definiera. Den maste ha med ensamhet att gora.
Hur som helst har jag beslutat mig for att ta mig ut pa annu en liten resa. Min vardfamilj ska den 25e aka till ett tempel i provinsen bredvid Noras. (Nora bor i Ayuthaya och arbetar ocksa som engelskalarare genom AFS.) De kan darfor slappa av mig dar den 26e. Darefter skulle jag och Nora kunna haka pa nagra andra AFS'are en vecka, som formodligen kommer backpacka pa oarna kring Koh Chang. Efter lite backpacking stannar jag nog ytterligare en vecka hos Nora i Ayuthaya,innan AFS lagret i mitten av maj.
Sa ser min plan ut just nu i alla fall. Dock har jag under mina tre manader har lart mig att det omojligt att spika nagonting. Thailandare har en formaga att alltid andra pa vad som sagts. Garna i sista sekund.
Nar jag val kommit tillbaka fran AFS lagret I Bangkok ar det bara tva och en halv manads hart arbete kvar innan jag satter mig pa planet mot Sverige.
